Roger Lindqvist

¤ Fem kor har Öhman i sin ladugård. Och det föder honom och hustrun.
    - Sedan får man ju en sådan närkontakt med djuren, säger han.

I snart 40 år har Bengt Öhman, 67, från Höglandsnäs drivit jordbruk. Och hela tiden utan några som helst moderna bekvämligheter i form av elektricitet, mjölkmaskin eller vattenledningar. Och det har gått bra ändå, säger Bengt, som ännu inte har en tanke på att lägga av.

    - Visserligen driver jag inte så stort. Fem kor finns i ladugården, berättar han vidare och sneglar över till grannens stora KR med bortåt 40-talet kreatur.
    - Men det lilla föder mig och hustrun. Det är alldeles tillräckligt. Allrahelst nu när man börjat komma upp i åren, inflikar Bengt Öhman och tittar ut över de stora jordbruksmarkerna som kringgärdar den lilla ladugården. Marker som han inte längre har tillgång till.



¤ Elektriciteten har jag aldrig saknat. När det blir mörkt
har jag fotogenlampan till hjälp, säger Bengt Öhman.


¤ ARRENDERAR
    - Jag arrenderade en stor del av området förut, men marken såldes till KR-bonden. Själv har jag mina marker, som alla är arrenderade, en bra bit härifrån. Dessutom får jag slå litet här och där hos olika personer jag känner. Ett gott höår räcker också mängden till besättningen, konstaterar Öhman som dock erkänner att det ibland kan vara rätt så besvärligt att köra runt för att få ihop mat till korna. Och till hjälp har han traktorn - det enda moderna mekaniska som finns i jordbruket.
    - Ifjol räckte inte höet till. Som tur var fanns det att få tag i varan inom Norrfjärdensområdet. Lika besvärligt var det med vattenfrågan under fjolvintern.
    - Vattnet, som jag hinkar ur brunnen, tog slut. Brandkåren fick lov att leverera bortåt 7.000 liter. Dessutom tog jag med mig hemifrån en längre tid. Närmare 300 liter behöver djuren varje dag.

Och hemifrån, ja, det är en sträcka på 500 meter. Varje morgon och kväll, sommar som vinter, cyklar Bengt Öhman till ladugården för att klara av mjölkningen. Att det skulle vara besvärligt har han aldrig funderat på.
    - Man får ju motion, säger han, och tycker att han gott och väl klarar sig med metoder som andra tycker är primitiva.


¤ Bengt Öhman har drivit sitt jordbruk sedan slutet av 1930-talet.
Varje dag cyklar han - kväll och morgon - 500 meter till sin ladugård.


¤ FOTOGENLYSE
    - Hur många är det egentligen i dag som kan handmjölka en ko. Maskinmjölkningen är säkerligen mycket bra, men närkontakten med djuren kommer bort. Det blir en form av industri. Och en sådan linje vill jag inte trampa in på.

Avsaknaden av elektricitet är inte heller något som bekymrar bonden Öhman.
    - Så länge jag har drivit jordbruk så har jag klarat mig utan elektricitet. Det går bra med fotogenlampa berättar Bengt Öhman.

Det var i slutet av 1930-talet som jordbruksarbetet började efter en tids arbete i Piteå som kusk och kommunalarbetare. Han förvärvade ett hemman i Västerbotten vilket drevs i 16 år. Sedan flyttade han till Tingsholmen i Hortlax och hyrde ladugård. Efter ett par år i Hortlax fick han så ladugård i Höglandsnäs, dock med den nackdelen att huset och ladugården ligger en bit från varandra.


¤ Vatten till korna hinkas ur en närbelägen brunn. - Närmare 300
liter vatten bär jag in varje dag.


¤ FÅR MOTION
Intresset för jordbruk och djur har alltid funnits hos Bengt Öhman, som är född stadsbo.
    - Om än man tycker att det är gammeldags metoder jag använder mig av så vill jag inte gå miste om det. Här får jag motion, genom cykling och genom att ta i med armarna. Avkastningen från jordbruket och makans pension föder oss gott, påpekar Bengt Öhman innan han försvinner in till sina kor för att sätta igång med handmjölkningen.

-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 27 augusti 1977.