"Det blev en dag i dag också..."
Snön fortsätter att dala ner på min tomt, mitt hus och på min keps. Jag umgås numera mer med snöspade och piasava än med hustrun. För något år sedan skrev jag en berättelse som fick namnet "Mitt eget Provence" som byggde på alla mina drömmar om en "fristad" i ett varmare land. Just idag skulle jag gärna kunnat tänka mig ha ett litet ställe därborta i solens Provence. Och från min takterass skulle jag blicka ut över lavendefälten varje morgon, med min hustru bredvid, och naturligtvis också min filtallrik. Märk väl att hustrun rangordnades före filtallriken.
Vintern har kopplat sitt järngrepp. Så här såg det ut när vi i dag
gick ut på vår promenad.
Hortlaxvägen med höga snövallar som vittnar om ett rikligt snöfall
de senaste dagarna.
Hade vi haft adressen i Provence så hade sparkuschlingen knappast
varit med. Istället skulle jag haft min cykel för att varje morgon ta
mig nedför den gruslagda vägen, förbi lavendefälten ner till det lokala
bageriet för att köpa mig ett purfärskt bröd till frukosten uppe på vår
takterass.
Det är inte bara renarna som gräver fram saker i snön. Det gjorde
även jag idag. Men renlav är jag inte så värst förtjust i, istället var
det en bit av gräsmattan som tittade fram. Men jag bestämde mig
rätt så fort, att inte ta fram gräsklipparen - ännu.
------------------------------------------------------------------------------
Lavendefälten är fel! Skall var "Lavendel-fälten" Lavendel, Lavendel, Lavendel...Såja, nu har lärjungen Roger lärt sin lavendel-läxa!
Kom in på din blogg av en slump, men måste medge att jag har lagt in den under favoriter. (Jag som av princip aldrig läser bloggar.)Kul att läsa, o jag känner igen mig i mkt. Jag jobbar i Öjebyn o har gjort det sen -73 så mkt. av det du skriver kommer även jag ihåg. Hoppas du fortsätter att muntra upp min dag! / Chattis.
Hej Chattis!
Tack för dina fina ord. Välkommen att ta del av det både komiska, och ibland lite mer allvarsamma tankar jag har om livet och allt vad som där finns här under himmel och på jord.
Roger
Tack för för inbjudan.Om vi träffades skulle du nog komma ihåg vem jag är, för vi har träffats i jobbet. Under tiden fortsätter jag att läsa, o framför allt skratta, åt dina funderingar.
