Arne Bills orkester med Gösta Eriksson på piano
Detta har jag säkert surrat om förut, men jag tar det väl igen. I Arne Bills orkester fanns en gång en bra och skicklig pianist från Hortlax. Hans namn var Gösta, och han var född på Inimarksvägen i Övremarken. Ja, 1931 hette inte gatan Inimarksvägen, man sa endast: "innöver" som liksom förklarade att vägen bar iväg "inåt-lite-längre bort". Gösta bodde med sina föräldrar Ernst och Svea samt några syskon. När Gösta var i tonåren var han en hejare på dragspel, så även piano. En dag reste Gösta iväg till storstan. Inte Piteå, inte Luleå det var huvudstaden Stockholm som var målet. I storstan (som var betydligt mycket större än både Hortlax och Piteå) fanns Kungliga Musikaliska Akademin. Där fick Gösta lära sig alla grunder som var bra att ha, när han skulle ut i vida världen för att spela.
Gösta spelade med många olika band och konstellationer. Och alla tyckte att han var bra på det han gjorde. En dag ville Seymour Östervall ha med honom i sitt storband. Gösta accepterade, och vips satt han på pianopallen och spelade storbandsjazz. Han åkte på turné i landet, spelade på landets alla Folkets Parker, både i norr och i söder. En sommar fick också tillfälle att besöka sin barndomsstad. Nere vid Piteälven låg Öholma, där hade säkerligen Gösta stått som tonåring och lyssnat på andra pianister i andra turnerande band. Det var kanske där som Göstas dröm föddes om ett liv som musikant.
När Göstas tid i Seymours var över, fick han anbud av Arne Bills orkester från Stockholm. Precis som i Seymours, så åkte Arne Bills band ute på långa turnéer, och vem satt och klinkade på pianot? Jo, Gösta från Hortlax. Idag är Gösta 80 fyllda. Han förblev storstan trogen. Men jag skulle ändå tro att han alltid har burit med sig barndomsbyn i sitt hjärta. Hortlax, födelsebyn 8 kilometer i sydlig riktning från Pite...
Varför allt då detta om Gösta? Jo, Gösta var min pappas kusin, uppväxt inte så långt från min fars föräldrahem invid Hortlaxvägen. Göstas far var bror till min farmor Hanna. Ernst hade en spujveraktig blick när man träffade honom. Samma sak gällde många av ättlingarna till syskonen Ernst Eriksson och Hanna Lindqvist. Ernst dog 1969, Hanna den 7 januari 1970.
ARNE BILLS ORKESTER. Bakom pianot satt Hortlaxgrabben Gösta
Eriksson.
---------------------------------------------------------------------------
Gösta spelade med många olika band och konstellationer. Och alla tyckte att han var bra på det han gjorde. En dag ville Seymour Östervall ha med honom i sitt storband. Gösta accepterade, och vips satt han på pianopallen och spelade storbandsjazz. Han åkte på turné i landet, spelade på landets alla Folkets Parker, både i norr och i söder. En sommar fick också tillfälle att besöka sin barndomsstad. Nere vid Piteälven låg Öholma, där hade säkerligen Gösta stått som tonåring och lyssnat på andra pianister i andra turnerande band. Det var kanske där som Göstas dröm föddes om ett liv som musikant.
När Göstas tid i Seymours var över, fick han anbud av Arne Bills orkester från Stockholm. Precis som i Seymours, så åkte Arne Bills band ute på långa turnéer, och vem satt och klinkade på pianot? Jo, Gösta från Hortlax. Idag är Gösta 80 fyllda. Han förblev storstan trogen. Men jag skulle ändå tro att han alltid har burit med sig barndomsbyn i sitt hjärta. Hortlax, födelsebyn 8 kilometer i sydlig riktning från Pite...
Varför allt då detta om Gösta? Jo, Gösta var min pappas kusin, uppväxt inte så långt från min fars föräldrahem invid Hortlaxvägen. Göstas far var bror till min farmor Hanna. Ernst hade en spujveraktig blick när man träffade honom. Samma sak gällde många av ättlingarna till syskonen Ernst Eriksson och Hanna Lindqvist. Ernst dog 1969, Hanna den 7 januari 1970.
ARNE BILLS ORKESTER. Bakom pianot satt Hortlaxgrabben Gösta
Eriksson.
---------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
