Onsdag
En titt på tempmätaren visar på 11 grader. Och pga av den snö som kom inatt så har David varit hit med traktorn och skottat bort den. Tack för det David och Ante ni har "sparat" min rygg än en gång. Robert har ringt, han är som vanligt ute på vägarna med sin stora lastbil, någonstans på vägarna uppåt landet. Idag kommer Max på besök tillsammans med mamma Jannice. Vad jag hört så skall de båda ut för att åka buss. Jag tror att det kommer Max att gilla helskarpt. Han är helfrälst på allt vad bilar heter, och nu senast när han fick prova den skoter som står i pappas garage, fick han mersmak. Han har sitt dubbelgarage härhemma, där har han parkerat alla sina bilar. Till saken hör att även Norah brukar leka med bilarna, även om hon kanske inte är lika helförtjust i det på samma sätt som Max.
När jag var barn, så bodde mina far- och morföräldrar på andra sidan vägen. Om det har jag berättat, jag vet. Men vad jag vill ha sagt att just detta var en källa till en ofantlig rikedom utöver det vanliga. Den där nära varma relationen och kontakten jag fick som barn, fortsatte sen när jag blivit vuxen. Därför är det en sann ynnest att ha sina nära och kära samlade omkring sig då och då. Skulle relationerna varit trasiga i min barndom, så skulle jag kanske inte suttit här idag och använt mig av dessa av mig redan sagda ord. Därför är det lika fruktansvärt varje gång ett litet barnbarn på något sätt inte får chansen att lära känna sina rötter, i form av farmor/farfar och mormor/morfar. Min morfar, som var väldigt barnkär, brukade ibland få en tår i ögonvrån när han hörde om trasiga relationer barnbarn/far- och morföräldrar. För som han sa: "Det är ju barnen som skall uppehålla världen", sagt i en slags biblisk form.
Daniel har ringt, han tittar nog in lite senare idag tillsammans med Mia. Så ni ser, att jag sitter nu här idag på ungefär samma sätt som mina far- och morföräldrar en gång gjorde, när de väntade på besök av det allra käraste de visste: sina barn och barnbarn. Och gode Gud i din himmel låt det så alltid förbli.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Roger
När jag var barn, så bodde mina far- och morföräldrar på andra sidan vägen. Om det har jag berättat, jag vet. Men vad jag vill ha sagt att just detta var en källa till en ofantlig rikedom utöver det vanliga. Den där nära varma relationen och kontakten jag fick som barn, fortsatte sen när jag blivit vuxen. Därför är det en sann ynnest att ha sina nära och kära samlade omkring sig då och då. Skulle relationerna varit trasiga i min barndom, så skulle jag kanske inte suttit här idag och använt mig av dessa av mig redan sagda ord. Därför är det lika fruktansvärt varje gång ett litet barnbarn på något sätt inte får chansen att lära känna sina rötter, i form av farmor/farfar och mormor/morfar. Min morfar, som var väldigt barnkär, brukade ibland få en tår i ögonvrån när han hörde om trasiga relationer barnbarn/far- och morföräldrar. För som han sa: "Det är ju barnen som skall uppehålla världen", sagt i en slags biblisk form.
Daniel har ringt, han tittar nog in lite senare idag tillsammans med Mia. Så ni ser, att jag sitter nu här idag på ungefär samma sätt som mina far- och morföräldrar en gång gjorde, när de väntade på besök av det allra käraste de visste: sina barn och barnbarn. Och gode Gud i din himmel låt det så alltid förbli.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Roger
Kommentarer
Trackback
