Mitt liv som original!
Min syster Gerd och jag pratar ofta i telefonen. Det har vi gjort även den här kvällen. Gerd är min storasyster, och tillsammans har vi många gemensamma minnen, som är fullt naturligt. En dag när vi sammanstrålade hos vår mor, sa hon: - Roger, jag tycker du är ett riktigt original! Jag menar inget ont, jag bara liksom tycker så... Tvärtom, det var den absolut bästa komplimang jag fått på år och dar. För säg mig, vem vill vara en suddig grå kopia? Inte jag i alla fall. Därför skall jag sätta igång med ett manus till en film som kommer att heta - "Mitt liv som original". Skojar bara...
Detta att kunna leva ut sina drömmar och sina innersta önskningar, tog väldigt länge innan jag vågade. Men i dag både vågar och törs jag, och det allra bästa: JAG ÄLSKAR ATT GÖRA DET! Länge, länge drevs jag av en dröm om att syssla med gamla saker. Kanske antikviteter, eller arkeologi. Det där har jag tjatat om förut, men ni vet ju (ni som känner mig, vet att jag är en riktig ältare). Men vi har ju alla våra speciella egenheter heller hur? Det här är min. Bara min.
Jag fullkomligt älskar att samla, skriva, läsa, skriva igen, fundera, och prata och diskutera. För varför fick vi en mun om vi inte skulle få tala om det vi innerst inne känner och tycker. Isåfall skulle väl Gud satt ett blixtlås där munnen nu sitter. Och den där hjärnan som sitter som en invändig mössa uppe i huvudet, varför blev den placerad just där? Jo, för att vi skall kunna tänka och fundera. Så enkelt var det! Det som är så himla skönt, är när man en dag kommer till insikt med att det därute finns många personer liksom jag som har exakt samma intressen. Det är en ren gudagåva att sätta sig ner och prata med sina likasinnade. Två av dessa härliga herrar är Uffe Lindlöf och Leif Lidman. Idag satt vi med varsin kaffekopp och en jättestor bulle (tack Uffe & Leif för fikat) och pratade om diverse saker. Det hela handlade naturligtvis om gamla bilder av vår stad, som vi satt och ögnade igenom. Det handlade även om hur vår kära stad en gång såg ut. "Minns du...kommer ni ihåg?" var det genomgående temat i under vår stund däruppe i Leifs kontor.
En studiecirkel i ämnet startar i slutet av februari, och naturligtvis är originalet Lindqvist med. Även Uffe och Leif gör mig sällskap. Det kan bli hur spännande som helst. Så min systers tal om att hennes lillebror är ett original stämmer helt bra. Och oj som jag trivs med det! Nu avslutar jag min utläggning, i hopp om att någon därute också skall sluta upp med att vara en blek kopia, gör som jag: Bli ett lyckligt original! Det mår vi alla bra av.
Piteå Vandrarhem, i dag en mötesplats för tre nostalgiintresserade
farbröder, Uffe, Leif och Roger.
För att understryka nostalgiglädjen, visar jag här ett foto på gamla
goa Shanes. Tack för bilden Leif.
---------------------------------------------------------------------------
Detta att kunna leva ut sina drömmar och sina innersta önskningar, tog väldigt länge innan jag vågade. Men i dag både vågar och törs jag, och det allra bästa: JAG ÄLSKAR ATT GÖRA DET! Länge, länge drevs jag av en dröm om att syssla med gamla saker. Kanske antikviteter, eller arkeologi. Det där har jag tjatat om förut, men ni vet ju (ni som känner mig, vet att jag är en riktig ältare). Men vi har ju alla våra speciella egenheter heller hur? Det här är min. Bara min.
Jag fullkomligt älskar att samla, skriva, läsa, skriva igen, fundera, och prata och diskutera. För varför fick vi en mun om vi inte skulle få tala om det vi innerst inne känner och tycker. Isåfall skulle väl Gud satt ett blixtlås där munnen nu sitter. Och den där hjärnan som sitter som en invändig mössa uppe i huvudet, varför blev den placerad just där? Jo, för att vi skall kunna tänka och fundera. Så enkelt var det! Det som är så himla skönt, är när man en dag kommer till insikt med att det därute finns många personer liksom jag som har exakt samma intressen. Det är en ren gudagåva att sätta sig ner och prata med sina likasinnade. Två av dessa härliga herrar är Uffe Lindlöf och Leif Lidman. Idag satt vi med varsin kaffekopp och en jättestor bulle (tack Uffe & Leif för fikat) och pratade om diverse saker. Det hela handlade naturligtvis om gamla bilder av vår stad, som vi satt och ögnade igenom. Det handlade även om hur vår kära stad en gång såg ut. "Minns du...kommer ni ihåg?" var det genomgående temat i under vår stund däruppe i Leifs kontor.
En studiecirkel i ämnet startar i slutet av februari, och naturligtvis är originalet Lindqvist med. Även Uffe och Leif gör mig sällskap. Det kan bli hur spännande som helst. Så min systers tal om att hennes lillebror är ett original stämmer helt bra. Och oj som jag trivs med det! Nu avslutar jag min utläggning, i hopp om att någon därute också skall sluta upp med att vara en blek kopia, gör som jag: Bli ett lyckligt original! Det mår vi alla bra av.
Piteå Vandrarhem, i dag en mötesplats för tre nostalgiintresserade
farbröder, Uffe, Leif och Roger.
För att understryka nostalgiglädjen, visar jag här ett foto på gamla
goa Shanes. Tack för bilden Leif.
---------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
