Roger Lindqvist

Jag tittar ut genom mitt fönster. Morgonen ser grå och väldigt otrevlig ut, efter mitt sätt att se på saken. Jag ogillar i allra högsta grad när de grådaskiga molnen hänger så pass lågt ner, att det nästan tar i mitt huvud. På tal om huvud, i dag känns det extra tungt därinne. Efter ett utbrott av förkylning för två veckor sedan så har kroppen inte återhämtat sig än som den borde. Så plötsligt hör jag en välkänd röst, det är barnbarnet Norah som kommer. Klockan är cirka åtta när den lilla vackra uppenbarelsen hälsar på. Hon skall vara hos oss hela dagen lång, och på grund av detta så har hon påsen fullastad av barnfilmer som hon genast vill ta sig en titt på.

Vid lunchtid kommer två av sönerna, Andreas och Daniel. Med sig har Danne en praktikant som åker med i lastbilen, precis samma förfaringssätt som Daniel när han en gång precis tagit sina första steg ut i "jobbvärlden". Bettan har gjort palt. En maträtt som alltid verkar "landa rätt". Rakt ner i magen, och efter en stund så kommer det ofrånkomliga: "Paltschwimen" (Paltkoma). Niclas Wahlgren har en bekant här i Piteå, som han ibland brukar hälsa på. Samma kompis är också Andreas kompis. Vid ett tillfälle så mötte de varandra, Niclas W. och Ante. "En trevlig kille" var Andreas omdöme. Och i ett TV-program så berättade Niclas att han ätit Pitepalt här i Piteå. Då berättade han också om den så kallade "Paltkoman".

I Öjebyns bibliotek har man en konstutställning, Max´moster Jeanette har ställt ut sina alster. Därför så åkte vi dit idag, jag, Bettan och Norah. Elisabeth blev förtjust i ett av verken, men den var tyvärr inte till salu. Vi mötte Jeanette i lördags hemma hos Robert, Max och Jannice. Max fyller 2 år i morgon, men festen gick av stapeln lite tidigare eftersom det var mer praktiskt så. Allteftersom dagen led, blev jag litegrann piggare i kroppen. Jag är rätt känslig beträffande väder och vind. Vissa grå dagar känner jag en sådan trötthet att man känner sig som en zoombie. När ljuset sedan uppenbarar sig, ja, då sker en total förvandling. Genast sprider sig ett uppvaknande genom kroppens hela universum. Därför är sommarhalvåret "min" årstid. Sommaren må vara alldeles för kort - men det är då jag lever upp för fullt.


-"Roger, du måste åka upp till Lundmans och handla", sa min hustru
innan sönerna skulle komma. Så här grått och visset såg det ut i hjärtat
av byn.


-"Glöm inte att skriva i gästboken", sa Jeanette i lördags. Och som synes
så lämnar Elisabeth och Norah sina respektive avtryck i boken.


Elisabeth uttryckte sin förtjusning i denna...


...men det fanns även andra "behagliga" saker att vila ögonen på...


Jag "drunknar" lätt i en tavla om jag bara ger mig tid och utrymme.
Och det är väl det som är själva pudelns kärna i sammanhanget.
Personligen älskar jag drastiska färgsättningar, och kontraster. Färger
gör mig uppsluppen och glad...


Konstsalongen väcker mina minnen. 1973  fungerade detta som Pite
Big Bands replokal. Min kompis i John Harrys Bosse Nyman och jag brukade
åka hit för att lyssna. En gång så kom ståupp-komikern Anders "Bubben"
Burström hit och hälsade på. Han tog en stort vedträ, satte den på piano-
stolen för att komma lite högre upp. Sen spelade han som en Gud. Jag fick
tillfälle att en gång hoppa in i bandet. Ordinarie trumslagaren Ulf Degerman
var borta. Efteråt kom tenorsaxofonisten Allan Lundström i sällskap med
bandets ledare, Georges Goudin fram och gav mig en fullastad skopa med
beröm. Den natten sov jag gott.


När vi kom hem, så ville Norah titta på ALLT som fanns i farmor och
farfars garderober - och mer därtill. Lite senare kom Max...


Farmors virkade duk på huvudet, tja varför inte? Norah gillade i alla
fall det "nya stuket".

------------------Foto: ROGER LINDQVIST---------------------------------