Polismannen Eskil från Hortlax
Grannar med oss bodde Eskil och Per med sina föräldrar Ingvar och Margareta. Per var min kompis i vått och torrt hela barndomen. När vi blev äldre skildes våra vägar, Per flyttade liksom storebror Eskil till huvudstaden. Vi brukade råkas när bröderna hälsade på i hembyn på somrarna. Men det var sporadiska korta möten. Eskil blev så småningom polis, med allt vad det innebar av möten av hotfull karaktär osv. 1981 figurerade Eskil i Expressen, där han berättade om ett överfall som kunde slutat riktigt illa. Urklippet får berätta vad som egentligen hände:
Polisassistent Eskil Sundkvist, 27, efter bråket med ungdomarna. Han
tvingades skjuta skarpt för att rädda sin avsvimmade kollega Gunnar
Witte, 28, som träffats av en stor sten i pannan.
- Jag hade inte en chans mot alla ungdomar. Det enda jag kunde göra var att dra pistolen.
Polisassistenten Eskil Sundkvist, 27, och hans kollega Gunnar Witte, 28, attackerades i går kväll av ett hundratal ungdomar vid Älta idrottsplats utanför Stockholm. Gunnar Witte fick en så stor sten i pannan att han svimmade. Då tvingades Eskil Sundkvist dra sin pistol för att komma därifrån.
¤ Med sönderrivna skjortor, skrubbsår och bitmärken tog sig till slut de båda polisassistenterna till Nacka sjukhus. Gunnar Witte fick sy tio stygn i pannan. Det är märken efter en stor sten som träffade honom så svårt att han avsvimmad ramlade till marken. Hos polisen i Nacka satt i natt ett tiotal mer eller mindre berusade ungdomar omhändertagna. Eskil Sundkvist, som normalt arbetar vid tunnelbanepolisen i Stockholm berättar:
- Två av våra kollegor hade begärt förstärkning till Älta idrottsplats. De har ett tillfälligt tivoli där. Flera hundra ungdomar var där för att roa sig. Men ju längre kvällen led desto bråkigare blev ungdomarna.
Snattade från stånden
- Vi kom dit strax före klockan tio. Personalen hade klagat på att ungdomarna snattade från stånden. Klockan tio stängde tivolit, men ungdomarna ville inte gå hem. Det var speciellt en kille som gick omkring och muckade gräl med sina kamrater. Vi sa till honom en sista gång: "Du får 30 sekunder på dej att försvinna, annars blir vi tvungna att ta med dej till polisstationen.
- Killen följde sedan med med oss mot bilen lugnt och stilla. Men då var det en flicka som blev helt hysterisk. Hon hoppade på mej och bet mej i benet, slet oss i skjortorna och klöste. Vi var tvungna att koncentrera oss på flickan i stället och då försvann killen ur vårt grepp.
Eskil Sundkvist är skakad och märkt efter överfallet. I sista stund
räddade han sig och sin kollega undan ungdomsgänget.
Upphetsad stämmning
- Under tiden samlades det fler och fler ungdomar omkring oss. Stämningen blev allt mer upphetsad. Någon började kasta grus och sten.
- Det var kanske ett tiotal ungdomar som deltog aktivt i bråket. De andra hejade på. Min kollega Gunnar Witte träffades av en stor sten i pannan. Han sjönk avsvimmad ned bakom polisbilen. Jag lyckades fösa in flickan i polisbilen. Men ungdomarna fortsatte att kasta saker. Det kom både stenar och träskor flygande genom luften.
-Jag drog pistolen
- Det enda jag kunde göra var att dra pistolen, en Walter 7,65, och skjuta ett skott rakt upp i luften. Sedan säkrade jag pistolen och riktade den mot ungdomarna. Under tiden kvicknade Gunnar Witte till så pass att han kunde ta sig in i bilen.
- Naturligtvis lugnade ungdomarna ned sig något när de fick se pistolen. I alla fall så pass att jag kunde ta mej fram till bilen och åka därifrån. Innan vi åkte till sjukhuset begärde vi förstärkning.
Sammanlagt försökte sedan ett 20-tal poliser få rätsida på vad som hänt och få tag på syndabockarna. Gunnar Witte är nu sjukskriven.
- Vi har båda varit polismän i cirka sju år, berättar Eskil Sundkvist. Så vi är inga nybörjare direkt. I tunnelbanan har vi varit med om många bråk. Men jag har aldrig varit med om något liknande. Vanliga skolbarn blir som vansinniga när de fått öl eller sprit i sig. Sedan hetsar de varandra och blir modigare och modigare.
-----------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 15 augusti 1981.
Inte så långt från oss bodde Eskil och Per. Per och jag lekte oss genom
barndomen tillsammans med de andra ungarna runt omkring. Där det
röda huset en gång fanns, står i dag hockeyproffset Mikael Renbergs
hus. Bilden ovan togs sommaren 2002.
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Polisassistent Eskil Sundkvist, 27, efter bråket med ungdomarna. Han
tvingades skjuta skarpt för att rädda sin avsvimmade kollega Gunnar
Witte, 28, som träffats av en stor sten i pannan.
- Jag hade inte en chans mot alla ungdomar. Det enda jag kunde göra var att dra pistolen.
Polisassistenten Eskil Sundkvist, 27, och hans kollega Gunnar Witte, 28, attackerades i går kväll av ett hundratal ungdomar vid Älta idrottsplats utanför Stockholm. Gunnar Witte fick en så stor sten i pannan att han svimmade. Då tvingades Eskil Sundkvist dra sin pistol för att komma därifrån.
¤ Med sönderrivna skjortor, skrubbsår och bitmärken tog sig till slut de båda polisassistenterna till Nacka sjukhus. Gunnar Witte fick sy tio stygn i pannan. Det är märken efter en stor sten som träffade honom så svårt att han avsvimmad ramlade till marken. Hos polisen i Nacka satt i natt ett tiotal mer eller mindre berusade ungdomar omhändertagna. Eskil Sundkvist, som normalt arbetar vid tunnelbanepolisen i Stockholm berättar:
- Två av våra kollegor hade begärt förstärkning till Älta idrottsplats. De har ett tillfälligt tivoli där. Flera hundra ungdomar var där för att roa sig. Men ju längre kvällen led desto bråkigare blev ungdomarna.
Snattade från stånden
- Vi kom dit strax före klockan tio. Personalen hade klagat på att ungdomarna snattade från stånden. Klockan tio stängde tivolit, men ungdomarna ville inte gå hem. Det var speciellt en kille som gick omkring och muckade gräl med sina kamrater. Vi sa till honom en sista gång: "Du får 30 sekunder på dej att försvinna, annars blir vi tvungna att ta med dej till polisstationen.
- Killen följde sedan med med oss mot bilen lugnt och stilla. Men då var det en flicka som blev helt hysterisk. Hon hoppade på mej och bet mej i benet, slet oss i skjortorna och klöste. Vi var tvungna att koncentrera oss på flickan i stället och då försvann killen ur vårt grepp.
Eskil Sundkvist är skakad och märkt efter överfallet. I sista stund
räddade han sig och sin kollega undan ungdomsgänget.
Upphetsad stämmning
- Under tiden samlades det fler och fler ungdomar omkring oss. Stämningen blev allt mer upphetsad. Någon började kasta grus och sten.
- Det var kanske ett tiotal ungdomar som deltog aktivt i bråket. De andra hejade på. Min kollega Gunnar Witte träffades av en stor sten i pannan. Han sjönk avsvimmad ned bakom polisbilen. Jag lyckades fösa in flickan i polisbilen. Men ungdomarna fortsatte att kasta saker. Det kom både stenar och träskor flygande genom luften.
-Jag drog pistolen
- Det enda jag kunde göra var att dra pistolen, en Walter 7,65, och skjuta ett skott rakt upp i luften. Sedan säkrade jag pistolen och riktade den mot ungdomarna. Under tiden kvicknade Gunnar Witte till så pass att han kunde ta sig in i bilen.
- Naturligtvis lugnade ungdomarna ned sig något när de fick se pistolen. I alla fall så pass att jag kunde ta mej fram till bilen och åka därifrån. Innan vi åkte till sjukhuset begärde vi förstärkning.
Sammanlagt försökte sedan ett 20-tal poliser få rätsida på vad som hänt och få tag på syndabockarna. Gunnar Witte är nu sjukskriven.
- Vi har båda varit polismän i cirka sju år, berättar Eskil Sundkvist. Så vi är inga nybörjare direkt. I tunnelbanan har vi varit med om många bråk. Men jag har aldrig varit med om något liknande. Vanliga skolbarn blir som vansinniga när de fått öl eller sprit i sig. Sedan hetsar de varandra och blir modigare och modigare.
-----------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 15 augusti 1981.
Inte så långt från oss bodde Eskil och Per. Per och jag lekte oss genom
barndomen tillsammans med de andra ungarna runt omkring. Där det
röda huset en gång fanns, står i dag hockeyproffset Mikael Renbergs
hus. Bilden ovan togs sommaren 2002.
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
