Smörgåstårta, mums!

Idag när jag köpte smörgåstårtan för kvällens 30-årshyllning, valde jag den med omsorg. Ibland tycker jag inte alls om den. Men den som serverades i denna afton hos Andreas och Norah var ju superdupergod. Tack för en fin stund, tillsammans med er alla, Ante, Norah, David, Elin, Ella, My, Daniel, Mia och Elisabeth. Robert, Jannice och Max hade tyvärr förhinder, men dom kommer en annan dag.

Tack Uffe för ditt telefonsamtal idag. Skönt med vänner som både bryr sig och hör av sig. Uffe har liksom jag ett brinnande intresse för vår stads historia. Detta kommer vi att odla ordentligt under de fem träffar i ABF:s lokaler med start i slutet av februari. En annan eldsjäl är Leif Lidman. Leif kommer att hålla i trådarna när vi tillsammans skall bege oss ut i Piteå stads historia. Den historiska resan startar året 1900, och fortsätter sedan framåt i sakta mak.

Häromveckan efter vi bjudit Ante, Jennie och Norah på paltmiddag, ville prinsessan prompt sova över hos sin farmor och farfar. Innan hon skulle gå till sängs ville hon höra fem sagor. När hon valde sina sagor, valdes först och främst Rödluvan och vargen. Inget konstigt med det. Men när jag kommit en bit in i berättelsen, så hajade jag till. Inte så att jag blev rädd för den stora stygga vargen, nej, jag kände inte riktigt igen handlingen sedan jag själv var barn. I min version från tidigt 60-tal, åt vargen upp både mormor och Rödluvan. I Norahs saga gjorde han inte det. Istället gömde vargen Rödluvans mormor i en kista, Rödluvan också förpassades på ett annat ställe än vargens stora hungriga mage. En svår nöt att knäcka. Nu har jag börjat fundera på hur i allsin dar den nya versionen kommit till? Varför i herrans namn åt inte varguschlingen upp Rödluvan och hennes sjuka mormor? Ja, detta måste utredas.

-----------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0