Roger Lindqvist

¤ "Du har en cancertumör på vänstra lungan". Det beskedet fick
byggnadsarbetare Tage Eriksson, 55, för någon månad sedan. Idag
åker Eriksson från Piteå till Regionssjukhuset i Umeå för att strålas
för elfte gången.


Tage Eriksson, 55, har cancer. För någon månad sedan fick han beskedet.
    - Det har varit många svåra stunder. Men jag ska kämpa. Jag ska klara det här, säger byggnadsarbetare Eriksson, från Bergsviken utanför Piteå.

Tage Eriksson är hemma på permis. Han sitter i det ombonade köket på Bågevägen 3 och serverar kaffe till tända ljus och P-3 skval. Det är 1 december och utanför huset håller kung Bore tillvaron i ett järngrepp.
    - Det här hade jag aldrig kunnat drömma om. Att jag skulle få cancer, nej, aldrig, inte jag. Det drabbar andra, men inte en själv.

¤ Många kval
Eriksson har genomlevt många kval sedan i våras, då torrhostan, andningsbesvären och tröttheten blev mer och mer påtaglig.
    - Först var det andningen. Jag fick liksom inte nog med luft. Dessutom drabbades jag av feber. En feber som inte ville ge sig.
    - Jag var på utställning med min hund i Måttsund. Det var knappt att jag orkade springa runt med honom. "Är det astma?", tänkte jag.

¤ Lugnande
Vid den tidpunkten, när våren var på väg att övergå i sommar, drabbades Tage Erikssons fru Ragnvi av en propp.
    - Olika läkare drog paralleller mellan mina besvär, som bara blev värre, och min frus sjukdom. De trodde att mina nerver spökade och jag fick lugnande.
Medicinen hjälpte föga. Medan Ragnvi Erikssons tillstånd förbättrades blev hennes make allt sämre.
Feber. Hosta. Andningssvårigheter. Trötthet. Allt resulterade i en månadslång sjukskrivning.

¤ Tumör på lungan
Under ett fotbollsbesök i Rosvik i somras kulminerade eländet. Tage Eriksson kunde knappt ta sig hem på grund av smärtor.
    - Jag hamnade till slut på röntgen här i Piteå. Därifrån blev jag snabbt remitterad till lungkliniken i Boden. Bara det kom som en chock. Allt gick så fort. "Vad gäller det?". Jag visste ju ingenting. Efter några dagar fick Eriksson besked per telefon:
      "Du har en cancertumör på ena lungan", förklarade en överläkare.


¤ - Det känns bittert. Det här kunde jag aldrig drömma om. Att jag
skulle få cancer, nej, aldrig, inte jag. Det drabbar andra, men inte en
själv.


¤ Slängde cigaretterna
    - Jag blev alldeles tom. Det jag kände går inte att beskriva. Det var fruktansvärt.
    - Det första jag gjorde var att slänga cigaretterna. Jag har rökt i 40 år, utan att för den skull vara någon storrökare. Men nu fick det vara slut.
Läkarna i Boden gjorde klart att en operation var utesluten.
    - Man kan inte operera bort den här typen av cancer. Tumören kommer bara igen. För min del blev det tal om cellgift. En medicin som gör tillvaron mycket plågsam. Men vad har man för val? Jag blev enormt trött. Vill bara kräkas och tappade matlusten.

¤ Till Umeå
Efter tre behandlingar fick Tage Eriksson remiss till Regionsjukhuset i Umeå.
    - Du ska strålas, sade läkarna.
I Umeå har Eriksson legat tre veckor och genomgått 10 behandlingar. I helgen var han hemma på permission.
    - Idag, måndag, åker jag tillbaka igen. Totalt ska jag strålas 25 gånger, berättar Tage Eriksson.

¤ Tappat hår
    - Jag har tappat hår efter strålningen. Men utöver det har jag inga större obehag, rent fysiskt. Jag föredrar strålning framför cellgift.
    - Överläkaren i Umeå hävdar att det skett en förbättring efter behandlingen. Ett sådant besked håller humöret uppe. Det sista man tappar, det är hoppet. Jag ska igenom det här. Jag ska klara det, säger Tage Eriksson.

¤ 12-15 månader
Erikssons sjukdom tar 12-15 månader att behandla. Efter strålningen i Umeå väntar ny behandling med cellgifter i Boden.
    - Jag har en svårbotad cancer. Tumörerna blir mycket stora och är snabbväxande. Men fördelen, om man nu kan prata om det, är att de är enklare att upptäcka.
För tio år sedan var det omöjligt att bota en cancertumör av denna art. Idag har vetenskapen gått framåt och det finns hopp för Tage Eriksson.

¤ Tacksam
    - Jag känner stor tacksamhet mot den sjukvård vi har i Sverige. Själv skulle jag aldrig klara att finansiera den vård och behandling som erbjuds. Ibland talas det om nedskärningar. Jag hävdar att man aldrig får pruta på sjukvården. Det måste finnas andra bitar att skära i.
    - När man är sjuk, först då inser man lyckan i att vara frisk och kunna gå till ett jobb. Det är värt alla pengar i världen. Jag hoppas få uppleva den dagen igen.

¤ Uppbackning
    - Jag har fått en fantastisk uppbackning av mina vänner. Alla ställer upp för att hjälpa och stötta. Det känns skönt. Skriv att jag vill tacka dem alla.
    - Jag ska igenom min hemska sjukdom. En dag ska jag vara tillbaka på Assis byggnadsavdelning. Jag ska kämpa,, avslutar Tage Eriksson, 55, och dricker ur sista skvätten ur sin kaffekopp.

-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 2 december 1985.

FAKTA----------------------------------------------------------------

Tage Eriksson, var alltså mannen som hade modet att på ett
okonstlat sätt, berätta om det mest privata. Heder åt honom.
Tage Erikssons mor, Hanna, var min morfars syster. Tage var
med andra ord kusin till min mamma.

Den 14 juli 1986 avled Tage Eriksson, 55 år gammal.

Roger-----------------------------------------------------------------