Pensionär med visioner
"Stig i snicken", "Snickarstig", "Snickar´n" eller rätt och slätt Stig. Kärt barn har många namn. Stig Jonsson står det i alla fall i kyrkboken, Stig, som i många år arbetat som snickare på Piteå älvdals sjukhus. Nu har han gått i pension, så nu hinner han med saker som det inte funnits tid till förut. Journalen för personalen har besökt honom i hans hem på Furulund, strax söder om Piteå.
- Det är broccoli, säger Stig Jonsson, "Snickar´n", som gått i
pension och nu får tid att utveckla odlarkonsten.
¤ Att Stig är möbelsnickare i grunden kan man inte ta miste på. Hans och hustru Lilians hem är fyllt av vackra furumöbler, som Stig tillverkat, en hobby som han gärna fortsätter med.
- Nu är det döttrarnas hem som står på tur, säger Stig.
Vi går ut på den stora tomten i den sköna försommarkvällen. Stig visar deras odlingar.
- Förut har jag inte haft så mycket tid till sån´t här utan jag har mest krattat tomten på våren.
Jo, där finns ett antal stora björkar på tomten.
- Det är mest Lilian, som fått ta hand om odlingarna. Men nu håller jag på att lära mig.
Det syns att Stig är road av sin nya hobby. Till sin hjälp har han både Lilian och ett antal böcker som ligger på köksbordet.
Skriva på datorn och skaffa sig Internet, det är två av framtidens me-
lodier för Stig Jonsson.
Fler hobbys
Deras stora röda motorbåt är redan sjösatt, och i den kommer de att tillbringa många sommardagar. Till vatten hör fiske, sik och strömming i havet på vår och sommar, annars harr, och öring i Laisdalen. I vintras började Stig med något nytt. Han köpte sig en dator och lärde sig ordbehandling. Redan har han hunnit skriva en hel del och redan har han börjat drömma om nya mål, att "surfa på nätet" och att kunna "e-maila" tll döttrarna.
Fortfarande känslor
Hur känns det egentligen att inte längre på jobbet?
- Ja, inte var det lätt från början. Jag hade svårt för att åka förbi lasarettet och nog har jag fortfarande känslor. Det känns som om jag varit ett med lasarettet och mest saknar jag avdelninspersonalen.
Kaffekopparna är tömda och Stig sätter sig vid datorn.
- Får jag skicka med en hälsning till personalen?
Så skriver han...
TACK!
I arton år har jag jobbat inom Landstinget i Piteå. Under den tiden har jag haft förmånen att knyta många fina kontakter med personal på avdelningar på sjukhuset. Före det arbetade jag i ett företag, som var med om att bygga upp sjukhusflygeln där operation, laboratorium, radiologi och mottagningar ligger.
Nu har jag gått i pension. Jag vill på detta sätt tacka för det goda samarbete jag haft med personalen på avdelningarna, och jag önskar Er alla lycka till i framtiden.
Stig Jonsson, f d Landstingsfastigheter.
--------------------------------------------------------
JOURNALEN - För personalen ¤ 1996.
FAKTA--------------------------------------------------
Stig Jonsson, är son till Karl och Hedvig Jonsson i Hortlax. Karl
Jonsson var min mormors bror. Stig är kusin till min mor Maj-Gerd.
Och hörrni, när jag ser bilderna på Stig Jonsson, slår det mig att
han äger vissa likheter med operasångaren Ingvar Wixell?
Roger.
--------------------------------------------------------
- Det är broccoli, säger Stig Jonsson, "Snickar´n", som gått i
pension och nu får tid att utveckla odlarkonsten.
¤ Att Stig är möbelsnickare i grunden kan man inte ta miste på. Hans och hustru Lilians hem är fyllt av vackra furumöbler, som Stig tillverkat, en hobby som han gärna fortsätter med.
- Nu är det döttrarnas hem som står på tur, säger Stig.
Vi går ut på den stora tomten i den sköna försommarkvällen. Stig visar deras odlingar.
- Förut har jag inte haft så mycket tid till sån´t här utan jag har mest krattat tomten på våren.
Jo, där finns ett antal stora björkar på tomten.
- Det är mest Lilian, som fått ta hand om odlingarna. Men nu håller jag på att lära mig.
Det syns att Stig är road av sin nya hobby. Till sin hjälp har han både Lilian och ett antal böcker som ligger på köksbordet.
Skriva på datorn och skaffa sig Internet, det är två av framtidens me-
lodier för Stig Jonsson.
Fler hobbys
Deras stora röda motorbåt är redan sjösatt, och i den kommer de att tillbringa många sommardagar. Till vatten hör fiske, sik och strömming i havet på vår och sommar, annars harr, och öring i Laisdalen. I vintras började Stig med något nytt. Han köpte sig en dator och lärde sig ordbehandling. Redan har han hunnit skriva en hel del och redan har han börjat drömma om nya mål, att "surfa på nätet" och att kunna "e-maila" tll döttrarna.
Fortfarande känslor
Hur känns det egentligen att inte längre på jobbet?
- Ja, inte var det lätt från början. Jag hade svårt för att åka förbi lasarettet och nog har jag fortfarande känslor. Det känns som om jag varit ett med lasarettet och mest saknar jag avdelninspersonalen.
Kaffekopparna är tömda och Stig sätter sig vid datorn.
- Får jag skicka med en hälsning till personalen?
Så skriver han...
TACK!
I arton år har jag jobbat inom Landstinget i Piteå. Under den tiden har jag haft förmånen att knyta många fina kontakter med personal på avdelningar på sjukhuset. Före det arbetade jag i ett företag, som var med om att bygga upp sjukhusflygeln där operation, laboratorium, radiologi och mottagningar ligger.
Nu har jag gått i pension. Jag vill på detta sätt tacka för det goda samarbete jag haft med personalen på avdelningarna, och jag önskar Er alla lycka till i framtiden.
Stig Jonsson, f d Landstingsfastigheter.
--------------------------------------------------------
JOURNALEN - För personalen ¤ 1996.
FAKTA--------------------------------------------------
Stig Jonsson, är son till Karl och Hedvig Jonsson i Hortlax. Karl
Jonsson var min mormors bror. Stig är kusin till min mor Maj-Gerd.
Och hörrni, när jag ser bilderna på Stig Jonsson, slår det mig att
han äger vissa likheter med operasångaren Ingvar Wixell?
Roger.
--------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
