Roger Lindqvist

I Rolf Åhmans spelplan för lördagen den 11 april 1981 stod Tuböle i Skellefteå antecknat. Detta år spelade vi mellan 4-6 spelningar per månad. Annat var det under "de ljuvliga" 70-talet, då spelplanen var knökfull. Trots sju år som trummis i orkestern, så kändes det fortfarande lika roligt att ge sig ut på de norrländska nöjesställena. Vi spelade ofta i Västerbotten. Något som vi trivdes med hela bandet. Det var trevliga människor man mötte, både gällande arrangörer som danspublik. Så var det väl också i Norrbotten, men de där skellefteborna med omnejd, var riktigt trevliga glada prickar. Vi gästade ofta Folkets park i stan. Så också Fromheden, Rännaren i Norsjö, Bastuträsk, Missenträsk, Kusmark, Boliden, Drängsmark, ja, ända ner till Obbola i Umeå. På skelleftetravet Tuböle, var ett ställe som kom in litegrann senare i vår spelplan. Där hann vi spela vid två tillfällen innan vi lade ner orkestern 1982.

Den aktuella lördagen i april 1981 åkte vi som vanligt iväg med vår stora landsvägsbuss. När vi kom fram så stod Yngve Forsséll vid dörren och hälsade oss välkomna. Yngve Forsséll var ingen ny bekantskap. Han brukade vi även möta på parken inne i stan vissa gånger. Yngve fungerade som arrangör, och ingen kunde vara bättre lämpad. Yngve gav ju bevis på sitt enorma kunnande, när han lotsade banden som kom för att spela på de respektive ställena.

Allt började tämligen vanligt och ordinärt. Det var inte förrän vi skulle öva in en ny låt som vår sångare Hasse upptäckte, det som inte fick hända. Han hade glömt repertoarpärmen med alla låtar hemma i Vidsel. Mina låtar som jag sjöng hade jag med, så också med de andra i bandet. Men eftersom Hasse var vår "lead singer" så kändes en slags katastrofstämning. Han stod för cirka 90 procent av alla sånglåtar. Att åka hem till Vidsel var helt uteslutet. Det skulle ta alldeles för lång tid. I vanliga fall då pärmuschlingen fanns med, behövde Hasse nästan aldrig titta, han sjöng med andra ord utantill. MEN...när han inte hade tryggheten med sig, så visste han inte hur det skulle gå.

Vi fattade beslut att försöka lösa "pärm-problemet" i pausen. Tills dess så var han så illa tvungen att klistra på sitt bästa stomatol-leende och låtsas som om det regnade. Jag tror vi tog om vissa låtar fram till pausen. Och när klockan så småningom visade paus, då andades vi alla ut en aning. 1981 var inte mobiltelefonerna var mans egendom. Istället var Yngve oss behjälplig och införstådd med problemet. Han fixade en telefon, så att Hasse kunde ringa hem till sin fru i Vidsel. Med flera vita ark och en penna krampaktigt hållen i sin hand, bad han sin fru att hon skulle läsa upp så mycket låttext som bara var möjligt. Hasse skrev så att pennan formligen blev illröd, och jag tror bestämt att den började ryka också.

Vid bordet med varsin kaffekopp och en macka, satt vi och höll våra tummar att Hasse skulle få med alla sina sånglåtar. I den stunden hade det varit guld värt om han kunnat stenografera. Vid samma bord satt vår arrangör Yngve Forsséll. Han var en intressant person, i mina ögon sett. Redan då var jag väldigt intresserad av att dokumentera historier av alla slag. Och när Yngve började berätta om sin orkesters historia, ja, då växte mina öron till en elefants storlek. Mycket av det han berättade kom väl till pass många år senare då jag började skriva i tidningen. Så också detta som jag publicerat på bloggen.

Han berättade om tiden med Emile Ford i bandet. Även om samarbetet med Jerry Williams, han berättade om showerna man gjorde på Trägår´n i Göteborg tillsammans med Bernt Dahlbäck. Han berättade, och jag önskade att jag då skulle ha vågat ta fram en penna för att anteckna allt det han sa. Inom parentes kan jag säga så här i efterhand, att det var stor synd och skam att man inte gjorde en rejäl form av dokumenation om Yngve och hans band. Tänk så mycket PR han gett sin hemstad.


ROLF ÅHMANS bjöd upp till dans på Tuböle i Skellefteå. Det fanns
en hake - låtpärmen med alla sånglåtar låg hemma i Vidsel, nära 20
mil enkel väg från Skellefteå. Goda råd var dyra. Men genom telefonen
så läste Hasses fru upp texterna, alltmedan Hasse skrev så pennan
formligen glödde.

Danskvällen fortsatte. På notstället låg Hasses nedkrafsade kråkfötter. Och i det dunkel som rådde, så blev det fel i texterna ibland. Men med sitt stomatol-leende så sjöng han som om inget hänt. Publiken märkte inte av "fadäsen i Tuböle". Och danskvällen blev lyckad trots allt. När vi äntligen satte oss ner i fåtöljerna i orkesterbussen, på väg hem, kunde vi äntligen andas ut. Ovissa om vad som senare skulle hända. Även om det inte var av samma kapacitet. På en annan spelning ute på Pite havsbad, hade Hasse glömt sina scenkläder på Forum i Luleå, där vi spelat kvällen före. Men det är en annan historia.


Lördagen den 11 april 1981, skall gå till historien som "Fadäsen i
Tuböle". Året därpå, i januari 1982 valde vi att lägga ner bandet.
Men oj, vad många minnen som åren i Rolf Åhmans gav mig.


Yngve Forsséll (1930-2009) var den aktuella spelkvällen arran-
gör på Skellefteå travrestaurang Tuböle. Yngve berättade om sitt
bands historia i pausen. Något som jag gladdes åt. Yngve Forsséll
var även arrangör på Folkets park i Skellefteå.

-------------------------------------------------------------------------------------
ROGER LINDQVIST.