Sol, klart väder, 8 minus...
8 minus, lite blåst, av den anledningen bet det i kinderna på promenaden i dag. Vädret var vackert, solen följde med mig på färdvägen som gick runt byn. Promenad nummer 2 när hustrun följde med, blev betydligt kortare. Men det är i alla fall bättre att röra på sig 20 minuter än inget alls. Att röra på sig, att motionera har blivit allt viktigare de senaste åren. Jag mår bra av att sträcka på benen, jag mår bra av att vistas ute i naturen. Genom promenaderna föds ett slags fysiskt och psykiskt välbefinnande, en balans som tilltalar mig oerhört. Promenaderna frigör någon slags form av kreativitet varje gång jag är ute. Jag har aldrig så många idéer som när jag rör på mig. Idéerna kan dyka upp på det mest konstiga ställen, men att promenera är det i särklass bästa alternativet.
Inimarksvägen och den gamla bagarstugan där vi på somrarna brukar
ta oss en liten paus. Längre bort ses Hortlaxvägen som under min
barndom var grusväg men som sommaren 1967 fick sin välbehövliga
asfaltering. I det vita huset, som skymtar fram till höger, bodde under
många år Arvid och Dagny. Arvid gick bort för rätt många år sedan,
medan hustrun Dagny troget bott kvar. En rar gammal dam som jag
mötte på en promenad häromåret. Nu står huset tomt, Dagny har flyttat,
och än en gång slår förändringens vindar emot oss. Hon som alltid har
funnits i sitt vita fina hus.
På adressen Inimarksvägen 17, bodde som sagt Arvid med makan
Dagny. Ett trevligt äldre par som var en del av vår hembygd. Arvid
skötte om deklarationen åt min far i många år. Om det har jag berättat
tidigare. Bakom detta fönster som vette ut mot vägen, satt min pappa
och Arvid med de där siffrorna som på nåt sätt alltid slutade till fördel
för min far.
Arvid och Dagnys prydliga hus på Inimarksvägen i Hortlax.
Efter att ha gått på Inimarksvägen är jag så åter ute på Hortlaxvägen.
Att döma av min skugga, så har jag vuxit avsevärt under promenaden.
Från mitt normala 1.67 så har jag antagit en jättes storlek. På sisådär
en cirka 4-5 meter. Jo, hustrun blev förskräckt när jag knappt kom in
genom entrédörren därhemma.
- Men Roger då, vad har hänt?
- Jag har bara vuxit en aning! Annars är det bara fina fisken.
------------------------------------------------------------------------------------
Inimarksvägen och den gamla bagarstugan där vi på somrarna brukar
ta oss en liten paus. Längre bort ses Hortlaxvägen som under min
barndom var grusväg men som sommaren 1967 fick sin välbehövliga
asfaltering. I det vita huset, som skymtar fram till höger, bodde under
många år Arvid och Dagny. Arvid gick bort för rätt många år sedan,
medan hustrun Dagny troget bott kvar. En rar gammal dam som jag
mötte på en promenad häromåret. Nu står huset tomt, Dagny har flyttat,
och än en gång slår förändringens vindar emot oss. Hon som alltid har
funnits i sitt vita fina hus.
På adressen Inimarksvägen 17, bodde som sagt Arvid med makan
Dagny. Ett trevligt äldre par som var en del av vår hembygd. Arvid
skötte om deklarationen åt min far i många år. Om det har jag berättat
tidigare. Bakom detta fönster som vette ut mot vägen, satt min pappa
och Arvid med de där siffrorna som på nåt sätt alltid slutade till fördel
för min far.
Arvid och Dagnys prydliga hus på Inimarksvägen i Hortlax.
Efter att ha gått på Inimarksvägen är jag så åter ute på Hortlaxvägen.
Att döma av min skugga, så har jag vuxit avsevärt under promenaden.
Från mitt normala 1.67 så har jag antagit en jättes storlek. På sisådär
en cirka 4-5 meter. Jo, hustrun blev förskräckt när jag knappt kom in
genom entrédörren därhemma.
- Men Roger då, vad har hänt?
- Jag har bara vuxit en aning! Annars är det bara fina fisken.
------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
