Alla Hjärtans Dag
Jag skrev på facebook, jag skriver detsamma här: Ha en fin dag ni alla! Sköt om er på bästa möjliga sätt. Det finns två för oss väldigt speciella personer, som får våra hjärtan att slå mycket fortare: NORAH & MAX. Till sommaren kommer ytterligare en liten person, och vi kan knappt bärga oss till dess. Jag tror att jag blivit mycket "blödigare" ju äldre jag blivit, och barnbarnen har både fått sin farfar att både skratta och gråta. Det där med gråten, är sagt i positiv mening.
Vad som fascinerat mig med mitt bloggskrivande, är vetskapen om att det jag skriver här och nu, kan kanske läsas en gång längre in i framtiden av våra barnbarn. Och jag som gillar att dokumentera finner som sagt ett stort och angenämt nöje i att "lämna över" mina tankar, mina personliga åsikter om både ditt och datt till en ny generation, (barnbarnen). Men vi får väl hoppas att farfar ännu har kvar några år på den här jorden. Då kanske att jag personligen kan förklara vad jag/vi brukade göra när NI var små.
Väl mött alltså, Norah, Max samt den nya lilla, när ni läser detta den 14 februari 2052. Nåja, kanske att eran farfar ännu är vid liv, då det händer och sker. Har jag/vi/ni tur, så kanske att eran farfar fortfarande håller sig vid liv, trots sina då 95 år.
OBS! Glöm inte att besöka mig på hemmet. Ta då gärna med en termos med nykokt kaffe (ifall dom serverar bryggkaffe på servicehuset). Jo, det var så sant, om ni ser att er farfar har sådana där bruna fluffiga tofflor, kasta då bort dom fort som tanken. Köp mig då istället ett par mer moderiktiga saker. Glöm eller inte, att se till att jag använder min hörapparat jämt och ständigt. Ordna mig en TV av bästa sort, en burk med karameller (gärna Marianne) och ett par bananer. Om ni gör som er farfar nu säger, då kanhända att jag gör ett försök att le. Och om jag ler, och jag inte har tandprotesen i, se då till att parkera den där den skall ögonblickligen.
Dessa förhållningsorder gällde er farfar. Nu får ni absolut inte glömma er farmor. Sak samma där. Men bry er inte om tofflorna, hon har säkert kvar de där bruna sakerna som hon bär just här och nu. OBS! Er farmor ligger med all säkerhet på samma ålderdomshem, fast i ett annat rum. Detta har man gjort för att er farfar ligger till sent på nätterna och tittar på långfilm. Därav skilda rum. Seså, våra kära barnbarn, hoppas att ni nu vet lite bättre efter detta "testamente". Troligtvis blir vår sista tid i livet på Hortlaxgården i Hortlax. Men mer om det en annan gång.
/Hälsningar till er alla (ja, i nuläget är ni snart tre stycken, men man vet ju inte vad era föräldrar hittar på?). Farfar. Som trots sina fyllda 95 kan se tillbaks på ett rätt så rikt liv.
Vad som fascinerat mig med mitt bloggskrivande, är vetskapen om att det jag skriver här och nu, kan kanske läsas en gång längre in i framtiden av våra barnbarn. Och jag som gillar att dokumentera finner som sagt ett stort och angenämt nöje i att "lämna över" mina tankar, mina personliga åsikter om både ditt och datt till en ny generation, (barnbarnen). Men vi får väl hoppas att farfar ännu har kvar några år på den här jorden. Då kanske att jag personligen kan förklara vad jag/vi brukade göra när NI var små.
Väl mött alltså, Norah, Max samt den nya lilla, när ni läser detta den 14 februari 2052. Nåja, kanske att eran farfar ännu är vid liv, då det händer och sker. Har jag/vi/ni tur, så kanske att eran farfar fortfarande håller sig vid liv, trots sina då 95 år.
OBS! Glöm inte att besöka mig på hemmet. Ta då gärna med en termos med nykokt kaffe (ifall dom serverar bryggkaffe på servicehuset). Jo, det var så sant, om ni ser att er farfar har sådana där bruna fluffiga tofflor, kasta då bort dom fort som tanken. Köp mig då istället ett par mer moderiktiga saker. Glöm eller inte, att se till att jag använder min hörapparat jämt och ständigt. Ordna mig en TV av bästa sort, en burk med karameller (gärna Marianne) och ett par bananer. Om ni gör som er farfar nu säger, då kanhända att jag gör ett försök att le. Och om jag ler, och jag inte har tandprotesen i, se då till att parkera den där den skall ögonblickligen.
Dessa förhållningsorder gällde er farfar. Nu får ni absolut inte glömma er farmor. Sak samma där. Men bry er inte om tofflorna, hon har säkert kvar de där bruna sakerna som hon bär just här och nu. OBS! Er farmor ligger med all säkerhet på samma ålderdomshem, fast i ett annat rum. Detta har man gjort för att er farfar ligger till sent på nätterna och tittar på långfilm. Därav skilda rum. Seså, våra kära barnbarn, hoppas att ni nu vet lite bättre efter detta "testamente". Troligtvis blir vår sista tid i livet på Hortlaxgården i Hortlax. Men mer om det en annan gång.
/Hälsningar till er alla (ja, i nuläget är ni snart tre stycken, men man vet ju inte vad era föräldrar hittar på?). Farfar. Som trots sina fyllda 95 kan se tillbaks på ett rätt så rikt liv.
Kommentarer
Trackback
