Fyller 95 år - på samma dag
UNIKT I HORTLAX:
Hanna Sundström är kry och vital, har ett utmärkt minne och följer
noga vad som händer och sker. Hörseln är det sämre med och käppen
behövs ibland också. Här ser hon litet fundersamt på fotografen.
Någonting ganska unikt inträffar i Hortlax de närmaste dagarna. Två av församlingens invånare fyller 95 år. Det är fru Ida Magdalena Pettersson på Hortlaxgården - äldst i församlingen enligt kyrkboken - samt fru Johanna Elisabet Sundström i Svedjan som enligt samma bok fyller tre dagar senare. Men enligt bestämda uppgifter är Hanna Sundström också född den 24 oktober. Åtminstone har föräldrarna och hon själv haft den uppfattningen tills kyrkoherde Degerman en gång upptäckte att det stod 27 oktober både i dop- och kyrkbok. Förklaringen lär vara den att Johanna Elisabet föddes den 24 men döptes den 27 oktober, och så kom dopdagen i stället att föras in i böckerna. Det är förresten inte allt för ovanligt att postillan i hemmen och kyrkboken har skilda uppgifter om födelsedagar.
Må vara hur som helst med den saken, men här når nu två ganska vitala och krya åldringar en gräns som det är ytterst få förunnat att uppleva. Om det vore möjligt skulle man kanske gissa att det är någon inbördestävlan om vem som kan nå den högsta åldern. De två är födda bygrannar, Ida Pettersson i Blåsmark, Hanna Sundström i Hemmingsmark, de har känt varandra genom hela livet, och mänskligt att döma kan de två uppleva ännu fler födelsedagar. Två hundraåringar i Hortlax samtidigt vore väl något att skriva in i historiens bok.
MOR IDA NÖJD
Ida Pettersson bor sedan några år tillbaka på Hortlaxgården. Där trivs hon och tycker att hon aldrig haft det så bra. Hon är kry till sinnet, pratsam och humoristisk, men däremot har minnet svikit och likaså har benen börjat bli litet svaga. Men med käpp och litet extra stöd ibland så klarar hon sig. Ida föddes i Blåsmark, och fadern hette Oskar Nilsson. Hon gifte sig med sågverksarbetaren Karl Pettersson från Svensbyn som arbetade på Lövholmen i många år, och makarna bodde i Storfors. Det föddes åtta barn varav fyra lever. Det var arbetssamt och slitigt många gånger, men trots detta har hälsan stått bi.
Ida Pettersson på Hortlaxgården trivs och har det så bra, säger hon.
På byrån i bakgrunden ses porträtt av henne tillsammans med fyra
systrar.
ALDRIG SJUK
- Jag tror inte jag varit sjuk någon gång, säget tant Ida och ser frågande på dottern Gunhild som kommit på besök när Piteå-Tidningens Harald Hedkvist och fotografen Hans G. Pettersson gästar Hortlaxgården inför 95-årsdagen. Men dottern vet berätta att en gång blev hon opererad för gall, och det gick bra. Men annars har mor Ida varit frisk. Att ålderdomen satt sina spår i form av nedsatta krafter är kanske inte så underligt.
- Men här har jag det så bra. Alla är så snälla och vänliga, och jag får allt jag vill. Bara jag inte hade tappat minnet, säger den gamla för fjärde gången. Det är nu fyra år som hon bott på ålderdomshemmet, där barn och bekanta besöker henne då och då. Huvudsaken att hon trivs.
- Men vem jär nu häina, frågar mor Ida, och när hon får veta att det är en tidningsman, så kommer svaret rappt.
- Dö val skriv na bra då! (Du måste skriva något bra då!)
Att sitta på symöte i två timmar är tröttsamt med Ida Pettersson
klarar sig galant, sina 95 år till trots.
KRUTGUMMA
Den andra 95-åringen, Johanna (Hanna) Sundström har däremot aldrig satt sin fot på ålderdomshem- eller pensionärshem. Hon skötte sig själv tills för fem år sedan, då hon flyttade till dottern Jenny och mågen Karl Westerlund i Svedjan. Det var efter ett missöde då mor Hanna ramlade på golvet i sin lilla stuga och efteråt fick lunginflammation. Men trots att hon var 89 år så blev hon frisk igen. Kärnvirke i gumman.
BRA MINNE
Att det varit krut i henne förstår man på annat sätt också. Hon föddes i Hemmingsmark i den gård som kallades "Skräddars". Föräldrarna hette Johan och Erika Lundmark, och skall vi gå längre tillbaka i släkten så hette farfadern Per Nilsson-Lundmark och var född 1812. När han dog 1904 var han 92 år och två dagar. Fadern omkom i en olyckshändelse i Skuthamn den 11 november 1911. Han var nattvakt och råkade ramla i vattnet vid kajen och orkade inte ta sig upp. Han var då 62 år.
Alla dessa exakta uppgifter berättar 95-åringen utan att tveka. Det är så att minnet fortfarande är osvikligt, fast hörseln nästan helt försvunnit och benen har svårigheter att göra tjänst. Synen är det heller inger större fel på. Visst behöver mor Hanna glasögon när hon skall läsa, men i övrigt klarar hon sig utan.
- Det här är en kär bok, säger mor Hanna och
slår upp bibeln som tillsammans med Piteå-Tid-
ningen är hennes dagliga lektyr. Trots den höga
åldern ägnar hon sig huvudsakligen åt läsning.
LÄSER MYCKET
- Hon läser Piteå-Tidningen från första till sista bladet varje dag, sport och allt, säger sonen Sigurd Sundström. Och dessutom religiösa böcker så mycket hon hinner. Läsning är det stora intresset trots den höga åldern. Men så vet hon också vad som händer i tiden. Dottern Jenny omtalar att gamla mor är mycket intresserad av allt nytt och aldrig hör man henne ondgöra sig över t. ex. ungdomen. Hon är tvärt om positiv till det mesta. Fast de kort-korta klänningarna och kjolarna tycker hon är fult.
- Men det skall väl vara så, säger hon och ler illmarigt där hon sitter i fåtöljen och tycker att fotografen tar onödigt många bilder.
HÅRT LIV
Men livet har inte alltid varit lätt. Redan när "Skräddars-Johanna" var nio år fick hon börja som lillpiga hos en faster i Hortlax. Då hade hon gått tre terminer i skola i en kall sommarstuga i Hemmingsmark, där skolgången fick inställas de kallaste vinterdagarna. Lärarinnan hette Teresia Bergman och var från Öjebyn, minns den gamla. Men trots den bristfälliga skolgången så lärde hon sig att läsa och skriva, och särskilt huvudräkning blev hon styv i.
TRILLINGAR
När Hanna var nitton år kom hon till Janne Sundström i Hortlax som piga. Det var alltså 1893. Tio år senare gifte de sig och hon blev bondmora. Barnaskaran växte så småningom till sju, och en gång ökade den snabbt, då familjen begåvades med trillingar, två pojkar och en flicka. Hon minns hur hon satt med tre vaggor på en gång, två som vaggade längs och en tvärs över. Då var det hårt arbete, när hemmet och ladugården också skulle skötas. För snart trettio år sedan blev mor Hanna änka, och flyttade sedan till lillstugan där hon bodde ensam tills den tidigare nämnda olyckan.
HUNDRA? NEJ!
Hälsan har i övrigt varit bra, med undantag för en period för ett tjugotal år sedan.
- Tänker ni bli hundra år, frågar vi.
- Nej, det tänker jag inte. Men kanske någon annan tänker. Man får leva så länge man lever, blir svaret.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 oktober 1969.
FAKTA--------------------------------------------------------------------------------
1913 föddes trillingarna: Helmer, Jenny och Gustav. Helmer var den först-
födde, sen kom Jenny. Tre timmar efter sina syskon anlände Gustav.
Barnmorskan hette Viktoria Hällgren, som trodde att ett av barnen skulle
dö vid födseln. Samtliga blev hembyden trogen. Helmer blev hemmans-
ägare, och under en period jobbade han också som kyrkogårdsarbetare.
Jenny gifte sig med hemmansägaren Karl Westerlund i Hortlax och "lille-
bror" Gustav jobbade bl. a. inom posten. Mor Hanna avled 1970, maken
Janne gick bort 1940.
1973 firade trillingarna 60-årsjubileum, och blev genom detta uppmärk-
sammade landet över. Samtliga är borta idag.
Ida Pettersson, var syster till min morfars mor, Selma Lundgren. Ida gick
bort samma år som sin ungdomsvän, Johanna Sundström.
Det var något av en sensation när trillingarna Sundström kom till
världen 1913. Helmer, Jenny och Gustav.
1973 firade trillingarna Sundström från Hortlax sitt 60-årsjubileum.
Fr. v. Gustav, Jenny och Helmer.
Ida Pettersson var min morfars moster. Hon var syster med Selma
Lundgren f. Nilsson i Blåsmark (1878-1957). Ida avled sommaren
1970 95 år gammal.
------------ROGER LINDQVIST.-----------------------------------------
Hanna Sundström är kry och vital, har ett utmärkt minne och följer
noga vad som händer och sker. Hörseln är det sämre med och käppen
behövs ibland också. Här ser hon litet fundersamt på fotografen.
Någonting ganska unikt inträffar i Hortlax de närmaste dagarna. Två av församlingens invånare fyller 95 år. Det är fru Ida Magdalena Pettersson på Hortlaxgården - äldst i församlingen enligt kyrkboken - samt fru Johanna Elisabet Sundström i Svedjan som enligt samma bok fyller tre dagar senare. Men enligt bestämda uppgifter är Hanna Sundström också född den 24 oktober. Åtminstone har föräldrarna och hon själv haft den uppfattningen tills kyrkoherde Degerman en gång upptäckte att det stod 27 oktober både i dop- och kyrkbok. Förklaringen lär vara den att Johanna Elisabet föddes den 24 men döptes den 27 oktober, och så kom dopdagen i stället att föras in i böckerna. Det är förresten inte allt för ovanligt att postillan i hemmen och kyrkboken har skilda uppgifter om födelsedagar.
Må vara hur som helst med den saken, men här når nu två ganska vitala och krya åldringar en gräns som det är ytterst få förunnat att uppleva. Om det vore möjligt skulle man kanske gissa att det är någon inbördestävlan om vem som kan nå den högsta åldern. De två är födda bygrannar, Ida Pettersson i Blåsmark, Hanna Sundström i Hemmingsmark, de har känt varandra genom hela livet, och mänskligt att döma kan de två uppleva ännu fler födelsedagar. Två hundraåringar i Hortlax samtidigt vore väl något att skriva in i historiens bok.
MOR IDA NÖJD
Ida Pettersson bor sedan några år tillbaka på Hortlaxgården. Där trivs hon och tycker att hon aldrig haft det så bra. Hon är kry till sinnet, pratsam och humoristisk, men däremot har minnet svikit och likaså har benen börjat bli litet svaga. Men med käpp och litet extra stöd ibland så klarar hon sig. Ida föddes i Blåsmark, och fadern hette Oskar Nilsson. Hon gifte sig med sågverksarbetaren Karl Pettersson från Svensbyn som arbetade på Lövholmen i många år, och makarna bodde i Storfors. Det föddes åtta barn varav fyra lever. Det var arbetssamt och slitigt många gånger, men trots detta har hälsan stått bi.
Ida Pettersson på Hortlaxgården trivs och har det så bra, säger hon.
På byrån i bakgrunden ses porträtt av henne tillsammans med fyra
systrar.
ALDRIG SJUK
- Jag tror inte jag varit sjuk någon gång, säget tant Ida och ser frågande på dottern Gunhild som kommit på besök när Piteå-Tidningens Harald Hedkvist och fotografen Hans G. Pettersson gästar Hortlaxgården inför 95-årsdagen. Men dottern vet berätta att en gång blev hon opererad för gall, och det gick bra. Men annars har mor Ida varit frisk. Att ålderdomen satt sina spår i form av nedsatta krafter är kanske inte så underligt.
- Men här har jag det så bra. Alla är så snälla och vänliga, och jag får allt jag vill. Bara jag inte hade tappat minnet, säger den gamla för fjärde gången. Det är nu fyra år som hon bott på ålderdomshemmet, där barn och bekanta besöker henne då och då. Huvudsaken att hon trivs.
- Men vem jär nu häina, frågar mor Ida, och när hon får veta att det är en tidningsman, så kommer svaret rappt.
- Dö val skriv na bra då! (Du måste skriva något bra då!)
Att sitta på symöte i två timmar är tröttsamt med Ida Pettersson
klarar sig galant, sina 95 år till trots.
KRUTGUMMA
Den andra 95-åringen, Johanna (Hanna) Sundström har däremot aldrig satt sin fot på ålderdomshem- eller pensionärshem. Hon skötte sig själv tills för fem år sedan, då hon flyttade till dottern Jenny och mågen Karl Westerlund i Svedjan. Det var efter ett missöde då mor Hanna ramlade på golvet i sin lilla stuga och efteråt fick lunginflammation. Men trots att hon var 89 år så blev hon frisk igen. Kärnvirke i gumman.
BRA MINNE
Att det varit krut i henne förstår man på annat sätt också. Hon föddes i Hemmingsmark i den gård som kallades "Skräddars". Föräldrarna hette Johan och Erika Lundmark, och skall vi gå längre tillbaka i släkten så hette farfadern Per Nilsson-Lundmark och var född 1812. När han dog 1904 var han 92 år och två dagar. Fadern omkom i en olyckshändelse i Skuthamn den 11 november 1911. Han var nattvakt och råkade ramla i vattnet vid kajen och orkade inte ta sig upp. Han var då 62 år.
Alla dessa exakta uppgifter berättar 95-åringen utan att tveka. Det är så att minnet fortfarande är osvikligt, fast hörseln nästan helt försvunnit och benen har svårigheter att göra tjänst. Synen är det heller inger större fel på. Visst behöver mor Hanna glasögon när hon skall läsa, men i övrigt klarar hon sig utan.
- Det här är en kär bok, säger mor Hanna och
slår upp bibeln som tillsammans med Piteå-Tid-
ningen är hennes dagliga lektyr. Trots den höga
åldern ägnar hon sig huvudsakligen åt läsning.
LÄSER MYCKET
- Hon läser Piteå-Tidningen från första till sista bladet varje dag, sport och allt, säger sonen Sigurd Sundström. Och dessutom religiösa böcker så mycket hon hinner. Läsning är det stora intresset trots den höga åldern. Men så vet hon också vad som händer i tiden. Dottern Jenny omtalar att gamla mor är mycket intresserad av allt nytt och aldrig hör man henne ondgöra sig över t. ex. ungdomen. Hon är tvärt om positiv till det mesta. Fast de kort-korta klänningarna och kjolarna tycker hon är fult.
- Men det skall väl vara så, säger hon och ler illmarigt där hon sitter i fåtöljen och tycker att fotografen tar onödigt många bilder.
HÅRT LIV
Men livet har inte alltid varit lätt. Redan när "Skräddars-Johanna" var nio år fick hon börja som lillpiga hos en faster i Hortlax. Då hade hon gått tre terminer i skola i en kall sommarstuga i Hemmingsmark, där skolgången fick inställas de kallaste vinterdagarna. Lärarinnan hette Teresia Bergman och var från Öjebyn, minns den gamla. Men trots den bristfälliga skolgången så lärde hon sig att läsa och skriva, och särskilt huvudräkning blev hon styv i.
TRILLINGAR
När Hanna var nitton år kom hon till Janne Sundström i Hortlax som piga. Det var alltså 1893. Tio år senare gifte de sig och hon blev bondmora. Barnaskaran växte så småningom till sju, och en gång ökade den snabbt, då familjen begåvades med trillingar, två pojkar och en flicka. Hon minns hur hon satt med tre vaggor på en gång, två som vaggade längs och en tvärs över. Då var det hårt arbete, när hemmet och ladugården också skulle skötas. För snart trettio år sedan blev mor Hanna änka, och flyttade sedan till lillstugan där hon bodde ensam tills den tidigare nämnda olyckan.
HUNDRA? NEJ!
Hälsan har i övrigt varit bra, med undantag för en period för ett tjugotal år sedan.
- Tänker ni bli hundra år, frågar vi.
- Nej, det tänker jag inte. Men kanske någon annan tänker. Man får leva så länge man lever, blir svaret.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 oktober 1969.
FAKTA--------------------------------------------------------------------------------
1913 föddes trillingarna: Helmer, Jenny och Gustav. Helmer var den först-
födde, sen kom Jenny. Tre timmar efter sina syskon anlände Gustav.
Barnmorskan hette Viktoria Hällgren, som trodde att ett av barnen skulle
dö vid födseln. Samtliga blev hembyden trogen. Helmer blev hemmans-
ägare, och under en period jobbade han också som kyrkogårdsarbetare.
Jenny gifte sig med hemmansägaren Karl Westerlund i Hortlax och "lille-
bror" Gustav jobbade bl. a. inom posten. Mor Hanna avled 1970, maken
Janne gick bort 1940.
1973 firade trillingarna 60-årsjubileum, och blev genom detta uppmärk-
sammade landet över. Samtliga är borta idag.
Ida Pettersson, var syster till min morfars mor, Selma Lundgren. Ida gick
bort samma år som sin ungdomsvän, Johanna Sundström.
Det var något av en sensation när trillingarna Sundström kom till
världen 1913. Helmer, Jenny och Gustav.
1973 firade trillingarna Sundström från Hortlax sitt 60-årsjubileum.
Fr. v. Gustav, Jenny och Helmer.
Ida Pettersson var min morfars moster. Hon var syster med Selma
Lundgren f. Nilsson i Blåsmark (1878-1957). Ida avled sommaren
1970 95 år gammal.
------------ROGER LINDQVIST.-----------------------------------------
Kommentarer
Trackback
