En tyrann har fallit...

¤ SIC SEMPER TYRANNIS... En maktfullkomlig empatilös blodtörstande tyrann har fallit. Den libyske envåldshärskaren Muammar el-Khadaffi är död. Mördad av en kula i huvudet. Sörjd och saknad...? Inte av den fritt tänkande världen, inte heller av de män och kvinnor som arbetar för de mänskliga rättigheterna världen över. Khadaffi var helt enkelt en av vår tids värsta diktatorer. Han kom till makten i en staskupp den 1 september 1969, och har sedan dess suttit på sin tron. 42 år senare avrättas han under sin flykt undan sitt kuvade folk.

Om jag imorgon inställer mig på Arbetsförmedlingen i Piteå, för att söka jobb som diktator, vilka kvalifikationer ställs då på mig som person? Svar: samvetslös galning samt empatilös förvriden och störd personlighet. Inte så att jag kandiderar. Men jag har noga följt alla dessa herrar (varför finns inga kvinnliga diktatorer?) genom åren, både via böcker film och television, och blir alltmer bekymrad ju äldre jag blir. Nu är Khadaffi borta, men jag är ganska säker på att inom loppet av något halvår så sitter en annan självutnämnd galning med 100 kilo medaljer på sitt uniformsbröst. /ROGER LINDQVIST.

1983 skrevs det om Khadaffi i våran lokaltidning. Detta på ledarsidan. Artikeln ifråga publiceras  härnere:




¤ Envåldshärskaren Khadaffi uppfattar sig som islams och tredje
världens räddare.


¤ Den afrikanska staten Tchad är på väg in i ett stormaktsspel av stora mått. Orsaken till att landet hamnat i den internationella hetluften är till stor del beroende på den vildsinte Khadaffi. En person som gör allt som står i sin makt att söka påverka ette flertal länder på såväl det utrikes- som inrikespolitiska planet.

Tchad ligger granne med Libyen. Under en längre tid har man fått utstå att Khaddaffis soldater tar sig in över gränsen, i rena erövringsmanövrer. Dessutom pågår en underjordisk verksamhet. Det senare har även andra afrikanska stater fått kännas vid och är mycket oroade över hur terroristutbildade Khaddafissupporters drar omkring.

Khaddafi betraktas som en "vildhjärna", vilken använder sitt lands oljepengar till en rad suspekta äventyr. Under tiden som metoderna utvecklar sig i allt mer störande former, i syfte att komma över land och riken, närmar sig Sovjetunionen den afrikanska diktatorn. Tidigare smekningar tycks nu ha övergått i rena kärleksförklaringen. Detta har bland annat tagit sig uttryck i en omfattande vilja att leverera vapen.

De vapen som strömmar in i Khaddafis land används sedan för att oroa andra afrikanska stater. Utbildade terrorister agerar som lönnmördare för att försöka uppfylla Khaddafis dröm - att framstå som islams och den tredje världens räddare.

Den libyske diktatorns försök att skaffa sig inflytande och hans agerande för att få någon form av islamiskt jätterike har helt naturligt fått andra stater att vakna upp och agera. Frankrike har skyndat till Tchads försvar. Även andra afrikanska grannstater räknar med franskt beskydd. I kulisserna applåderar säkerligen USA. För många är det som nu på allvar vill ha stopp för såväl Khaddafi som hans idéer, vilka faktiskt tagit sig groteska proportioner.

Det är helt förståeligt att de afrikanska staterna känner djup oro för utvecklingen i och kring Libyen. En utveckling som - om den maktgalne libyske diktatorn ges allt för stort spelrum - får till följd att Sovjetunionen till slut behärskar landet. Och det om något kan medverka till att ge det en helt ny politisk inriktning.

Den maktberusade Khaddafi kan inte tillåtas fortsätta med sina allt märkligare schackdrag, och där terrorism är ett av de bärande inslagen. Därför är det också av största intresse att de manövrer som Libyens diktator tillämpar sig av i sitt internationella umgänge får ett stopp. Det ligger i världens intresse att dämma upp stormaktsspel av det här slaget.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Tisdagen den 19 juli 1983.


Kommentarer
Postat av: Ilone

Äntligen kan Libyen glädjas över framtiden och jag tror att Libyerna både vill och kan bli en demokratisk stat även om de har ett stort och tungt arbete framför sig, där har världssamfundet en uppgift att hjälpa till.

Synd att diktatorn inte ställdes inför rätta, även om det är förståeligt det som hände. Jag hoppas pga "den arabiska våren" att diktatorer i andra länder känner att marken under dem är osäker.

2011-10-25 @ 09:57:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0