Roger Lindqvist

VIKINGARNA håller sig kvar på toppen, år efter år, med sin kramgoa
musik. Jörgen Anemar, Lars-Åke Svantesson, Anders Erixon, Tord
Sjöman, Christer Sjögren och Tony Erikssson - där har ni namnen på
de sex storsäljarna.

¤ LARS-ÅKE läser ALISTAIR MACLEAN.
¤ JÖRGEN är mitt inne i en bok av HERMAN WOUK.
¤ TONY lyssnar på Dagens Eko.
¤ ANDERS bläddrar i Expressen.
¤ CHRISTER sover.
¤ TONY berättar minnen.
¤ VIKINGARNA är på turné. Eller vikingatåg om man så vill. Den här gången är det Norrland som ska erövras.

Redan på 800-talet drog vikingarna ut på härjningståg. De plundrade och bar sig allmänt illa åt. Dagens Vikingar är betydligt fredligare. Just nu är de i norra Sverige och bjuder på kramgoa låtar. Det var på vägen dit vi hängde med ett par dagar. Och fick se arrangörer som förtjust gnuggade händerna när köerna utanför grindarna bara växte. Som exempelvis i Sörfjärden - mellan Hudiksvall och Sundsvall. Klockan elva på kvällen dansade 1 000 personer sig svettiga. Det var en dubblering av det tidigare årsrekordet.

Procentare
Och Jörgen Anemar, kapellmästare och ekonomichef i Vikingarna, kunde gå in på kontoret och hämta 20 000 kronor i gage. Vikingarna har nämligen blivit procentare. Det betyder att de har en viss procent av bruttoinkomsten, beroende på hur mycket folk som kommer. Den listan ser ut så här:
¤ 0-900 betalande - 60 procent.
¤ 901-1100 - 55 procent.
¤ 1100-1500 - 50 procent.
¤ 1500-2000 - 45 procent
¤ 2000 och uppåt - 40 procent.

Eftersom det nästan alltid kommer mycket folk är både arrangörer och orkester nöjda med systemet.
    - Det var lite gnäll i början, berättar Jörgen. Men sen har vi inte hört något.
Det är kanske inte så konstigt. Kvällen före kom det 2 400 till Ångbåtsudden i Orsa. I regn. Och med dansbana utan tak. Den lokala idrottsföreningen vill ha tillbaka Vikingarna även nästa år. Men det är många som slåss om godbiten.
    - Vi skulle nog kunna spela varenda dag året om, tippar Jörgen.
Fast det gör det inte. 130 speltillfällen blir det 1981. Det i sin tur betyder att 150 000 människor dansat tryckare till Vikingarna när året är slut.

Semestern
Några bara en gång. Andra kanske tio gånger! Det finns de som lägger upp semestern efter Vikingarnas spelplan. I Sörfjärden träffar vi ett norskt gäng. De var med redan i Orsa och lovar att åka till Ånge kvällen efter.
Var inte dansbandsmusiken på väg att dö ut?
    - I tidningarna kanske. Vi har inte märkt något. Det är snarare fler som är ute och dansar i dag än för ett par år sedan. Det är Anders Erixon som talar nu. Han har varit musiker i hela sitt vuxna liv.
Men gick inte skivförsäljningen ner?
    - Det verkar ha vänt där också. Kramgoa låtar 9 kan nog sälja 30 000 mer än "åttan". Då skulle vi närma oss 200 000 igen. Tillsammans har de sålt 2,5 miljoner plattor! En fantastisk summa. Och mer ska det bli. I vinter kommer en ny LP.
    - Men förmodligen ska den inte heta Kramgoa låtar 10. Vi tycker att det låter lite dumt med ett tvåsiffrigt tal.

Med eller utan nytt namn - hålla-om-musik blir det även i fortsättningen. Det lovar Tord Sjöman när vi bär in instrumenten i Sörfjärden. 1 200 kilo väger utrustningen. Grabbarna i bandet bär och kopplar allt själva, med hjälp av Mats Holmén. Han är kompis till Anders Erixon och kör bussen under turnén.








Bandylaget
När Norrlandsturnén är över (nästa söndag) ska Mats hem till Arvika och börja träna bandylaget, med sikte på division II. Men nu är vi alltså i Sörfjärden och det är två timmar kvar till spelstart. De enda som kommit är några ungar och myggorna.
    - Det blir myggstift i kväll grabbar, söger Christer Sjögren.
Logen är egentligen bara en trappa upp till scenen. Och vattnet i hinken är iskallt. Men ingen klagar. Så här är det på sommarturnéerna. Den personliga hygienen får man ordna på hotellrummet.

Till slut blir klockan nio. En sista finjustering av instrumenten. Sedan är det bara att dra i gång. "Skall du någonsin bli min", sjunger Christer och tre par vågar sig upp på dansgolvet. Tre timmar senare är det smockfullt och myggorna är borta. Ett par grabbar, med reklammössor från en lokal bensinmack, raglar omkring bland buskarna. Annars är det onormalt nyktert.

Lustigkurre
Vikingarna är uppe i varv. Tord showar vid pianot. Han är bandets lustigkurre. Halv ett är det dags att ta adjö. Det blir den vanliga avskedsmelodin: "Ack Värmeland du sköna..."
    - En finare låt får man leta efter, säger Tony Eriksson. Han, liksom de andra, född och uppvuxen i Värmland. Nedpackningen går på 40 minuter. Alla sliter för att komma till hotellet i Sundsvall. Vi ska bo på ESSO och någon vet att ett 20-minutersprogram med Vikingarna körs på deras speciella videokanal den här veckan.

Kvällens program är givetvis slut när vi kommer fram. Men nattportieren övertalas att åtminstone köra inslaget med Vikingarna. Så där sitter vi klockan tre på natten och ser video, medan det ljusnar ute. Morgonen därpå åker jag taxi till Sundsvalls flygplats. Den kvinnliga chauffören kör Vikingarna på kassettbandspelaren. Hon är besviken för att de inte hinner framträda i Sundsvall i år.

-------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Tisdagen den 21 juli 1981