På hembygdsturné...
Det vackra vädret inbjöd oss att ta en åktur med "blå faran" runt omkring bygden. Med i "diligensen" åkte min 82-åriga mor. Hon blir lika underbart glad varje gång som hon får åka ut för att ta sig en titt i det fria. Eftersom hon har rötterna i Blåsmark, så vill hon gärna göra sig ett besök där. Det går faktiskt lika bra att åka till Svensbyn som ligger nästgårds, samma med Hemmingsmark och Roknäs. Hon trivs som fisken i vattnet när hon får tillfälle att insupa sin barndomsluft. Även Lillpite fick se oss åka förbi. Och hör och häpna, idag fick jag vara med om en sensation. Innan vi nått hjärtat av byn så hade man placerat ut ett trafikljus pga vägarbete. Lillpites första trafikljus sedan byn grundades. Nåja, ljuset tar man ju bort så småningom, men låt oss skriva ner i våra anteckningsblock: "Onsdagen den 28 september anno 2011, sågs Lillpites allra första trafikljus. Precis som i en storstad, stod den där manicken och visade (hör här nu) Rött, Gult, Grönt!"
Såja, nu är det dokumenterat i alla fall. Min mor har nu kommit hem, (den blå faran skötte om den detaljen), och var vid mitt avsked en glad och nöjd åttiotvåårig dam. Själv så är jag inte lika nöjd och positiv. En förkylning trängde sig hastigt på häromdagen. Och jag tycker väldigt, väldigt mycket synd om mig själv. Så det så! Host och snörvel...
Det vilar som alltid en stor fridfullhet över kyrkogården i Hortlax. Och
vid vårt besök så fanns solen där med sin närvaro, och spred en prakt-
full glans över viloplatserna.
Som vanligt på våra "hembygdsturnéer" brukar vi stanna till vid pappas
grav. Ibland pratat jag med honom, som om han fortfarande lyssnade,
förresten - det kanske han också gör...?
Naturligtvis pratade jag också med farbror Åke. Pappas yngsta bror.
En stunds konversation fick också jag med Sven och Elma. Å dom
verkade ha det bara bra...!
I Blåsmark stannade vi till och njöt av allt detta vackra.
I min stolthet: "Den blå faran" satt min morsa i tryggt och säkert för-
var.
För den 7:e triljonte gången stannade vi också upp vid mormor och
morfars väg i Blåsmark.
Och se...Lillpites första trafikljus. Lillpite håller sakta på att förvandlas.
Även vägen har fått asfalt, om utvecklingen står i sig, så förmodar jag
att inom loppet av nåt år har Lillpite blivit ett "mini-Chicago". Givetvis
med skyskrapor och hela baletten. Jo, en egen balett blir det säkert
också, "Lillpite Balett Academy".
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Såja, nu är det dokumenterat i alla fall. Min mor har nu kommit hem, (den blå faran skötte om den detaljen), och var vid mitt avsked en glad och nöjd åttiotvåårig dam. Själv så är jag inte lika nöjd och positiv. En förkylning trängde sig hastigt på häromdagen. Och jag tycker väldigt, väldigt mycket synd om mig själv. Så det så! Host och snörvel...
Det vilar som alltid en stor fridfullhet över kyrkogården i Hortlax. Och
vid vårt besök så fanns solen där med sin närvaro, och spred en prakt-
full glans över viloplatserna.
Som vanligt på våra "hembygdsturnéer" brukar vi stanna till vid pappas
grav. Ibland pratat jag med honom, som om han fortfarande lyssnade,
förresten - det kanske han också gör...?
Naturligtvis pratade jag också med farbror Åke. Pappas yngsta bror.
En stunds konversation fick också jag med Sven och Elma. Å dom
verkade ha det bara bra...!
I Blåsmark stannade vi till och njöt av allt detta vackra.
I min stolthet: "Den blå faran" satt min morsa i tryggt och säkert för-
var.
För den 7:e triljonte gången stannade vi också upp vid mormor och
morfars väg i Blåsmark.
Och se...Lillpites första trafikljus. Lillpite håller sakta på att förvandlas.
Även vägen har fått asfalt, om utvecklingen står i sig, så förmodar jag
att inom loppet av nåt år har Lillpite blivit ett "mini-Chicago". Givetvis
med skyskrapor och hela baletten. Jo, en egen balett blir det säkert
också, "Lillpite Balett Academy".
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
