Roger Lindqvist

1973 spelade vi tillsammans i John Harrys orkester. 1977/78 gjorde vi detsamma i Rolf Åhmans orkester. När jag slutade i Lasses - mitt första band - så vem tror ni hoppar in som basist? Jo, Janne! Då hade jag efterträtts av trummisen Uffe Sandberg från Hortlax. Häromkvällen bultade det på vår dörr. Det var Janne och Seija. Vi fick några härliga minnesfyllda timmar över lite kaffe och fika. Med sig hade de en gåva, en CD vars innehåll jag genast kände igen. Janne hade under sin tid i Rolf Åhmans, då och då gjort inspelningar under våra danskvällar. Dessa var förevigade på ett x-antal kassetter.

 

Eftersom ingen lyssnar nämnvärt på dylika ting i den moderna tid vi lever i, så överförde hustrun Seija detta på en stycken CD-skiva. Mycket schangtilt, som Åsa-Nisse skulle sagt, jag säger detsamma. Bockar och bugar. Vi förflyttades raskt tillbaka till bl a Forum i Luleå, en fredag eller lördagskväll anno 1977-78. Hasses sångröst var väl igenkänd. Såsom Gunnars hammondorgel och saxspel. Sune Andersson, vår sologitarrist tillika saxofonist sjöng: "Tio mil kvar till Korpilombolo". En viss 20-årig långhårig trumslagare upplät sin röst i: "Säg fröken får jag en dans". Bastonerna kom ur Jannes Fender och Customförstärkare. Själv så satt jag på ett trumpodium, byggt av min svåger Henning Höglund. Mina trummor var Ludwig Vistalite årsmodell -73. Och runt om så blinkade färggranna spotlights, så jag tror att t. om. John Travolta skulle känts sig hemma i denna atmosfär, som han gjorde i filmen "Saturday night fever".

 

Förutom CD-skivan plockade min hustru upp en julhyacint, som just nu står i full blom. Ett jättetack för besöket, som kom att handla om många gemensamma minnen. Och den där CD:n har snurrat vidare sedan besöket.