Roger Lindqvist

Det började en morgon i juni. Elisabeth satt ute på bron och drack sitt morgonkaffe. Bredvid på en stol låg våran katt Pelle. Helt plösligt uppenbarade sig en figur som satte sig framför Bettan och hennes kaffe. Det var första gången som vi såg honom, haren. Fastän katten låg så pass nära, så brydde han sig inte nämvärt om harbesöket. Men senare under de varma sommarveckor som följde så skulle Pelle och haren få "närkontakt". Han dök upp på de mest skilda ställen, ute på våran äng, bredvid Andreas och Jennies hus. En sen kväll satt han vid vår grillhörna, alldeles blickstilla. Det var som om han väntade på att husets inneboende skulle komma ut och servera en blodig biff. Under de följande dagarana och veckorna så syntes han än här och än där. En kväll såg Jennie haren skutta förbi deras hus, strax bakom kom våran Pelle i full galopp. I några dagar var katten spårlöst försvunnen, vi tänkte att det kanske blivit något slag av sammandrabbning. Men en morgon så låg Pelle på bron precis som vanligt.

Så en dag berättade Andreas att han sett haren ligga död i ett dike. Vi tyckte det var synd, eftersom vi hade börjat vänja oss vid hans besök. Han hade tydligen blivit överkörd på Hortlaxvägen när han skulle springa över. Några bilder blev det i alla fall varav en kommer här på: "HAREN SOM HOPPADE EN SOMMAR".


En julinatt, klockan 12, satt han vid våran grillhörna, precis som om
han väntade på att vi skulle komma ut...

-----------------------------------------------------------------
Harfotograf: ROGER LINDQVIST.