Roger Lindqvist

Dagens stora händelse var när sopbilen kom och tömde komposten - nää, nu skojar jag. Uppriktigt sagt så har det funnits betydligt mer glädjefulla ämnen denna smått kylslagna tisdag den 15 november 2011. Det låter som en klyscha, men, jag försöker vara tacksam varje morgon, och för varje ny dag jag möter. Men om sanningen skall fram så har jag ibland svårt för det, speciellt när kylan intar min stackars kropp. Och när snödrivorna utanför köksfönstret växer sig allt större och större. Men där längst in - i ett litet skrymsle i hjärtgropen, finns "tacksamhetens innersta vrå". Om än man ser sur och butter ut på utsidan, så finns ändå en omistlig ren glädje i den vetskapen om att jag har det så innerligt bra. Tänk att bo i en sådan här bygd. Och fastän snålblåsten viner kring husknutarna så måste man plocka fram det positiva: det finns i alla fall inga mygg och knott så här års!

Idag tog vi "den blå faran", hämtade min morsa och stack iväg. Vi körde i den välbekantaste av trakter: Svensbyn, Blåsmark, Bodsjön, Kalamark, Degeränget och Hortlax. Därbak satt min mor och myste. Därframme satt min hustru och - sov! Jo, så tokigt det kan bli. Hon missade min sightseeing-runda. Med mig som guide (den perfekta). Hon SOV ju bort nästan hela färden, som jag hade specialkomponerat. Min hustru brukar icke somna när vi sitter i bilen. Vari ligger då förklaringen? Tyckte hon inte om min specialrundtur? Gillade hon inte den natur som visade upp sig i sitt himmelska majestät? O, hemska tanke - tyckte hon att jag som guide (den perfekta) inte var så perfekt? Nåja, dessa frågeställningar skall hon besvara på det tio A-4:a ark som jag framställt. Är man grundlig så är man...! Nu kommer i alla fall bilderna som jag "hämtade hem" i min kamera:


¤ En glimt av piteälvens vatten, tisdageftermiddag.


¤ Turen fortsatte mot de vackra Bodsjön. En bygd där min mormor
en gång trampade sina barnaskor.


¤ Färden fortsatte till Kalamark. Om ni tycker att namnet låter väl-
bekant, kan det bero på de tragiska mord som inträffade här - mitt
i den bedövande vackra norrbottniska idyllen - den 14 april 2004. De
två bröderna, Roger och Sune Lindberg utsattes för ett rånöverfall.
Roger, den äldre av de två, hittades död två dagar efteråt i ladugården.
Inne i sin säng låg Sune Lindberg, nerslagen med en påk, men vid liv.
Kaj Linna dömdes 2005 till livstids fängelse. En dom som han över-
klagat. Professorn Leif GW Persson har även han gästat Kalamark.
"Kalamarksmordet" var på tapeten i programmet "Efterlyst" i TV3 vid
flera tillfällen.


¤ Eftermiddagssol över Kalamark.


¤ Solstrålarna målar träden gula på andra sidan vägen. Mitt i bild
har den oförliknelige fotograferingsmannen Lindqvist lämnat sin
skugga. Om ni händelsevis nångång har vägarna förbi, så var då
uppmärksam, kanske att "Skuggan Lindqvist" fortfarande finns kvar
inkilad mellan kalamarksfurorna.


¤ Eftersom sommarens fröjder nu är över, så har den här båten
fått läggas till vila på stranden i väntan på bättre tider.


¤ När vi anländer till min mors hemby, Blåsmark, välkomnas vi av
en smått rosa himmel. Vi följer den Västra vägen...


¤ Och precis där det röda garaget står idag, fanns en gång byns
lanthandel. Jag tror att ägaren hette Sten Dahlbäck.


¤ När vi följt den Västra vägen en bit, kommer vi fram till det hus
där min moster och hennes man med familj en gång bodde. Då fanns
en stor ladugård med kossor, får och grisar. Idag domineras den stora
hagen av vackra hästar.


¤ Min 82-åriga mamma satt och myste i baksätet när vi åkte igenom
för henne de välbekanta trakterna. En gång fanns hennes barndoms-
stigar utspridda runt omkring hembyn. I granngårdarna bodde idel
välbekanta ansikten. Men tidens oförsonliga tand, har rört med sitt
trollspö, med påföljd att många av min mors ungdomskamrater, idag
är borta. Så även de stigar som hon en gång nötte. Så är människans
lott.

--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.