PITEÅ DANSAR OCH LER - minnen 1998-99
Sommaren 1998 var det dags igen. För den årligen återkommande gatufestivalen P.D.O.L. I sällskap med yngste sonen så cyklade vi in mot Piteå stads centrum för att digga loss till Black Ingvars som då var på tapeten med sina "hårdrocksschlagers". Öronpropparna var med, men när jag (som den omtänksamme far jag var/är) snällt bad sonen att också liksom sin far, sätta propparna på plats, tittade han på mig och vägrade i sten. När Black Ingvars började sitt högljudda framträdande, och sonen sökte sig närmare stora scenen, gjorde jag tvärtom. Jag sökte mig så långt bort som möjligt. När jag passerade Byxtorget, hade mitt hjärta infångats av den pulserande dunkande basen, så jag trodde att det skulle hoppa ut genom skjortan. Jojo, det skulle allt sett konstigt ut, mitt hjärta liggande på de grå stenplattorna, och allt skulle varit de där göteborgarnas fel: BLACK INGVARS!
Det var inte endast "Svart-Ingvars" som tilldrog vårt/sonens intresse. Popbandet Kent uppträdde också på stora scenen fast någon timme efteråt. På partyscenen spelade Daydream och Latin Kings. Kvällen därpå blöds festivapubliken på Eagle Eye Cherry och Wilmer X. "X-arna" gillar jag, men hade tyvärr inte tillfälle att lyssna. Samma sak hände på jazzscenen där Esbjörn Svenssons trio med Viktoria Tolstoy uppträdde. Anledningen av att jag missade lördagskvällens uppträdande, var den enkla anledningen av att jag inte var där. Då kan det bli svårt om man inte befinner sig på ort och ställe.
Under P.D.O.L. sommaren 1999 tog vi återigen cykeln och åkte in mot den sommarleende solskensstaden Piteå. Den här gången ville även hustrun följa med. De artister som fanns 1999 var bl a Bo Kaspers orkester, E-Type, Electric Banana Band och Charlotte Nilsson som firade triumfer efter succén med "Tusen och en natt". Henne såg vi på Pulsscenen inklämda som packade sillar i en alltför trång konservburk. Men mitt bästa minne var när jag fick en pratstund med Arne Hegerfors på Pulsdäcket. - "Hörru Arne, tack för alla högtidsstunder du gett mig framför TV:n". Han log sitt bredaste leende och tackade allra ödmjukast.
Piteås egen Thord Carlsson satt med sina gäster på Kulturtorget och berättade om Piteå skärgård. En gemytligare bild av festivalen kan man knappt få. Berndt Egerbladh Trio med Ann-Kristin Hedmark spelade sköna låtar på Jazzscenen. Pite All Stars med Pitesönerna saxofonisten Robert Nordmark och trumpetaren Bosse Strandberg (som jag spelade tillsammans med i Piteå Havsband, han spelar nu i Norrbotten Big Band) sammanstrålade och bjöd på smäktande jazztoner. Janne Schaffer & Björn J:son Lindh Band uppträdde sent i sommarnatten, och man kan väl bara säga att när dessa två herrar intar en scen, så gör man det med besked.
Nu är det länge sedan jag besökte festivalen. Jag har inte den orken längre att gå gata upp och gata ner hela kvällen. Men visst tycker jag att P.D.O.L. har sin givna plats varje sommar, trots talet om nedläggning osv. Många stadsbor ojar sig över för högt ljud under de 3-4 kvällar som festivalen pågår. Jag kan väl förstå i viss mån, men en sak kan man nog slå fast, P.D.O.L. utgör en enorm PR för vår lilla stad. Och reklam är bra, så att många fler därute i landet skall upptäcka vilken fin stad vi har, och så mycket sevärdheter som bjuds den eller de personer som hittar hitupp, till sommarstaden Piteå.
P.D.O.L. 1998. Sonen och jag cyklade in för att lyssna till Black Ingvars.
Men om sanningen skall fram, så var det sonen som lyssnade, medan
farsan stoppade öronen fulla av välbehövliga ljudskyddande proppar.
Black Ingvars, Kent, Latin Kings, Wilmer X, Eagle Eye Cherry
samt Hammerfall var några av många kändisar som bjöd
festivalpubliken på en helkväll med mycket musik, mycket
mat och dricka därtill.
1999 "gjorde" vi festivalen igen - den här gången ville hustrun åka med.
Som packade inlagda sillar, stod vi på Pulsdäcket när Charlotte Nilsson
bjöd på sin "Tusen och en natt". Den här sommaren i Piteå, såg vi även
Markoolio, Meja, Jennifer Brown, Uno Svenningson. Gruppen Randy, vars
trummis kommer från Hortlax, spelade upp på Partyscenen, där umeå-
tjejerna Sahara Hotnights spelade kvällen därpå. Vilken fest vilken stäm-
ning vilken fart och fläkt. Tänk vad lilla Piteå kan!
Utbudet som publiken bjöds på under P.D.O.L. 1999 var inte fy skam.
Allt från Thord Carlsson till La Cream.
- Hörru Arne, tack för alla högtidsstunder du gett genom åren!
- Och du, jag kan väl få din autograf?
- Javisst, sa han med ett brett leende.
- Går det bra om jag skriver på en servett?
---------------------------------------------------------------------------------
Autografskrivandet gjordes den 30 juli 1999.
Det var inte endast "Svart-Ingvars" som tilldrog vårt/sonens intresse. Popbandet Kent uppträdde också på stora scenen fast någon timme efteråt. På partyscenen spelade Daydream och Latin Kings. Kvällen därpå blöds festivapubliken på Eagle Eye Cherry och Wilmer X. "X-arna" gillar jag, men hade tyvärr inte tillfälle att lyssna. Samma sak hände på jazzscenen där Esbjörn Svenssons trio med Viktoria Tolstoy uppträdde. Anledningen av att jag missade lördagskvällens uppträdande, var den enkla anledningen av att jag inte var där. Då kan det bli svårt om man inte befinner sig på ort och ställe.
Under P.D.O.L. sommaren 1999 tog vi återigen cykeln och åkte in mot den sommarleende solskensstaden Piteå. Den här gången ville även hustrun följa med. De artister som fanns 1999 var bl a Bo Kaspers orkester, E-Type, Electric Banana Band och Charlotte Nilsson som firade triumfer efter succén med "Tusen och en natt". Henne såg vi på Pulsscenen inklämda som packade sillar i en alltför trång konservburk. Men mitt bästa minne var när jag fick en pratstund med Arne Hegerfors på Pulsdäcket. - "Hörru Arne, tack för alla högtidsstunder du gett mig framför TV:n". Han log sitt bredaste leende och tackade allra ödmjukast.
Piteås egen Thord Carlsson satt med sina gäster på Kulturtorget och berättade om Piteå skärgård. En gemytligare bild av festivalen kan man knappt få. Berndt Egerbladh Trio med Ann-Kristin Hedmark spelade sköna låtar på Jazzscenen. Pite All Stars med Pitesönerna saxofonisten Robert Nordmark och trumpetaren Bosse Strandberg (som jag spelade tillsammans med i Piteå Havsband, han spelar nu i Norrbotten Big Band) sammanstrålade och bjöd på smäktande jazztoner. Janne Schaffer & Björn J:son Lindh Band uppträdde sent i sommarnatten, och man kan väl bara säga att när dessa två herrar intar en scen, så gör man det med besked.
Nu är det länge sedan jag besökte festivalen. Jag har inte den orken längre att gå gata upp och gata ner hela kvällen. Men visst tycker jag att P.D.O.L. har sin givna plats varje sommar, trots talet om nedläggning osv. Många stadsbor ojar sig över för högt ljud under de 3-4 kvällar som festivalen pågår. Jag kan väl förstå i viss mån, men en sak kan man nog slå fast, P.D.O.L. utgör en enorm PR för vår lilla stad. Och reklam är bra, så att många fler därute i landet skall upptäcka vilken fin stad vi har, och så mycket sevärdheter som bjuds den eller de personer som hittar hitupp, till sommarstaden Piteå.
P.D.O.L. 1998. Sonen och jag cyklade in för att lyssna till Black Ingvars.
Men om sanningen skall fram, så var det sonen som lyssnade, medan
farsan stoppade öronen fulla av välbehövliga ljudskyddande proppar.
Black Ingvars, Kent, Latin Kings, Wilmer X, Eagle Eye Cherry
samt Hammerfall var några av många kändisar som bjöd
festivalpubliken på en helkväll med mycket musik, mycket
mat och dricka därtill.
1999 "gjorde" vi festivalen igen - den här gången ville hustrun åka med.
Som packade inlagda sillar, stod vi på Pulsdäcket när Charlotte Nilsson
bjöd på sin "Tusen och en natt". Den här sommaren i Piteå, såg vi även
Markoolio, Meja, Jennifer Brown, Uno Svenningson. Gruppen Randy, vars
trummis kommer från Hortlax, spelade upp på Partyscenen, där umeå-
tjejerna Sahara Hotnights spelade kvällen därpå. Vilken fest vilken stäm-
ning vilken fart och fläkt. Tänk vad lilla Piteå kan!
Utbudet som publiken bjöds på under P.D.O.L. 1999 var inte fy skam.
Allt från Thord Carlsson till La Cream.
- Hörru Arne, tack för alla högtidsstunder du gett genom åren!
- Och du, jag kan väl få din autograf?
- Javisst, sa han med ett brett leende.
- Går det bra om jag skriver på en servett?
---------------------------------------------------------------------------------
Autografskrivandet gjordes den 30 juli 1999.
Kommentarer
Trackback
