Roger Lindqvist

Anders Norén, Muskus, har mycket att berätta från ett ovanligt långt
liv i skog och mark. Med inlevelse berättar han om hur studsaren klick-
ade mitt inne i ett tjädervin. Då slutade han jaga.


I 100-åringarnas led inträder den 1 juni Anders Norén, Muskus. Anders har han alldagligt kallats, fast han i dopet fick namnet Andreas, och han har aldrig accepterat, den en månad senare daterade födelsedagen i kyrkboken. Det är fel säger han! Hans mor hade bättre reda födelsedatum - och moderns ord har genom åren varit det bestämmande för födelsedagsfirandet. Nu åtnjuter han en god vård på sjukhemmet i Älvsbyn. Han har genom de många åren kunnat glädjas åt en god hälsa och själsliga krafter, även om han dagen för Piteå-Tidningens besök, inte kände sig i allra bästa form. Men - födelsedagen hoppas han få fira hemma hos sin son, Sten Norén i Vistträsk, det är trivsammast, tycker han.

Anders Norén har alltid levat med nuet - även om han på de gamlas vis, gärna dröjer sig kvar i minnenas värld, från barnaårens uppsluppna lekar, de trägna arbetsårens hårda slit i skog och mark, och allt annat som hänt och timat under hans 100 levnadsår. För Anders Norén har vardagen mest bestått av idogt arbete, hemma på den jord han i sina unga år tillsammans med sin broder övertog efter föräldrarna, eller under slitsamma arbetsdagar ute i skogen. Han blev föräldralös vid 6 årsålder, och 14 år gammal fick han följa sin styvfar ut på sitt första skogsarbete, uppe i Städdejaur - en avverkningstrakt med grov urskog. Det var ett tungt och slitsamt arbete för en tonåring, men det fanns redan då en okuvlig arbetsenergi, hos honom.

Bakom sig har Anders Norén 48 år i aktivt skogsarbete - säkert slitsamma år, när han också hade jordbruket att ägna sig åt, för att klara sin och familjens försörjning. Värt atta notera är att han tillhörde dem, som aldrig lät sig nedslås av vad som än hände - exempelvis under dåliga skogskonjunkturår, köpte han eget virke på rot, avverkade och sålde. Det var kanhända magert med utbytet, rent av förluster ibland, som det tog år att betala, men initiativkraften och förtröstan på framtiden fanns alltid.


Som framgår av bilden kan 100-åringen vistas uppe på sjukhemmet i
Älvsbyn. 100-årsdagen firar han hos sonen i Vistträsk.


Från minnenas värld kan han berätta om intressanta jaktfärder i unga år, fast han den dag hans gamla "studsare", som oftast behövde två knäppningar innan skottet gick, svek honom mitt inne i ett tjädervin, slutade han jakten - det var inte roligt längre. Den gamle skulle kunna berätta mycket från aktiva år i skog och mark. Hälsan har han sannerligen inte behövt klaga på. Frånsett de senaste åren - ett benbrott medförde vistelsen på sjukhemmet - har han bara ett par gånger behövt besöka läkare på sjukhus. Då var det magen som krånglade. Några hjärtbesvär har han aldrig haft. Och fritidsfiske har varit hans verkliga stora hobby, längre fiskeutflykter i de kraftfulla åren, och stimulerande fiskestunder hemma i Muskus, så länge krafterna räckte.

Han har också alltid följt med aktuella händelser - de stora ute i världen, och allt som hänt i den egna bygden, även om han numera på grund av nedsatt hörsel och sämre syn inte så mycket kan ägna sig åt tidningsläsning. När Piteå-Tidningen hälsade på honom för en födelsedagsintervju inför 90-årsdagen, lovade vi att återkomma när han fyllde 100 år. Det löftet har vi nu infriat. Något har krafterna sinat sedan dess - men högtidsstunder har det varit för den gamle, när han åkte hem till Vistträsk, eller fått vara med om Gudstjänsterna i Älvsby kyrka. Och en högtidsstund blir säkert också 100-årsdagen, hemma hos sin son - där han åter i minnet får dröja sig kvar kring år som flytt med allt vad det bjudit av slit och arbete men också stunder av lek, trivsel och glädje.
----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 29 maj 1971.



Den 3 mars 1981 startades en studiecirkel i Vistträsk. Kursdeltagarna
som deltog, de var 15 till antalet, tog som uppgift att spegla en del av
vad som skett i Vistträsk med omnejd, under 1900-talet fram till 1980-
talet. Bland deltagarna fanns Anders Noréns son, Sten Norén. Arbetet
som resulterade i detta häfte, har nu gjorts i återtryck. I somras fick
jag det som gåva av Elisabeths syster, Ulla-Mai Sandberg, vilket jag
tacksamt tog emot. Tack Ulla-Mai!
-------------------------------------------------------------------------------

KURSDELTAGARE:

¤ STEN NORÉN ¤ HOLGER VIKBERG ¤ BIRGIT VIKBERG ¤ BIRGER VIKBERG ¤ KERSTIN VIKBERG ¤ ALFHILD ÖHMAN ¤ AXEL NORÉN ¤ SVEA NORÉN ¤ ARNE EMAN ¤ INGEGÄRD EMAN ¤ ANN-MARI EMAN ¤ OSKAR GRANBERG ¤ LAURA GRANBERG ¤ RAGNHILD BJÖRK ¤ EILERT ISAKSSON ¤