Bilder...
Det här vackra vädret har gjort våran katthanne lite osäker på vilken årstid vi egentligen befinner oss i. Han lommade iväg ut sent igårkväll. Var borta hela natten, inte förrän på eftermiddagen behagade han återvända hem. Samma sak föregående dag. Ute hela natten, visade sig inte förrän senare på dagen.
Jag har roat mig med att blicka tillbaka till den 7 november 2009. Då skrev jag de här raderna i bloggen:
"Vintern har anlänt, och idag har snön lagt sitt vita täcke över pitebygden".
Året därpå, den 2 november 2010 står detta antecknat:
"Dagen har bjudit på ett alldeles fantastiskt väder. Trots att vi idag skriver
den 2 november så syns ännu ingen snö".
Den 5 november såg allt annorlunda ut. Då lekte barnbarnet Norah i snön med sin pulka. Vintern var alltså kommen med besked.
Onsdagen den 9 november 2011, har vi åter mötts av det bästa av väder. Man bara måste ut för att insupa den friska luften och samtidigt ta in det fantastiska solljus som dagen bjudit på. Frågan är hur länge skall det fina vädret fortsätta? Som vanligt så har jag dagen till ära haft med mig min fotograferingsapparat, d.v.s. kameran.
Motionsspåret i dag. Sol, sol och åter sol...
Trots att jag befinner mig på samma höjd över havet som Magnus Uggla,
så visar den här bilden att den där Lindqvist, vuxit i längd något alldeles
helt fantastiskt. Som ni ser så vore jag som klippt och skuren för en plats
i Plannja Basket.
På Cedervägen i centrala byn ligger Hortlaxgården. Ett äldreboende där
min far bodde sina sista månader i livet. Även min farbror Sven bodde
här.
I den här lokalen huserade en gång Hortlax Filadelfiaförsamling.
Solen - allerstädes närvarande.
Norrbottensgårdarna, som hos oss utgör en vanlig syn, är vackert ståt-
liga med sina rödvita färger. I det här huset, på Lappnäsvägen bor min
kusin Roland med fru Ann-Kristin.
En bit in på vägen mot Höglandsnäs, ser man denna vy. Till höger i bild
sjön Avan.
Måste kolla igen...jodå, jag har tack och lov inte krympt. Samma stora
kille som för en stund sedan. Ringer Plannja när jag kommer hem. Kanske
jag tar en plats i laget redan innan nästa match?
På den här platsen, vid Kullbacken, fanns en gång Algot Holmkvists cykel-
affär och verkstad. I juli 1969 fick jag en sprillans ny cykel. Algot sålde,
pappa betalade, jag cyklade.
I detta garage hade Göran Berglund sin taxi och ambulans. När det blev
uttryckning och Göran åkte iväg med de röda ljusen blinkande, då stod
vi småkillar och tyckte det var hur läckert som helst.
På kyrkogården stod den här ljuslyktan som Norah och hennes mamma
gjort, att ställa vid gammel-farfars grav.
Efter den tragiska olyckan då en liten tjej omkommit sedan en grav-
sten vält över henne, har man i Hortlax börjat med en total översyn på
den gamla stenarna. En av de några stenar som lagts ned på marken,
är Samuel Lundgrens. Min morfars styvfar.
Ingången till det som en gång var skolans gymnastiksal. Trots att central-
skolan i Hortlax genom åren genomgått förändringar, så ser åtminstone
den här delen exakt likadan ut som när jag gick här, 1968-73. Innandömet
härbärgerar idag skolans matsal.
I gympasalen var det Sten Lindberg som bestämde. En man som visste
vad han ville, när han förklarade olika moment i gymnastikundervisningen,
var det med en officers högstämda röst. När han pekade, gjorde han det
med hela handen. Bara en sån sak...
På andra sidan vägen, mitt emot skolan, där det idag finns ett villaområde,
fanns på min tid en grusad fotbollsplan, samt en kolstybbana där jag sprang
60 meter på rekordtid.
Där den gamla prästgården en gång stod, finns idag en lekpark. Och dessa
numera döda björkar, kanhända utgjorde att vackert inslag där de stod
grönskande varje sommar.
När jag gick i tredje klass i Sörbyskolan, hade vi kyrkoherde Elof Wiklunds
hustru Annie Wiklund som vår lärarinna. Vid ett tillfälle (om jag minns rätt)
så gjorde vi i klassen ett "hembesök" i prästgården. Det var ett vitt hus
i två våningar. I prästgården var det många par som valde att gifta sig,
istället för i kyrkan.
Granne med byns ICA-butik står f.d. Café Svalan. Det var hit som min far
skickades en gång att hämta ett stort antal kokosbollar. Min farfar hade
kioskverksamhet på tomten, och anlitade alltså min far att vara hjälpreda.
När pappa så småningom kom hem, så tog farfar kartongen med god-
sakerna och räknade dem; 1,2,3,4,5,6,7,8... "JOHN! Hä sanknes nager kokos-
bållom...! Vosch vara döm då...? Översatt: John, det saknas några kokos-
bollar! Vart är dom då? Pappa var godissugen, så på hemvägen blev frest-
elsen alldeles för stor. Han stannade sparkstöttingen, och tog för sig av de
goda kokosbollarna.
Äntligen hemma. Det första jag hör och ser, är herr hackspett som med
stor frenesi jobbar på med all sin kraft...
- Hejsan, däruppe! Går det bra? Han tittar på mig mellan "hackandet"
och säger lite anfådd:
- Tja, vad tror du. Hur skulle du själv känna om du varje dag skulle
sitta uppe i en gammal telefonstolpe och hacka, hacka och hacka.
- Om du verkligen vill veta hur jag mår...? Jag HAR så in i bomben ont
i mitt huvud att jag tror det håller på att gå sönder.
- Jamen, du, jag går in och hämtar alvedon, vill du det?
- Du kan ta två brustabletter är du bussig, säger han och fortsätter
med sitt hackande.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Jag har roat mig med att blicka tillbaka till den 7 november 2009. Då skrev jag de här raderna i bloggen:
"Vintern har anlänt, och idag har snön lagt sitt vita täcke över pitebygden".
Året därpå, den 2 november 2010 står detta antecknat:
"Dagen har bjudit på ett alldeles fantastiskt väder. Trots att vi idag skriver
den 2 november så syns ännu ingen snö".
Den 5 november såg allt annorlunda ut. Då lekte barnbarnet Norah i snön med sin pulka. Vintern var alltså kommen med besked.
Onsdagen den 9 november 2011, har vi åter mötts av det bästa av väder. Man bara måste ut för att insupa den friska luften och samtidigt ta in det fantastiska solljus som dagen bjudit på. Frågan är hur länge skall det fina vädret fortsätta? Som vanligt så har jag dagen till ära haft med mig min fotograferingsapparat, d.v.s. kameran.
Motionsspåret i dag. Sol, sol och åter sol...
Trots att jag befinner mig på samma höjd över havet som Magnus Uggla,
så visar den här bilden att den där Lindqvist, vuxit i längd något alldeles
helt fantastiskt. Som ni ser så vore jag som klippt och skuren för en plats
i Plannja Basket.
På Cedervägen i centrala byn ligger Hortlaxgården. Ett äldreboende där
min far bodde sina sista månader i livet. Även min farbror Sven bodde
här.
I den här lokalen huserade en gång Hortlax Filadelfiaförsamling.
Solen - allerstädes närvarande.
Norrbottensgårdarna, som hos oss utgör en vanlig syn, är vackert ståt-
liga med sina rödvita färger. I det här huset, på Lappnäsvägen bor min
kusin Roland med fru Ann-Kristin.
En bit in på vägen mot Höglandsnäs, ser man denna vy. Till höger i bild
sjön Avan.
Måste kolla igen...jodå, jag har tack och lov inte krympt. Samma stora
kille som för en stund sedan. Ringer Plannja när jag kommer hem. Kanske
jag tar en plats i laget redan innan nästa match?
På den här platsen, vid Kullbacken, fanns en gång Algot Holmkvists cykel-
affär och verkstad. I juli 1969 fick jag en sprillans ny cykel. Algot sålde,
pappa betalade, jag cyklade.
I detta garage hade Göran Berglund sin taxi och ambulans. När det blev
uttryckning och Göran åkte iväg med de röda ljusen blinkande, då stod
vi småkillar och tyckte det var hur läckert som helst.
På kyrkogården stod den här ljuslyktan som Norah och hennes mamma
gjort, att ställa vid gammel-farfars grav.
Efter den tragiska olyckan då en liten tjej omkommit sedan en grav-
sten vält över henne, har man i Hortlax börjat med en total översyn på
den gamla stenarna. En av de några stenar som lagts ned på marken,
är Samuel Lundgrens. Min morfars styvfar.
Ingången till det som en gång var skolans gymnastiksal. Trots att central-
skolan i Hortlax genom åren genomgått förändringar, så ser åtminstone
den här delen exakt likadan ut som när jag gick här, 1968-73. Innandömet
härbärgerar idag skolans matsal.
I gympasalen var det Sten Lindberg som bestämde. En man som visste
vad han ville, när han förklarade olika moment i gymnastikundervisningen,
var det med en officers högstämda röst. När han pekade, gjorde han det
med hela handen. Bara en sån sak...
På andra sidan vägen, mitt emot skolan, där det idag finns ett villaområde,
fanns på min tid en grusad fotbollsplan, samt en kolstybbana där jag sprang
60 meter på rekordtid.
Där den gamla prästgården en gång stod, finns idag en lekpark. Och dessa
numera döda björkar, kanhända utgjorde att vackert inslag där de stod
grönskande varje sommar.
När jag gick i tredje klass i Sörbyskolan, hade vi kyrkoherde Elof Wiklunds
hustru Annie Wiklund som vår lärarinna. Vid ett tillfälle (om jag minns rätt)
så gjorde vi i klassen ett "hembesök" i prästgården. Det var ett vitt hus
i två våningar. I prästgården var det många par som valde att gifta sig,
istället för i kyrkan.
Granne med byns ICA-butik står f.d. Café Svalan. Det var hit som min far
skickades en gång att hämta ett stort antal kokosbollar. Min farfar hade
kioskverksamhet på tomten, och anlitade alltså min far att vara hjälpreda.
När pappa så småningom kom hem, så tog farfar kartongen med god-
sakerna och räknade dem; 1,2,3,4,5,6,7,8... "JOHN! Hä sanknes nager kokos-
bållom...! Vosch vara döm då...? Översatt: John, det saknas några kokos-
bollar! Vart är dom då? Pappa var godissugen, så på hemvägen blev frest-
elsen alldeles för stor. Han stannade sparkstöttingen, och tog för sig av de
goda kokosbollarna.
Äntligen hemma. Det första jag hör och ser, är herr hackspett som med
stor frenesi jobbar på med all sin kraft...
- Hejsan, däruppe! Går det bra? Han tittar på mig mellan "hackandet"
och säger lite anfådd:
- Tja, vad tror du. Hur skulle du själv känna om du varje dag skulle
sitta uppe i en gammal telefonstolpe och hacka, hacka och hacka.
- Om du verkligen vill veta hur jag mår...? Jag HAR så in i bomben ont
i mitt huvud att jag tror det håller på att gå sönder.
- Jamen, du, jag går in och hämtar alvedon, vill du det?
- Du kan ta två brustabletter är du bussig, säger han och fortsätter
med sitt hackande.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
