I ljusets tecken
Tänk om...! Den välkända frasen har vi väl alla både tänkt och uttalat tusentals gånger om och om igen. Nu säger jag det ytterligare : "Tänk om..." det alltid vore så här varje höst. Då menar jag naturligtvis vädret. "Tänk om...!" det vore så behagligt, förstår ni vad jag menar? INGA LÅNGKALSONGER!!!!!!!! INGA VINTERDÄCK!!!!!!! INGEN DYR ELSTRÖM!!!!!!!! INGEN ROGER SOM BEHÖVDE FRYSA!!!!!!!! INGA VINTERSKOR!!!!!!!! INGEN SNÖ ATT SKOTTA!!!!!!!! INGA FÖRKYLNINGAR!!!!!!!! INGEN GLYKOL I MIN "BLÅ FARA" !!!!!!!!
Idag åkte vi en tur runt i bygden. Jag älskar min hembygd, precis som min kära farsa också gjorde. Jag tycker om att vandra omkring för att upptäcka nya saker. Alltid är det något nytt som finner sin väg in i mina ögon. Idag blev det en kort upptäckarfärd. Men vad gör väl det när man har himmelens blå tak över sitt huvud (sin keps) och de förtjusande vackra vyerna som finns omkring oss. Jag/vi hamnade nere vid älvbron i Blåsmark, på den väg som leder till min mammas föräldrahem. Naturen visade upp sig i sin fulla prakt, höstdressen hade den klätt på sig, och i trädens kronor hördes vinden susa. Kameran var med (min goda vän) så bilder blev det. Om ni vill se hur det blev - ja, då kan ni börja med att titta NU:
Älvbron i Blåsmark. Här åker man över för att komma sig till mammas
föräldrahem.
När man kommit sig så här långt så är det en nästan lika lång väg
innan man är framme.
Vad som möter besökaren i den till synes enkla omgivningen är en
natur som liksom ler i sin skönhet. För ni vet väl - att bakom det enkla
i tillvaron kan det gömmas en ocean av ting som liksom gör att man
fullständigt tappar andan.
På den här platsen brukade våra söndagsturer gå. Dvs när jag och
Bettan åkte ut med min mor och far på små utflykter. Bilden togs
sommaren 1998 vid älvbron och med mina föräldrar som fotoobjekt...
...i dag så lyser platsen tom. Ingen morsa och farsa som står fram-
för min kamera och berättar minnen och gamla anekdoter. Så tomt
det kan kännas ibland...
----------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Idag åkte vi en tur runt i bygden. Jag älskar min hembygd, precis som min kära farsa också gjorde. Jag tycker om att vandra omkring för att upptäcka nya saker. Alltid är det något nytt som finner sin väg in i mina ögon. Idag blev det en kort upptäckarfärd. Men vad gör väl det när man har himmelens blå tak över sitt huvud (sin keps) och de förtjusande vackra vyerna som finns omkring oss. Jag/vi hamnade nere vid älvbron i Blåsmark, på den väg som leder till min mammas föräldrahem. Naturen visade upp sig i sin fulla prakt, höstdressen hade den klätt på sig, och i trädens kronor hördes vinden susa. Kameran var med (min goda vän) så bilder blev det. Om ni vill se hur det blev - ja, då kan ni börja med att titta NU:
Älvbron i Blåsmark. Här åker man över för att komma sig till mammas
föräldrahem.
När man kommit sig så här långt så är det en nästan lika lång väg
innan man är framme.
Vad som möter besökaren i den till synes enkla omgivningen är en
natur som liksom ler i sin skönhet. För ni vet väl - att bakom det enkla
i tillvaron kan det gömmas en ocean av ting som liksom gör att man
fullständigt tappar andan.
På den här platsen brukade våra söndagsturer gå. Dvs när jag och
Bettan åkte ut med min mor och far på små utflykter. Bilden togs
sommaren 1998 vid älvbron och med mina föräldrar som fotoobjekt...
...i dag så lyser platsen tom. Ingen morsa och farsa som står fram-
för min kamera och berättar minnen och gamla anekdoter. Så tomt
det kan kännas ibland...
----------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Postat av: Ilone
Hej!
Så fint du har ordnat i bloggen, nu blir det lätt för den som vill att söka efter nåt speciellt blogginlägg.
ha det gott!
Trackback
