Roger Lindqvist

Anna Lundberg, en vacker och begåvad uppenbarelse med sin gyllen-
färgade saxofon.



¤ Boogarts seger i svenska dansbandsmästerskapet 1996 fick en för branschen ovanligt stor uppmärksamhet i pressen. Det är inte ofta ett dansband toppar förstasidan på Dagens Nyheters kulturbilaga. Och även de flesta andra dagstidningar har haft reportage om västerbottningarna och deras musik. Till och med televisionen har hängt på med - förutom sändningen från finalen i Sunne - inslag i programmen Adam, Söndagsöppet, Renée och Café Umeå.

Mediaresponsen har flera orsaker. Dels har dansbandsmusik blivt "rumsren" i journalisternas ögon. Till och med kvällstidningarnas nöjessidor skriver numera ofta om dansband - man har upptäckt att genren har en stor publik. Dels representerar Boogart ett trendbrott i genren. De spelar en annorlunda dansmusik som ger begreppet "modernt" en ny innebörd. De är låtar av ABBA, Björn Skifs, Chris Rea, Rebecca Thörnqvist, Carl Perkins och många fler. En samling hits från 50-talet och fram till våra dagar.



¤ Titeln svenska dansbandsmästare har för Boogart hafr reell effekt på spelplanen.
    - Ja, det har framför allt inneburit jobb på andra ställen. På nästa års spelplan är det ungefär hälften nya arbetsställen, och fler av dem söderut. Det är roligt, för det är svårt för oss norrlandsband att komma in på arbetsmarknaden i södra Sverige.
    - Det har skrivits mycket om att vi vill få ut ungdomen på dansgolvet. Det är väl förvisso sant, men vi vill lika mycket nå alla andra som tycker att dagens dansmusik är slätstruken och tråkig.
    - Vi ser oss själva som ett komplement och alternativ till den traditionella dansbandsmusiken. Många har förutfattade meningar om oss, att vi skulle vara för "rockiga" att dansa till. Det är helt fel, för även om vi har ett annorlunda låtval så är vi mycket noga med dansbarheten. Om en låt inte går att dansa till, så har vi den inte på repertoaren.
    - Vi har en medelålder på 25 år i orkestern och vi spelar bara musik som vi själva tycker om. Låtar som vi själva kan tänka oss dansa till.
    - Sedan är det inte bara låtvalet, utan även den musikaliska attityden som skiljer oss från många andra dansband. Det hörs att vi har rötterna i rock- och hårdrockband.

¤ Den publika återväxten är ett stort problem för branschen. De senaste 10-15 åren har medelåldern höjts, samtidigt som publikunderlaget minskat. Frågan är då hur man skall bära sig åt för att hitta en ny publik - framför allt bland ungdomar.
    - Det gäller att spela musik som de kan identifiera sig med. Den stora andelen av människor i åldern 20-30 år känner sig inte hemma i dansbandsmusiken.
    - Det vore roligt om det fanns fler band i vår nisch. Idag är vi väl ett tiotal i landet som spelar den här typen av dansmusik. Sedan gäller det att komma i kontakt med ungdomarna. Så fort vi har möjlighet ställer vi upp för dansinspiratörerna som är ett projekt där man åker runt på skolor i hela landet och lär ungdomar at dansa.
    - Det behövs fler projekt av den typen. För den som inte kan dansa, törs inte heller bjuda upp.

    - Parkerna borde också tänka om och satsa på ett bredare koncept. Örnsköldsviks folkets park är ett bra exempel på hur det bör fungera.
    - Stora scenen är vikt för dansband. Dessutom kör man disco i en annan lokal, och trubadur i puben. Alla besökare är inne vid stora scen någon gång under kvällen, och är det bra musik är chansen större att de stannar.



¤ Framgångarna för Boogart är ingen lyckträff utan en arbetsseger. Bandet har jobbat på heltid i sju år, och de första fem åren var tunga. I princip oavlönade med Anna Lundberg som enda kvarvarande originalmedlem. Det har inte varit helt lätt att göra sig en plats på arbetsmarknaden när man inte följer de givna traditionerna. Men Boogart har inte varit villiga att kompromissa med sin musikstil, och idag kan man inte klaga över någon gles spelplan.
    - Just nu har vi i snitt femton jobb i månaden. Plus studio. Det känns nästan som att det är för mycket. Risken är att man bränner ut sig och tappar lusten för jobbet.
    - Om man kan uppnå ett snitt på tio jobb per månad och kan få 5-6 veckors semester per år har man lyckats.

¤ I studion arbetar Boogart med en CD.
    - Skall bli intressant att se under vilken rubrik den kommer att recenseras - dansband eller pop...
    - Vill påpeka att vi spelar på skivan. Det är lika viktigt för oss som att välja låtar vi kan stå för.
På scen arbetar Boogart med en snygg ljussättning mor svart bakgrund med trumpodiet till vänster. Genomtänkt men inte utstuderat, modernt men inte stylat.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
MUSIKERN ¤ December 1996.

FAKTA-------------------------------------------------------

Trumslagaren och pitebon Lasse Lundberg, numera bosatt i Hudiksvall,
slutade så småningom i gruppen för att 2002 bilda dansbandet "Blender",
där han idag har sysslan som trummis och kapellmästare.

I Boogarts hemtrakter, Malå, fanns även ett annat band, "Pererix". På
hemsidan: www.boogart.se har Anna Lundberg berättat om när den
första grundstenen lades till vad som en gång skulle bli "Boogart":

"Boogart bildades i Malå av tvillingarna Leif och Jerry Eriksson. De träffade
Anna på simskolan och tyckte att hon var söt, och vips var hon med i
bandet. Efter spelningar på älghippor, notdragningar och bröllop började
bandet ta form, sedermera med Lars Bohman på trummor.

På musikgymnasiet i Skellefteå träffade Anna keyboardisten Peter "Wiking"
Wiklund, han var med i bandet "Pererix", han rekommenderade då sin
bäste vän Niklas "Kicko" Burman, nuvarande keyboardist i Boogart. Ny
trummis blev också Gerhard Stenlund från Arvidsjaur. 1989 blev Boogart
bästa band på Vemdalsforumet".

ROGER LINDQVIST--------------------------------------------


¤ I mitten av 80-talet, blev jag uppringd av Pererix från Malå. Jag fick en förfrågan om jag ville börja spela. Enligt uppgift hade Åke Eriksson, också musiker, gett detta tips till gruppen. Jag tackade nej, p.g.a. familjeangelägenheter. Med andra ord, vi hade en liten tvååring därhemma, och en ny liten kille var på väg. Samtidigt spelade jag nära på varje helg i Kjell-Bertils på olika dansställen runt om i Norr- och Västerbotten. Jag tyckte det räckte så.


Dansbandet "MUSIKANTERNA" - 1975. I orkestern ingick vid den här tiden skelleftebon Åke Eriksson, sittande i mitten. Han hade vid något tillfälle lyssnat på Kjell-Bertils och tyckte att jag "höll måttet" som slagverkare. Han gav då tips till Pererix i Malå, om detta. Tyvärr så tackade jag nej, men jag blev väldigt glad över påringningen.

I Musikanterna fanns - sittande till vänster: keyboardisten Börge Lindgren. Han har som en med flera meriter spelat med i "Nordströms", f.d Ingmar Nordströms orkester. Samt i den egna trion "Börge Lindgrens trio" med Janne Landegren från Ingmar Nordströms orkester, och Jim Ellis f.d Good Timers. Trummis i Musikanterna var Gusten Arturén, pappa till sångerskan Marie Arturén med ett förflutet i Drifters, samt sonen Ulrik Arturén, trummis och sångare i Good Timers.


PERERIX - från Malå i Lappland.



¤¤¤¤¤¤¤PERERIX¤¤¤¤¤¤¤PERERIX¤¤¤¤¤¤¤PERERIX¤¤¤¤¤¤¤