Rogers värld...
Norah brukar sjunga om "Nimbys-värld". Det gjorde hon förresten i dag också. Nimbys är en oas för leksugna barn samt deras föräldrar med sitt (förmodade) barnasinne i behåll. Alla har vi en sorts egen liten värld där vi drar oss tillbaka för att enbart få vara sig själv, och där vi odlar våra intressen. Hemma i ett rum finns min värld. Det utgör ett slags centrum, ett hjärta, i de intressen som jag har och haft under många år. När vi en gång besöte Carl Larsson-huset i Sundborn, och jag för första gången steg över dess tröskel, blev jag så innerligt glad. Det var något i husets atmosfär som grep tag i mig, och den har sedan dess inte släppt taget. Likadant i Anders Zorn-huset i Mora. Man behövde väl knappast tvivla vem som bodde i respektive hus. Både Carl Larsson och Anders Zorn hade satt sin egen speciella prägel på sin boning, och det med besked. Man hade utformat sitt hem efter sin egen personliga läggning. I Carl Larssons fall hade han god hjälp av sin mycket konstnärliga hustru Karin, f. Bergöö, som har stått skola för heminredning till sin egen generation, men även till senare tiders husliga män och kvinnor.
Nu är jag varken Carl Larsson eller Anders Zorn. Även om jag önskat att jag så vore. De båda svenska konstnärsfantomerna, hyser jag en stor respekt- och konstnärlig beundran för. Beträffande rummet (Rogers värld) har struntat blankt i hur det måste se ut. Jag gör det som känns bäst och mest praktiskt för mig. Det estetiska intrycket kan var nog så avgörande, men ibland så känns det skönt att komma hem till någon som "breder ut sig" och sin hobby. Det är både sunt och friskt att odla intressen, man växer som människa. Även i andlig mening. Under sin relativt korta tid på den här jorden, så gäller det att försöka må så gott som man bara kan. I mitt fall mår jag gott av musik, böcker, historia, att skriva, diskutera, fördjupa mig i ämnen som skänker både stor livskvalitét och harmoni, umgås med likasinnande, både i vardagslivet, öga mot öga, eller genom bloggen och facebook. Det är inte hela världen om jag inte har de senaste modeplaggen. Det är inte eller nödvändigt att se ut som alla andra gör. Varför måste jag gå i andras fotspår? Jag kan väl gå i mina egna!!!!
Jag tror att det tar tid (för vissa) att hitta sig själv. Ett flummigt uttryck tyckte jag en gång, men som jag idag skriver under helhjärtat på. Att vistas ute i livet ställer vissa krav. Mitt enda krav är: var dig själv, strunta i vad andra tycker och tänker. Kort och gott MÅ BRA! om du kan.
/Roger
Här trängs dom, olika årgångar av tidningar bl a Piteå-Tidningen. Men
det finns mycket som ännu är ogjort. Hoppas att jag hinner innan jag
"flyttar vidare". Jag har också fördjupat mig i 60-talets händelserika
decennium. Detta har tagit sig uttryck i tidningsurkilpp sparade i pär-
mar.
Jag har även fokuserat mig på att samla urklipp om Hortlax. Allt från
tidningsannonser, dödsrunor, artiklar om det ena och det andra mm.
Naturligtvis ingår även släktregister, foton, gamla brev osv. Som berör
både min far och min mors sida. En guldgruva en dag för kanhända
Norah, Max och snart den nya lilla familjemedlemmen.
En gammal radio som ger rummet en viss prägel. Som ni ser så båg-
nar bokhyllan en aning. Varför det då? Svar: Roger har alldeles för
mycket där.
En dag i framtiden när barnbarnen söker sina släktrötter, så hoppas
jag att de alla upptäcker farfars verk. Och kan få glädje av allt det
som finns. På bilden, Norah tittar och tecknar vid sin farfarsfarfars
skrivbord.
------------------------------------------------------------------------------------
Nu är jag varken Carl Larsson eller Anders Zorn. Även om jag önskat att jag så vore. De båda svenska konstnärsfantomerna, hyser jag en stor respekt- och konstnärlig beundran för. Beträffande rummet (Rogers värld) har struntat blankt i hur det måste se ut. Jag gör det som känns bäst och mest praktiskt för mig. Det estetiska intrycket kan var nog så avgörande, men ibland så känns det skönt att komma hem till någon som "breder ut sig" och sin hobby. Det är både sunt och friskt att odla intressen, man växer som människa. Även i andlig mening. Under sin relativt korta tid på den här jorden, så gäller det att försöka må så gott som man bara kan. I mitt fall mår jag gott av musik, böcker, historia, att skriva, diskutera, fördjupa mig i ämnen som skänker både stor livskvalitét och harmoni, umgås med likasinnande, både i vardagslivet, öga mot öga, eller genom bloggen och facebook. Det är inte hela världen om jag inte har de senaste modeplaggen. Det är inte eller nödvändigt att se ut som alla andra gör. Varför måste jag gå i andras fotspår? Jag kan väl gå i mina egna!!!!
Jag tror att det tar tid (för vissa) att hitta sig själv. Ett flummigt uttryck tyckte jag en gång, men som jag idag skriver under helhjärtat på. Att vistas ute i livet ställer vissa krav. Mitt enda krav är: var dig själv, strunta i vad andra tycker och tänker. Kort och gott MÅ BRA! om du kan.
/Roger
Här trängs dom, olika årgångar av tidningar bl a Piteå-Tidningen. Men
det finns mycket som ännu är ogjort. Hoppas att jag hinner innan jag
"flyttar vidare". Jag har också fördjupat mig i 60-talets händelserika
decennium. Detta har tagit sig uttryck i tidningsurkilpp sparade i pär-
mar.
Jag har även fokuserat mig på att samla urklipp om Hortlax. Allt från
tidningsannonser, dödsrunor, artiklar om det ena och det andra mm.
Naturligtvis ingår även släktregister, foton, gamla brev osv. Som berör
både min far och min mors sida. En guldgruva en dag för kanhända
Norah, Max och snart den nya lilla familjemedlemmen.
En gammal radio som ger rummet en viss prägel. Som ni ser så båg-
nar bokhyllan en aning. Varför det då? Svar: Roger har alldeles för
mycket där.
En dag i framtiden när barnbarnen söker sina släktrötter, så hoppas
jag att de alla upptäcker farfars verk. Och kan få glädje av allt det
som finns. På bilden, Norah tittar och tecknar vid sin farfarsfarfars
skrivbord.
------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
