Gösta Ekman d.ä. (1890-1938)
"Nordens störste skådespelare", "Ett geni", "Den store" kärt barn har många namn. Så också skådespelaren Gösta Ekman, för den äldre generationen ett klart faktum, och välkänd, medan den yngre kanske på sin höjd vet han var farfar till Gösta "Sickan" Ekman i Jönssonligan filmerna. Men som sagt Gösta Ekman d.ä. var på sin tid en av våra mest firade aktörer. Hans karriär kantades av hyllningar och applåder. Men även medaljen har en baksida, så också i Gösta Ekmans fall. För bakom de berömmande orden, den blomsterfyllda sminklogen, alla ryggdunkningar ruvade Gösta Ekman på en hemlighet. Under 20-talet "halkade" aktören in i ett omfattande missbruk. Kokainet kom i hans väg, och trots lasarettsvistelser- och avgiftningsförsök, så kom "det vita giftet" att leda till hans alltför tidiga död vid 47-årsålder 1938.
Så sent som idag visade SVT den svenska långfilmen "Kungen kommer" från 1936. Här fick den 45-årige aktören möjlighet att spela mot sig själv. Dvs Ekman gjorde en dubbelroll, dels som kung Carl XV, dels som aktören Leonard Pettersson, i denna förväxlingskomedi. I filmen syntes också den då endast 19-åriga skönheten Birgit Tengroth (1915-1983). I rollen som Alexander Dryselius sågs Thor Modéen (1898-1950), komediennen Tollie Zellman (1887-1964) som med sitt välkända sprudlande skratt, en gång lyckliggjorde sin publik på huvudstadens scener, fanns också med i filmen.
Roger Lindqvist
Gösta Ekman d. ä. i "Kungen kommer" från 1936 som SVT visade idag.
Thor Modéen som den fryntlige Alexander Dryselius i eftermiddagens
film "Kungen kommer".
Skådespelaren Edvin Adolphson (1893-1979) berättade om sin gode vän Gösta Ekman i sina memoarer, som utkom 1972:
"Gösta hade en arbetskapacitet som var enorm. Han var teaterdirektör med allt vad det vill säga
av omtanke och bekymmer. Han var skådespelare med krävande roller både på teater och film,
ofta samtidigt. Han reste på gästspel till Köpenhamn och Oslo när han fick någon ledighet här
hemma. Och han filmade i Tyskland det första året han var meddirektör på Oscarsteatern. Med
medgång följer inte alltid lycka.
Efter hans medverkan i Faustfilmen i Berlin märkte vi att han ibland var i obalans. Han kunde
verka trött och nedbruten, men en stund efteråt var han pigg igen och litet överspelat glad.
Han hade vid några tillfällen talat om arbetstakten under inspelningarna i Berlin. Man kunde hålla
på över tjugofyra timmar i sträck och för att undvika att ramla ihop utan att kunna ge sitt bästa
snusade tyskarna ibland litet kokain.
Det hade en fantastisk verkan. Tröttheten var som bortblåst och man blev kristallklar i hjärnan.
Vid mina varnande invändningar förklarade Gösta: "Vi var försenade. Ateljéerna kostade hundra-
tusentals kronor för överdagar. Det var nödvändigt med det tempot".
Vännerna drog sig diskret undan för att inte avslöja vad de trodde eller visste. Jag har aldrig upp-
levt så mycken falskhet och feghet som den som omgav den stackars Gösta. Till slut blev kata-
strofen oundviklig. Den tragedi som sedan utspelades var skrämmande. Gösta tvångsfördes med
stöd av läkarintyg till sjukhus där han skulle få behandling.
Man har inte heller i böcker eller andra eftermälen om Gösta Ekman fått höra den vidriga sanning-
en. Jag vet hur klart han själv såg sin situation när han kom från behandlingen på sjukhuset och
flyttades till ett konvalescenthem. När jag kom in på hans rum sträckte han händerna mot mig:
"Edvin, jag har kommit över det! Jag har kommit ur helvetet". Tyvärr blev det inte så. Han återföll
så småningom i sitt missbruk."
I sina memoarer som kom 1972, berättar Edvin Adolphson om sin
gode vän Gösta Ekman, och hans kamp mot kokainmissbruket.
Gösta Ekman vid sitt skrivbord.
Gösta Ekman med hustrun Greta och sonen Hasse.
Gösta Ekman som Sigge Wulff.
En vacker porträttstudie av Tänkande August och hans hund.
Tutta Rolf och Gösta Ekman i "Nästan gifta" på Vasateatern. Tutta
Rolf (1907-1994) var gift med Ernst Rolf 1930-32. Hon var under
åren 1953-72 gift med Gösta Ekmans son Hasse Ekman.
Gösta Ekman som Kringelein i "Grand Hôtel" 1933.
I filmen "Två om en änka" som premiärvisades den 23 december
1933.
Tänkande August i Köpenhamn 1929.
Ett rollporträtt.
Gösta Ekman i slutet av sin korta levnad.
Kräftskiva på Torpet inför premiären på "Glada Änkan". Stående
Tollie Zellman och Jules Sylvain. Sittande Karl Gerhard, Ebba Bonde,
Gösta Ekman och Zarah Leander.
Skådespelaren Gösta Ekman avled kl. 4 på morgonen den 12 januari på Röda Korsets sjukhem. Dödsorsaken var uremi.
Gösta Ekman var född i Stockholm den 28 december 1890 och fyllde 47 år för inte länge sedan. Han debuterade i en obetydlig operettroll vid Oscarsteatern våren 1908, spelade sommaren samma år vid Brunnsteatern i Helsingfors och var 1908-1911 engagerad vid Hugo Rönnblads resande teatersällskap, där han utförde en rad roller, bl. a. Prinzivalli i Maeterlincks "Monna Vanna", 1911-1913 var han engagerad hos Hjalmar Selander vid Nya Teatern i Göteborg och kom det sistnämnda året till Albert Ranft vid Svenska teatern där han stannade till teaterns brand 1925. Den följande säsongen ägnade han sig åt gästspel och filmengagemang, varunder han bl. a. spelade Faust mot Jannings i den stora "Faust"-film Muranu scensatte i Berlin.
1926-1931 ledde han tillsammans med John och Pauline Brunius Oscarsteatern under dennas talscenssäsonger och var sin egen teaterdirektör på Vasateatern 1931-1935, varvid han de första säsongerna även tog Konserthusets båda salar i anspråk för sin omfattande teaterverksamhet. Under denna rastlösa period spelade han även på Operan i Ibsens "Per Gynt". De senaste säsongerna har Gösta Ekman ägnat åt filmning och gästspel; när han insjuknade hade han sålunda nyss återvänt från ett längre gästspel vid Svenska teatern i Helsingfors och skulle just påbörja repetitionerna för sitt första framträdande på Dramatiska teatern.
Gösta Ekman sörjes närmast av maka, Greta, född Sundström, och son, skådespelaren Hans Ekman.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Så sent som idag visade SVT den svenska långfilmen "Kungen kommer" från 1936. Här fick den 45-årige aktören möjlighet att spela mot sig själv. Dvs Ekman gjorde en dubbelroll, dels som kung Carl XV, dels som aktören Leonard Pettersson, i denna förväxlingskomedi. I filmen syntes också den då endast 19-åriga skönheten Birgit Tengroth (1915-1983). I rollen som Alexander Dryselius sågs Thor Modéen (1898-1950), komediennen Tollie Zellman (1887-1964) som med sitt välkända sprudlande skratt, en gång lyckliggjorde sin publik på huvudstadens scener, fanns också med i filmen.
Roger Lindqvist
Gösta Ekman d. ä. i "Kungen kommer" från 1936 som SVT visade idag.
Thor Modéen som den fryntlige Alexander Dryselius i eftermiddagens
film "Kungen kommer".
Skådespelaren Edvin Adolphson (1893-1979) berättade om sin gode vän Gösta Ekman i sina memoarer, som utkom 1972:
"Gösta hade en arbetskapacitet som var enorm. Han var teaterdirektör med allt vad det vill säga
av omtanke och bekymmer. Han var skådespelare med krävande roller både på teater och film,
ofta samtidigt. Han reste på gästspel till Köpenhamn och Oslo när han fick någon ledighet här
hemma. Och han filmade i Tyskland det första året han var meddirektör på Oscarsteatern. Med
medgång följer inte alltid lycka.
Efter hans medverkan i Faustfilmen i Berlin märkte vi att han ibland var i obalans. Han kunde
verka trött och nedbruten, men en stund efteråt var han pigg igen och litet överspelat glad.
Han hade vid några tillfällen talat om arbetstakten under inspelningarna i Berlin. Man kunde hålla
på över tjugofyra timmar i sträck och för att undvika att ramla ihop utan att kunna ge sitt bästa
snusade tyskarna ibland litet kokain.
Det hade en fantastisk verkan. Tröttheten var som bortblåst och man blev kristallklar i hjärnan.
Vid mina varnande invändningar förklarade Gösta: "Vi var försenade. Ateljéerna kostade hundra-
tusentals kronor för överdagar. Det var nödvändigt med det tempot".
Vännerna drog sig diskret undan för att inte avslöja vad de trodde eller visste. Jag har aldrig upp-
levt så mycken falskhet och feghet som den som omgav den stackars Gösta. Till slut blev kata-
strofen oundviklig. Den tragedi som sedan utspelades var skrämmande. Gösta tvångsfördes med
stöd av läkarintyg till sjukhus där han skulle få behandling.
Man har inte heller i böcker eller andra eftermälen om Gösta Ekman fått höra den vidriga sanning-
en. Jag vet hur klart han själv såg sin situation när han kom från behandlingen på sjukhuset och
flyttades till ett konvalescenthem. När jag kom in på hans rum sträckte han händerna mot mig:
"Edvin, jag har kommit över det! Jag har kommit ur helvetet". Tyvärr blev det inte så. Han återföll
så småningom i sitt missbruk."
I sina memoarer som kom 1972, berättar Edvin Adolphson om sin
gode vän Gösta Ekman, och hans kamp mot kokainmissbruket.
Gösta Ekman vid sitt skrivbord.
Gösta Ekman med hustrun Greta och sonen Hasse.
Gösta Ekman som Sigge Wulff.
En vacker porträttstudie av Tänkande August och hans hund.
Tutta Rolf och Gösta Ekman i "Nästan gifta" på Vasateatern. Tutta
Rolf (1907-1994) var gift med Ernst Rolf 1930-32. Hon var under
åren 1953-72 gift med Gösta Ekmans son Hasse Ekman.
Gösta Ekman som Kringelein i "Grand Hôtel" 1933.
I filmen "Två om en änka" som premiärvisades den 23 december
1933.
Tänkande August i Köpenhamn 1929.
Ett rollporträtt.
Gösta Ekman i slutet av sin korta levnad.
Kräftskiva på Torpet inför premiären på "Glada Änkan". Stående
Tollie Zellman och Jules Sylvain. Sittande Karl Gerhard, Ebba Bonde,
Gösta Ekman och Zarah Leander.
Skådespelaren Gösta Ekman avled kl. 4 på morgonen den 12 januari på Röda Korsets sjukhem. Dödsorsaken var uremi.
Gösta Ekman var född i Stockholm den 28 december 1890 och fyllde 47 år för inte länge sedan. Han debuterade i en obetydlig operettroll vid Oscarsteatern våren 1908, spelade sommaren samma år vid Brunnsteatern i Helsingfors och var 1908-1911 engagerad vid Hugo Rönnblads resande teatersällskap, där han utförde en rad roller, bl. a. Prinzivalli i Maeterlincks "Monna Vanna", 1911-1913 var han engagerad hos Hjalmar Selander vid Nya Teatern i Göteborg och kom det sistnämnda året till Albert Ranft vid Svenska teatern där han stannade till teaterns brand 1925. Den följande säsongen ägnade han sig åt gästspel och filmengagemang, varunder han bl. a. spelade Faust mot Jannings i den stora "Faust"-film Muranu scensatte i Berlin.
1926-1931 ledde han tillsammans med John och Pauline Brunius Oscarsteatern under dennas talscenssäsonger och var sin egen teaterdirektör på Vasateatern 1931-1935, varvid han de första säsongerna även tog Konserthusets båda salar i anspråk för sin omfattande teaterverksamhet. Under denna rastlösa period spelade han även på Operan i Ibsens "Per Gynt". De senaste säsongerna har Gösta Ekman ägnat åt filmning och gästspel; när han insjuknade hade han sålunda nyss återvänt från ett längre gästspel vid Svenska teatern i Helsingfors och skulle just påbörja repetitionerna för sitt första framträdande på Dramatiska teatern.
Gösta Ekman sörjes närmast av maka, Greta, född Sundström, och son, skådespelaren Hans Ekman.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
