Ännu en dag till ända...
Ännu en av livets dagar som är till ända. Och jag brukar fråga mig för jämnan; vad har du gjort i dag då Roger? Har du gjort det där som har varit uppbyggligt, har du införlivat någon av dina drömmar? Ganska ofta blir svaret lite tvekande. Dagarna rinner ju bara iväg, som om de ibland nästan aldrig ens har funnits. Andra dagar har jag däremot somnat väldigt nöjd, efter att har greppat tag i "det där som jag gått och gruvat mig för". Prestationsångesten har däremot falnat betydligt. Visserligen vill man ju göra sina sysslor perfekta, man vill ha det så bra som det bara går. Men jag tror att jag lugnat ner mig väldigt mycket sedan jag passerade "bäst-före-datum". Många har berättat om sina respektive 30-40-50-årskriser. Jag hade inget sådant. Däremot var det kris under tonåren, när man försökte hitta sin identitet som människa. Men tänk så skönt att det löst sig. I dag är jag kort och gott - den jag är! Och jag trivs med mig själv (för det mesta). Tänk er att titta sig i spegeln varje morgon och undra vem det är som tittar tillbaks? Inte för att jag haft det så, men jag har hört och läst om de som upplevt sin tonårstid på detta sätt.
Mycket handlar om psykologi människor emellan. Det är ett sorts psykologiskt spel som vi använder i våra möten mellan varandra som individer. Jag tycker att jag blivit rätt skaplig på att läsa av andra människors kroppsspråk. Hur det är med mitt eget, ja, det säger jag inte. Det får någon annan uttala sig om. Ju äldre jag blivt desto mer tänker jag på barndomen. Och jag är tacksam att jag fick en någorlunda trygg uppväxt, även om ingen förälder är hel felfri. Jag har i alla fall gått vidare i livet utan några större skador. Hemskt för dem som dras med en trasig barndom, det sätter otalig käppar i hjulet när man växer som människa. Jag tror detta även kan vara ett stort skäl i att många förhållanden trasas sönder. Har man oklara och ouppgjorda saker med sina föräldrar, så är det som en black om foten.
Du hämmas kanhända av att du som barn inte fick den rätta kontakten med din pappa. Eller att din mamma aldrig lyssnade till de där viktiga orden som du så gärna ville ha sagt. Resultatet blir ett stort svart hål i ditt bröst. Tomheten vill du som människa sedan fylla ut. Kanske då med droger av olika slag. Märk väl att detta är rent generellt, det handlar inte om någon speciell person.
Psykologen Lindqvist ber att få tacka för sig! Undrar hur många som stod ut att lyssna till detta föredrag?
Go´natt sov så himmelskt gott!
/Roger.
Mycket handlar om psykologi människor emellan. Det är ett sorts psykologiskt spel som vi använder i våra möten mellan varandra som individer. Jag tycker att jag blivit rätt skaplig på att läsa av andra människors kroppsspråk. Hur det är med mitt eget, ja, det säger jag inte. Det får någon annan uttala sig om. Ju äldre jag blivt desto mer tänker jag på barndomen. Och jag är tacksam att jag fick en någorlunda trygg uppväxt, även om ingen förälder är hel felfri. Jag har i alla fall gått vidare i livet utan några större skador. Hemskt för dem som dras med en trasig barndom, det sätter otalig käppar i hjulet när man växer som människa. Jag tror detta även kan vara ett stort skäl i att många förhållanden trasas sönder. Har man oklara och ouppgjorda saker med sina föräldrar, så är det som en black om foten.
Du hämmas kanhända av att du som barn inte fick den rätta kontakten med din pappa. Eller att din mamma aldrig lyssnade till de där viktiga orden som du så gärna ville ha sagt. Resultatet blir ett stort svart hål i ditt bröst. Tomheten vill du som människa sedan fylla ut. Kanske då med droger av olika slag. Märk väl att detta är rent generellt, det handlar inte om någon speciell person.
Psykologen Lindqvist ber att få tacka för sig! Undrar hur många som stod ut att lyssna till detta föredrag?
Go´natt sov så himmelskt gott!
/Roger.
Kommentarer
Trackback
