Roger Lindqvist

Fröken Julia Wikström.


Masskajen nedanför Munksundsindustrierna ligger insvept i snöyra och mörker. Den mörka novemberdagen lider mot sitt slut. Och frågan är om inte också sjöfarten i våra trakter går in i sitt slutskede. Men just nu är takten högt uppskruvad. Kölden och isen gör sitt till detta hetsiga tempo. Den nordliga vinden ligger hårt på. Det är en sån där afton då "havet välte och stormen ven". En långtradare med vackra linjer och stort format håller som bäst att få sitt slukande gap till lastrum fyllt med massbalar. När detta läses har detta fartyg passerat Pitsundets armar med kursen mot det stora landet over there. Vinscharna rasslar. Stuvarbasens stämma ekar. Det är ett fulltonigt ackompanjemang till höstaftonens toner av storm, snöyra och arbete.

Vad gör sjöfolket en frikväll som denna. Föga inbjudande att sticka huvudet utanför dörren. Då vi landkrabbor tänder aftonlampan och slår oss ned för att njuta av en ombonad tillvaro. Sjömannen som trampat däck i veckor, är väl mer än någon annan i behov av avkoppling och förströelse. Ja, en del har helt naturligt sökt sej in till stan för att där fördriva några sena kvällstimmar. Men många har funnit den betydligt kortare vägen till sjömanshemmet i Munksund. Det har i allt större utsträckning blivit träffpunkten för båtarnas folk. Också vi söker oss dit för att se hur man har det.

Redan i den stora ljusa hallen tränger intrycket på att på detta ställe är det högt i tak. På många sätt. Föreståndarinnan fröken Julia Wikström, som i 15 år varit hemmets allt i allo tar emot. Det blir raka spåret till samlingsrummet med placering vid ett väl dukat kaffebord. Adventsljusen brinner och faktiskt känner man inte att julen är på väg. Hur sjömännen känner det ska vi låta vara osagt. Det är en internationell samling vi hamnat i. Här har vi den danske stewarten Sigurd Bjarnt med sina 27 år på sjön. Veteran och en strong representant för havets arbetare. Han har sett åtskilligt av denna världen och förstår att uppskatta vad som görs för hans yrkesgrupp när en sjöman går i land. Det är bra ordnat i Sverige anser han i detta avseende. En som åtminstone aldrig varit här uppe i norr och som ännu inte hunnit dofta på glädjekvarteren i främmande länder är 15-årige jungmannen Helge Nilsson från Bäckaskog. Det är hans första båt, han ser med ungdomlig syn på vad som komma skall...Några gåsfjun på läppen har heller inte den lika ungdomlige tyske Rolf Moenger, men som hanterar magorgeln med brio. Till de församlades stora uppskattning.


Rolf Moenger Tyskland.


Här har vi Roy Rogers från England, Herman Hofstetter, Tyskland och många många fler. Större delen av dem som kommit hit i kväll tillhör besättningen på s/s Vestria, som nu ställer kosan mot Grekland. Och det blir för dom pojkarna att äta julgröten ute på stormande hav. Först på annandagjul beräknar man, om det går väl, vara framme. Good luck! Så förflöt kvällen på Sjömanshemmet i Munksund. Musik, allsång, radio och sällskapsspel. En trappa upp är de kö vid ping-pong bordet. I skrivrummet sitter en ung man och skriver till en god vän någonstand på kontinenten. Fick vi veta. Det knyts kontakter...En välförsedd tidningshylla drar också. Det är alltid roligt att se hur man har det i hemlandet.

Fröken Wikström visar oss omkring i lokalerna. Då vi började hade vi endast ett rum att förfoga över. Nu har vi skriv- och läsrum, samlingssal och rum för sällskapsspel. 1947 tog Munksunds AB ett vackert initiativ då man inköpte denna fastighet, renoverade den fullständigt, och ställde den kostandsfritt till Sjömansföreningens förfogande. Konstverk på väggarna, blommor i fönster och på bord, telefon, allt bidrar till att sjöfolk av alla kategorier här skall kunna tillbringa sin fritid, känna sej som hemma, och använda sej av de fördelar som bjuds.


Hermann Hofstetter, Tyskland, Brynolf Holmström, Hälsingborg,
Sigurd Bjarnt, Danmark och Roy Rogers, England.


Några av kvällens gäster, som vi talar med, har endast berömmande ord om Sjömansföreningens verksamhet i allmänhet och detta hem i synnerhet. Hemtrevnad och en atmosfär möter oss, som gör att vi sjömän längtar hit. Vi är tacksamma för vad som uträttas så att även vi får känna lite värme och ombonad trivsamhet då vi går i land. Pojkarna sticker inte under stol med att betona fröken Wikströms uppoffrande insats och aldrig sviktande omtanke. Beröm för sitt uppträdande får också gästerna av föreståndarinnan. Talet om att leva bus, då sjömän kommer samman har inte här något fog för sej. Det är inte någon överdrift at påstå att den miljö som här råder till stor del är föreståndarinnans förtjänst. Fröken Wikström finner sin uppgift inom sjömansvården intressant och är samtidigt glad över att den uppskattas. I detta sammanhang omtalar hon att man hittills i år haft över 1,330 besök. En vacker siffra, i förhållande till skeppningens storlek. Här vill också föreståndarinnan för Sjömanshemmet inflika att än är det inte försent med att sända en liten sak till det folk som gör sin tjänst på sjön och i främmande länder, och som kommer att få fira julen långt borta från vänner och anhöriga.

I över 25 år har Sjömansföreningen i Munksund bedrivit sin verksamhet. En verksamhet till gagn för det folk, som för att tala med diktarens ord, "arbetar på havets vida rum, där vågorna kasta sig med dån och med skum mot stränderna av främmande länder".

---------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 1 december 1955