Roger Lindqvist

På väg hem från Luleå ringde min mobil. Det var min syster. En bekant till henne hade inte hörts av på hela dagen. Hon ville att jag skulle följa med henne dit, själv så vågade hon inte. Eftersom personen ifråga led av ohälsa, så befarade vi det värsta. Väl inne i hans lägnehet så ropade jag hans namn. Inget svar. Jag gick då till sovrummet - där hittade jag honom död. Så sent som i söndags drack vi kaffe tillsammans. Nu ligger han på en bår på Piteå lasarett, död. Tänk hur livet kan vara. Det är en ansenlig procedur när någon avlider i sitt hem. Först ett samtal till SOS, om en ambulans. Som i sin tur konstaterar dödsfallet. Sedan ett nytt samtal till jourhavande läkare på den avlidens vårdcentral för att han i sin tur ska fastställa dödsorsaken. Sedan ett meddelande till en begravningsbyrå som kommer och hämtar den döde. Däremellan att försöka förstå det ofattbara, att personen aldrig mer kommer att finnas ibland oss. /Roger.