Roger Lindqvist

Tyska Ameland.



Det tyska fartyget Ameland gick vid 19-tiden på tisdagen på grund nordväst om Jävreholmen på Isakgrundet även kallat Lönngrundet - i farleden till Piteå. Fartyget stod hårt på och kunde inte dras flott förrän vid 14-tiden på onsdagen. Bärgare var de tre bogserarna Eol, Arne och Galtström. Under bogseringen in till Piteå tog fartyget in så mycket vatten att det var nära att kantra och åter måste sättas på grund innanför Pitsundsarmarna. Fartyget var vid grundstötningen utan lots.

Ameland har blivit rubrikernas fartyg. Det var det fartyget som var huvudagör i den uppmärksammade spritsmugglingen i Piteå under sensommaren. Under resan upp till Piteå har hon vidare gjort en grundstötning utanför Köpenhamn. Enligt vad Piteå-Tidningen har kunnat inhämta är det en rad olyckliga omständigheter som kan ha bidragit till olyckan. Strax före grundstötningen fick fartyget vid Leskär möte med ASSI:s fartyg Royal Paper. Därigenom tvingades Ameland att hålla betydligt närmare Jävreholmen än vad som är vanligt. Det är möjligt att man sedan förväxlat Renörafyren med en av de ensfyrar, som uppsatts för insegling till oljehamnen. Renörafyren har nämligen en mycket liten ljusstyrka speciellt i den röda sektorn och kan förväxlas med någon av de vita ensfyrarna.

¤ INGEN RADIOKONTAKT
Fartyget försökte anropa Luleå radio efter hjälp men fick inte kontakt. Första fartyget vid olycksplatsen var det tyska Welle, som var på utgående från Piteå. Lotsen Mils Lindkvist (enl. artikeln heter han Mils/Rogers anm.) ombord på Welle anropade Rönnskärs lotsplats som sände ut en av lotskuttrarna. Med hjälp av denna lyckades man med stort besvär få över en bogsertross från Welle till Ameland.

När haveristen länsat sina trimtankar lyckades Welle rubba fartyget någon meter men sedan var det stopp. Ameland hade nämligen gått helt upp på grundet, som består av stor sten. Lotsarna uppger för Piteå-Tidningen att det finns jättestora stenar utanför grundet och på det ställe där sjökortet visar 10 meters vatten. Ameland som har ett djupgående av 2,4 meter hade åkt så långt upp på grundet att lotsbåten med ett djupgående av 1,5 meter inte lyckades komma långsides. Det första bärgningsförsöket försvårades även av att det blåste en mycket kraftig nordvästlig vind. Welle uppgav därför bärgningsförsöket vid 3-tiden på morgonen. Så fort det blev ljust anlände de tre bogserbåtarna Arne, Eol och Galtström vilka alltså vid 14-tiden lyckade dra haveristen av grundet.


Wirénrederiets bogserare Arne drar in den tyska haveristen till kajen
i Sandholmen för besiktning.

¤ RÄNNA LODADES
Bärgningen föregicks av ett omfattande arbete. Man måste loda hela området runt grundet för att finna en lämplig ränna. När detta var gjort kunde de tre bogserarna med gemensam kraft dra haveristen av grundet, samma väg som den gått upp. Nämnas kan att vattnet sjönk hela tiden efter det fartyget gått på grund. Inbogseringen till Pitsund blev mycket dramatisk då Ameland snabbt tog in vatten genom skadorna i botten. Ungefär en halv sjömil utanför armarna krängdes hon hårt över och lade sig mot bogseraren Eol, som gick långsides. För att Eol inte skulle bli nertryckt måste hon koppla. Amelands kapten betraktade situationen så allvarlig att han beordrade fyra av besättningsmännen att lämna fartyget medan tre stannade kvar ombord.

Man lyckades dock dra fartyget innaför pitsundsarmarna där hon nu står på botten utanför farleden. Fartyget har mycket svåra skador. Bl a är hon läck i maskinrummet och i lastrummet. Hon har dessutom roderskada. Detta är inte så märkvärdigt eftersom Ameland - enligt vad Piteå-Tidningen kunnat inhämta - rände rätt upp på grundet med tio knops fart. Kaptenen har även bekräftat att han tagit miste på två fyrar.


Wirénrederiets bogserbåt Arne vid hamnen i Piteå. I bakgrunden ses
Waija samt lastfartyget Mumin.


Eol och Renö liggande sida vid sida vid hamnen i Piteå. Längst till
höger skymtar Cementa.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤4
Artikeln är hämtad ur PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1967
Färgbilderna kommer ur min egen samling.