Roger Lindqvist

Svensbyn är den mest vidsträckta byn i Sverige. Eller kanske inte?
Därom tvista de lärde. Något direkt "centrum" finns väl inte, men en
knutpunkt är utan tvekan Konsum och Karlssons café.


Det är imponerande siffror, som byåldermannen i Svensbyn Gunnar Lundström kan lägga fram i fråga om de enskilda vägarna i byn. Sammanlagt sköter man 25 vägkilometer och ytterligare vägar planeras. En kortare väg till Brännan får man stadsbidrag för kommande sommar och dessutom ligger ansökan inne om ytterligare två vägar. För Rismyrlidvägen har byggnadsbidrag sökts för en kostnad av 20.000.

Varje år läggs i rena underhållningskostnader ned 15-16.000 kronor på de 25 kilometrarna. Och då är inte medräknat vissa extraarbeten som måste företas ibland. I sommar har förbättringar gjorts för i runt tal 15.000 kronor och då återstår ännu åtskilligt, 700 kbm grus går i medeltal åt per år. Totalt balanserar utgifts- och inkomststaten för år 1955 på 84.054 kronor, medan den till exempel 1951 - då inga nya vägar byggdes - var endast 16.000 kronor. Men kostar det så smakar det. Vägnätet i Svensbyn är tämligen perfekt. Når alla skrymslen och vrår i byn. En sammanställning av de enskilda vägarna det ut så här:

Edet - Bodsjön (längd 6.200 m)

Till Rismyrliden (3.800)

Liden - Bodsjön (4.500)

Till Perudden (2.200)

Önvägen (1.400)

Holmen - Risnäset (1.900)

Krossvägen (1.400)

Edet - Bodsjövägen förbi bl. a. Gunnar Johansson (1.400)

Gunnar Johansson (1.400)

Avsyningsklar är dessutom den s.k. Blområningsvägen från Vitsand till Rismyrliden om precis 2 kilometer.

90 PROCENT I BIDRAG
    - Hur finansieras då väghållningen?
    - Jo, säger Gunnar Lundström, praktiskt taget allt fås i bidrag, stats- och kommunala. Till nyanläggningar och underhåll får vi 60 procent av staten och 30 av kommunen och de 10 procent vi lägger själva klars med en uttaxeringssats av 1 krona per 100 taxerad inkomst. Det gör i runt tal 4-5.000 kronor per år. För några år sedan - innan kommunala bidrag betalades ut - var uttaxeringen högre.


Den utpräglade byastilen trängs mer och mer tillbaka. Mellan posten
och Konsum-hörnan har till exempel en hel rad villor vuxit upp.


ANSLAGSBERÄKNING VART FEMTE ÅR
Beräkningen av hur stora kostnaderna för underhåll och förbättringar av vägarna ska bli, görs vart femte år av Vägförvaltningens tjänstemän.
    - Det hinner mellan beräkningarna bli ganska ändrade förhållanden, säger herr Lundström. Kostnaderna ökar som regel och det gör att bidragen blir något i underskott - ibland ganska mycket.

Och man förstår byamännen, då de önskar att beräkningen av underhållskostnaderna och förbättringarna ska göras oftare för att komma närmare den verkliga kostnaden.

ÖVERLÅTELSE MODELLEN
Naturligtvis strävar byamännen i Svensbyn liksom annorstädes efter att få överlåta sina vägar på Vägförvaltningen. Nyligen har dock en ansökan om att två av de vägar som är mest trafikerade ska övertagas av de allmänna avslagits. Det finns enskilda vägar i Svensbyn, som varje dag under den tid skolorna pågår, trafikeras 14 gånger av bussar och det sliter vägen kolossalt. Bara det motiverar ett övertagande, tycker man i Svensbyn.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤




Gösta Filipsson kör dagligen ortens labyrintbusslinje nr. 1. Han känner
alla och alla känner honom.

Varje dag utgår från Piteå flera gånger en gråaktig buss. Helt vanlig. Men samtidigt ovanlig. Den kör nämligen ett par tre gånger dagligen efter Piteortens vackraste och mest villsamma busslinje. Linjen förbi Svensbyn-Bodsjön-Edet och upp till Kalamark och Granträskmark, bortom Stockbäcken. Jag gjorde den trippen en regntung höstdag tillsammans med busschauffören Gösta Filipsson.

Och utan tvekan kan intygas att den vy, som öppnar sig bortom Svensbyn inte kan beskrivas i ord. Den måste ses. Efter en kraftig stigning - en skogsklädd ås - kurvar vägen mjukt förbi skolan i Bodsjön, fortsätter brant ned, lika brant upp och följer se´n skogskanten med utsikt ned mot sjön och mot gårdarna på andra sidan. Den utsikten och den naturen är vacker. Trots regndis och snöplättar på marken.

De vägar, som bussen trafikerar, äe en sannskyldig labyrint. Bodsjön runt, förbi Edet, ut på "miljonvägen" mellan Svensbyn och Stockbäcken, brant uppåt mot Kalamark, utför till Granträskmark och se´n alltihop precis omvänt. För i Granträskmark slutar vägen. Än så länge. Det blir dock en fortsättning med en bilbasväg till Nötmyran, som kommer att utgå från "vägändan" i Granträskmark. Det hela tycktes oändligt tillkrånglat. Och ibland trodde jag att vi inte skulle "hitta ut". Men det gjorde vi i alla fall. Och efteråt verkar det hela naturligt.

SKOLBARNEN FINANSIERAR
Tre gånger per dag kör bussen upp till Granträskmark. Det är inte så många hushåll, som berörs, men det hela finansieras av skolbarnen. På morgonen ska de hämtas. Dels Granträskmarkbarnen från Granträskmark och Kalamark till skolan i Stockbäcken, dels barnen i Bodsjön och Mjösjön till Svensbyns skola. Och de flesta ska hem vid 15-tiden. Men de som har slöjd måste kunna åka med en senare tur. Därför kör turen 17.15 från Piteå ända upp till Granträskmark.
    - Bara den turen kostar landskommunen 39 kronor per dag, säger Gösta Filipsson och skrattar till. Vore det inte skolbarnen skulle det inte gå ihop med så många turer.

Mellan Svensbyn och Bodsjön används pendelskjutsar, för att få högre skolform. Om det t. ex. finns en trdje, femte och sjunde klass i Bodsjön, så går även Svensby-barnen i Bodsjön, medan då exempelvis fjärde och sjätte klasserna går i Svensbyn.
    - Skolbarn och varor av olika slag, är det dominerande på den här turen, menar chauffören på ortens labyrintbusslinje framför andra, traden Svensbyn - Piteå - Svensbyn - Bodsjön och Granträskmark.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



Sägnen berättar att för mycket, mycket länge sedan kom tre bröder vandrande till denna ort. De hette Sjul, Hemming och Sven och bosatte sig vid kusten, ett stycke ifrån varandra. Sjul och Hemming kallade sina ställen för Sjulsmark och Hemmingsmark, medan Sven var större på sig och efter sitt namn lade till det mera storvulna namnet "byn". Namnen kom senare att skrivas ihop och det blev alltså Sjulsmark, Hemmingsmark och Svensbyn.

Och det visade sig att Svens tilltag med "byn" inte var obefogat. Svensbyn blev nämligen snart den största av de tre byarna för att den dag som i dag är vara en av de till ytvidden största i Sverige. Det vill säga, att riktigt 100 %-ig visshet om vilken som är Sveriges största by till folkmängden och ytvidden står inte att finna i några officiella handlingar. Men enligt en gammal kungörelse ska Edsbyn i Hälsinland ha varit störst i Sverige, räknat i mantal fast jord, medan Svensbyn kom som god tvåa. Och den sistnämnda byn var då till ytinnehållet större.

285 hushåll
finns för närvarande i Svensbyn. Då har gårdarna i Bodsjön och Granträskmark medräknats. Det är ingen svårighet att hitta byar i Sverige, där postanstalterna har fler abonnenter, men då är de som regel samlade inom ett betydligt mer begränsat område och har samhällsstruktur. Kan alltså inte kallas byar. Däremot torde det var mycket svårt att hitta byar med bebyggelsen utspridd inom ett så stort område som Svensbyn.

Många vill också hålla byn för att vara den till ytvidden största. Att säkert säga det ena eller det andra, går väl inte, men nog kan man med säkerhet slå fast, att Svensbyn är en av de största byarna i landet. Till ytvidd.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤4
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 13 oktober 1956.