Bilder
Hortlaxvägen ligger nästintill öde och tom. Men ovanför hembygden
skymtar ett litet ljus fram genom de gråa molnslöjorna. Jag kan berätta
att det är solen som är på gång...
Inimarksvägen idag vid lunchtid. De ståtliga granarna skänker en
viss dynamik åt bilden. Snön hänger tungt på grenarna. Det verkar
som om en jättehand strött ut lite vitt puder från en burk. Jätte, ja,
han bor ju faktiskt djupt in i skogen. Dit ingen av ortsborna vågar sig.
Men jag (som den svenske viking jag här) har närmat mig hans dunkla
boning. Jag bankade försiktigt på dörren. Inget svar. Sen så upptäckte
jag en ringklocka som satt 7,5 meter upp. Jag visslade åt mina fågel-
vänner, som kom och varsamt lyfte mig upp. Med ett darrande pekfinger
tryckte jag på klockan. Signalen lät som ett åskväder i juli. Så hörde jag
ett dån därinifrån. Det var jätten som kom gående. Han öppnade dörren.
Tittade sig omkring och sa: - Jaha, vad vill du då lille plutt?
- Jojojo, sa jag stammande, jooo...jag vill gärna se hur du har det!
- Kom in, lille plutt! så ska farbror jätten visa dig runt.
- Men ta av dej skorna, jag har nyss städat...
Så visade han mig runt i sin jätteboning. Och där fanns både det ena och
det andra. Kanske att jag berättar vidare om mitt besök vid nåt annat
tillfälle.
Tomtebolandskap, kan man väl kalla det som syns på bilden. Jag har
inget bättre förslag.
Solen har ännu inte anmält sin ankomst till de 100% som så smånin-
gom kommer. Men den vill ändå visa att den finns någonstans bakom
de grå molnen, för att ge den genomfrusen hortlaxaren Roger Lindqvist
lite hopp i den mörka och kyligt kalla frysbox som han f n v befinner
sig i.
Jag kan absolut inte påstå att jag känner dem. Men jag känner mig
ändå på nåt sätt smått bekant med de två hästarna som ses på den
här bilden. På somrarna står de i sin gröna hage tuggande på de saftiga
gröna gräs och blad som finns. På vintern när sommarvärmen befinner
sig på ett helt annat ställe, står de där också. De äter och mumsar på
sin torra gröda som bjudits dem. Idag tog jag en bild på mina två fyr-
benta vänner, så att ni ska se dem i sin naturliga miljö. "Vi ses när somm-
aren kommer, heller hur kompisar?"
Kylig vy över ett vitt landskap. Minus 11 grader visade mätaren innan
jag begav mig ut på denna polarexpedition. Jag hade naturligtvis varg-
skinnspälsen på mig. Gjord på konstgjord väg, naturligtvis. Jag har
inget otalt med vargsläktet, därav min konstgjorda päls.
-------------------------------------------------------------------------------
Vinterfoto: ROGER LINDQVIST
Kommentarer
Trackback
