Roger Lindqvist

Efter att ha besökt ICA-Lundmans i Hortlax kunde jag inte låta bli att ta vägen förbi kyrkan och kyrkogården. Det är ett slags måste som funnits där ända sedan jag var barn. Den där vackra kyrkan som stod mitt i byn, och som ringde i sina klockor varje söndag eller när det stundade bröllop eller begravning. Som jag tidigare nämnt var jag på en rundvandring i kyrkan i förra veckan i sällskap med min syster och en kusin till min mor. Jag tillhör dem som faktiskt värnar om kyrkans fortlevnad. Och att kyrkan skall vara en levande kyrka, mitt i en värld fylld av trångsynhet, fördomar, hat, krig och elände. Tidigare brukade kyrkan öppna upp sina portar varje sommar, så att den som så vill kunde göra ett besök i sin ensamhet. Jag var en av dem, som brukade öppna den ibland knarrande bruna porten, gå in i helgedomen, andas den speciella doft som finns, för att sedan sätta mig ner en stund i en bänk. Tyvärr har man under senare år varit tvungen att hålla kyrkdörren låst, p g a risk för skadegörelse. Det här spörsmålet tog jag upp med församlingsassistenten under mitt besök, och fick till svar att dom är fullt införstådda med problemet. "Vi jobbar på det" sa hon, så jag hoppas innerligt att nu i denna sommar 2012, att porten står öppen för alla de som vill göra ett besök när andan faller på. För det är väl som jag kan förstå en viktig del, i att försöka "saluföra" byns kyrka att hålla den öppen, så att bl a de turister som vill kan ta sig en titt.


Hortlax kyrkogård i dag den 24 januari 2012. Cirka 15 minusgrader
och myggfritt!!!!


Vår ståtliga kyrka uppe på höjden. Dess klockors klang har följt
mig alltsedan barndomen.


Stilla står de där. De stenar som en gång restes till minne av en kär
anförvant. 


Långt därborta på ett fjärran avstånd tittar solen fram genom ett slags
dis. Solen - min bästa vän.

--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST