"Men vad menar människan...?"

Alla har vi någon gång under livet kliat oss förvånat i huvudet och frågat med förvånad min varför, när en person utan anledning gått till oförklarligt anfall. En vanlig vardagssituation, kan plötsligt bli en allvarlig krigsförklaring. I dessa fall kan personen ifråga uppfattas som opolerad och i djup obalans när  okvädningsorden strömmar emot oss. "Anfallet" kommer i regel som en blixt från en klar himmel. Och när vi sedan går slokörade därifrån vet vi inte vad vi skall tro. Analyserar man detta exempel lite väl djupare, så kan man faktiskt hitta en logisk förklaring. Bakgrunden är ganska så säkert inte ditt fel. "Felet" kan istället sitta långt därinne i motparterns inre själsliga vrår. Exemplet som jag här beskriver kan vara en form av "projektion". I det utmärkta internet-uppslagsverket Wikipedia står följande att läsa i ämnet:

"Projektion, en form som används inom psykologin för att beskriva hur en person som inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer dessa egenskaper för att försvara sin självbild. Enligt Sigmund Freud är detta en psykologisk försvarsmekanism, som verkar för att förmildra ens egna oönskade tankar, värden etc."

Så nästa gång ni råkar ut för en person som bemöter er på ett osamakligt svavelosande provocerande sätt, så kan detta vara förklaringen. Nästa gång någon förklarar er krig kan förklaringen vara att personen ifråga inte alls mår bra. Men håll med om att situationen kan upplevas med stort obehag. En krigsförklaring av det här sättet alstar så mycken negativ energi, som i annat fall kunnat användas på ett betydligt positivare sätt som gagnar oss som människor. Om man som människa klagar på allt och alla, kanske man helt enkelt ser världen på fel sätt.

/Roger Lindqvist.



Psykoanalysens fader, SIGMUND FREUD (1856-1939).

--------------------------------------------------------------
Bild: www.metrobloggen.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0