Jag och bryggan...

Så står jag där igen. Nere vid Tingsholmsviken. I bilen sitter frun och väntar. Jag tar min kamera och går ned mot den brygga som vid första anblicken verkar litegrann halkig och slipprig. Av den anledningen blir min steg väldigt försiktiga. Jag vet inte vad som lockar, jag har frågat mig själv många gånger. Men det är som om det vore en slags osynlig kraft som drar mig hit gång på gång. För de flesta så skulle själva anblicken av ett besök vid viken, utgöra en rätt så tråkig sorts känsla. Men i mitt bagage har det samlats vissa saker och minnesbilder som knyter mig till vissa platser. Så också med Tingsholmen. Någon bättre förklaring kan jag inte ge. Det är vackert trots det vardagliga och enkla. I enkelheten kan det mest underbara finns. Det behöver inte alls vara stort och pråligt. Det enkla kan ibland te sig så mycket bättre.


¤ Det enkla i vardagen kan ibland vara tusen gånger bättre än det
stora och pråliga. Det är som om det vore en slags osynlig kraft som
drar mig hit ner gång på gång. Så står jag här igen, vid en enkel båt-
brygga nere vid Tingsholmsviken.

--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0