Arvingarna
Succén Arvingarna har satt fart på svenska nöjesetablissemanget. Erbjudanden om att bli popstjärnor har haglat under våren. Men Arvingarna står stadigt på jorden.
- Popstjärnor? Nej tack!
- Vi vill hålla på livet ut med det vi gör och inte vara bortglömda om några år!
MED RAKETFART HAR Arvingarna nått den svenska artisthimlen, med massvis av publicitet och uppvaktning som följd. Varför stå och spela i fyra timmar, när det i stället skulle kunna ge en konsert som bara tar halva tiden? Enklare och ekonomiskt fördelaktigare, resonerar många nöjesprofiler.
- Just nu kanske, men tänk om några år. Då är vi kanske glömda och vad ska vi då försörja oss på? Det har genom åren kommit fram många popstjärnor som varit omåttligt populära under några år, för att sedan falla i glömska. Så vill vi inte det ska bli.
- Nej, det känns bättre att fortsätta spela inför danspubliken och veta att vi kan hålla på i många år, precis som våra pappor, säger Lasse, Casper, Tommy och Kim.
På väg upp
I september förra året följde jag med Arvingarna i turnébussen. Syftet var att för Får Jag Lovs läsare beskriva hur vardagen ser ut för ett svenskt dansband. Då var Arvingarna en kvartett ödmjuka stjärngossar på väg upp mot dansbandshimlen. Att de skulle nå himmelska höjder ett halvår senare hade varken jag eller någon annan kunnat ana. Över en natt blev Lasse Larsson, Casper Janebrink, Tommy Carlsson och Kim Carlsson omslagspojkar på dags- och kvällstidningarnas löpsedlar. Gänget som tre år tidigare spelat hemma i garaget hade gjort kometkarriär. Sådant händer bara i sagans värld. Men hur påverkar detta människorna bakom löpsedlarna, att helt plötsligt vara rikskändisar och hett stoff för media? Det villa jag ta reda på och träffade Arvingarna ute i vardagen, några veckor efter succén i Göteborg.
Bär allt själva
"Lasseman" och Casper hoppar ur turnébussen, medan Tommy och Kim fortfarande är fullt upptagna med sitt TV-spel. Dublin känns hur avlägset som helst när Lasse och Casper hjälps åt att bära instrument och sladdar genom den mörka korridoren upp till scenen. De får fortfarande själva se till att allt kommer på plats. Vardagen verkar alltså inte ha förändrats. Jo, en del förresten. En journalist och reporter från en lokaltidning dyker upp, liksom ett TV-team från lokal-TV.
Ut på dansbanorna
Efter Arvingarnas succé har nöjesjournalisterna tvingats ut till dansbanorna. En helt ny upplevelse för vissa drivna pop- och rockskribenter som tidigare rynkat på näsan åt dansbanden.
- De senaste veckorna har det i regel alltid varit någon tidning på plats där vi spelat. Det blir stressigare för grabbarna, men de tycker det är kul, berättar chauffören Leif Ström som också tagit över allt mer av de administrativa sysslorna. Till exempel att svara på en del i den brevflod som strömmar in varje dag.
Vet frågorna
Men grabbarna sitter i personalrummet och äter entrecoté och pommes frites, låter de sig mellan tuggorna intervjuas. De vet en del av frågorna på förhand och svarar vänligt. Fast visst märker man att de blir lite ansträngda när rockgruppen Popsicle och deras skandalösa beteende vid Grammisgalan kommer på tal. Det blev rubriker, men Arvingarna höll en låg profil och avstod från utspel.
- Vad kan man säga när någon hoppas man ska dö i en bussolycka? Vad vi än sagt, så kunde det vinklats hur som helst i tidningarna. Det var bättre att tiga och glömma, menar Casper.
Men två veckor senare ko msvar på tal, när deras "Eloise" överlägset vann omröstningen i uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen. Efter detta följde publicitet i alla dess former. Och det var inte alltid så roligt att läsa. Till exempel att Arvingarna helt plötsligt tänkte svika vissa arrangörer om de inte betalade et högre gage.
Sanningen om gaget
- Sanningen var att vi gick ut med ett brev till nöjesarrangörerna och föreslog att vi skulle dela lika om det kom fler än 1000 personer. Och vi ville bara dela intäkterna som översteg 1000 personer. Vi tyckte det kunde vara en rimlig uppgörelse, eftersom vi trots allt drar mer publik nu än tidigare, förklarar Casper. Men det framkom inte i tidningen, och nu har de alltså även fått se medaljens baksida. Uppmärksamheten har tagit upp mycket av killarnas tid. Det har knappt blivit någon fritid över. Tidningarna hör av sig med jämna mellanrum och bland annat Svensk Damtidning vill göra ett "hemma hos" hos någon av killarna.
- Det kan väl du ta, Lasseman, du som bor hemma hos morsan., säger Tommy och skrattar.
Lyssnar och dansar
Det är fullsatt, trots att det är torsdag kväll. I publiken finns många yngre, framförallt tjejer. De dansar inte så mycket, utan nöjer sig med att få se och lyssna på sina nya idoler. Kvällen lidet mot sitt slut och sista dansen tonar ut. Instrumenten packas och hemresan börjar. Jag konstaterar att varken vardagen eller Arvingarna ändrats speciellt nämnvärt efter kometsuccén.
Här är de viktigaste stegen i Arvingarnas rekordkarriär
Det finns några viktiga tillfällen som är inprickade med rött i Arvingarnas almanacka. Här är några av deras viktigaste steg, enligt Arvingarna själva, i sin rekordsnabba karriär.
¤ Juli 1989
Började spela tillsammans.
¤ November 1989
Första spelningen i dansbandet Seastars paus.
¤ Augusti 1990
Claes på Tonart "upptäckte" oss.
¤ Juli 1991
Började spela på heltid.
¤ Februari 1992
Fick in "Jeannie" på Svensktoppen.
¤ Maj 1992
Släppte första LP:n, "Coola killar" och det började
komma folk till våra spelningar.
¤ November 1992
Blev uttagna till schlagerfestivalen.
¤ Februari 1993
Fick in "Linda går" på Svensktoppen. Fick en Grammis
som bästa dansband.
¤ Mars 1993
Vann Schlager-SM
¤ April 1993
Andra LP:n kommer ut.
¤ Maj 1993
Eurovision song contest på Irland!
------------------------------------------------------------------------
FÅR JAG LOV ¤ Maj 1993
- Popstjärnor? Nej tack!
- Vi vill hålla på livet ut med det vi gör och inte vara bortglömda om några år!
MED RAKETFART HAR Arvingarna nått den svenska artisthimlen, med massvis av publicitet och uppvaktning som följd. Varför stå och spela i fyra timmar, när det i stället skulle kunna ge en konsert som bara tar halva tiden? Enklare och ekonomiskt fördelaktigare, resonerar många nöjesprofiler.
- Just nu kanske, men tänk om några år. Då är vi kanske glömda och vad ska vi då försörja oss på? Det har genom åren kommit fram många popstjärnor som varit omåttligt populära under några år, för att sedan falla i glömska. Så vill vi inte det ska bli.
- Nej, det känns bättre att fortsätta spela inför danspubliken och veta att vi kan hålla på i många år, precis som våra pappor, säger Lasse, Casper, Tommy och Kim.
På väg upp
I september förra året följde jag med Arvingarna i turnébussen. Syftet var att för Får Jag Lovs läsare beskriva hur vardagen ser ut för ett svenskt dansband. Då var Arvingarna en kvartett ödmjuka stjärngossar på väg upp mot dansbandshimlen. Att de skulle nå himmelska höjder ett halvår senare hade varken jag eller någon annan kunnat ana. Över en natt blev Lasse Larsson, Casper Janebrink, Tommy Carlsson och Kim Carlsson omslagspojkar på dags- och kvällstidningarnas löpsedlar. Gänget som tre år tidigare spelat hemma i garaget hade gjort kometkarriär. Sådant händer bara i sagans värld. Men hur påverkar detta människorna bakom löpsedlarna, att helt plötsligt vara rikskändisar och hett stoff för media? Det villa jag ta reda på och träffade Arvingarna ute i vardagen, några veckor efter succén i Göteborg.
Bär allt själva
"Lasseman" och Casper hoppar ur turnébussen, medan Tommy och Kim fortfarande är fullt upptagna med sitt TV-spel. Dublin känns hur avlägset som helst när Lasse och Casper hjälps åt att bära instrument och sladdar genom den mörka korridoren upp till scenen. De får fortfarande själva se till att allt kommer på plats. Vardagen verkar alltså inte ha förändrats. Jo, en del förresten. En journalist och reporter från en lokaltidning dyker upp, liksom ett TV-team från lokal-TV.
Ut på dansbanorna
Efter Arvingarnas succé har nöjesjournalisterna tvingats ut till dansbanorna. En helt ny upplevelse för vissa drivna pop- och rockskribenter som tidigare rynkat på näsan åt dansbanden.
- De senaste veckorna har det i regel alltid varit någon tidning på plats där vi spelat. Det blir stressigare för grabbarna, men de tycker det är kul, berättar chauffören Leif Ström som också tagit över allt mer av de administrativa sysslorna. Till exempel att svara på en del i den brevflod som strömmar in varje dag.
Vet frågorna
Men grabbarna sitter i personalrummet och äter entrecoté och pommes frites, låter de sig mellan tuggorna intervjuas. De vet en del av frågorna på förhand och svarar vänligt. Fast visst märker man att de blir lite ansträngda när rockgruppen Popsicle och deras skandalösa beteende vid Grammisgalan kommer på tal. Det blev rubriker, men Arvingarna höll en låg profil och avstod från utspel.
- Vad kan man säga när någon hoppas man ska dö i en bussolycka? Vad vi än sagt, så kunde det vinklats hur som helst i tidningarna. Det var bättre att tiga och glömma, menar Casper.
Men två veckor senare ko msvar på tal, när deras "Eloise" överlägset vann omröstningen i uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen. Efter detta följde publicitet i alla dess former. Och det var inte alltid så roligt att läsa. Till exempel att Arvingarna helt plötsligt tänkte svika vissa arrangörer om de inte betalade et högre gage.
Sanningen om gaget
- Sanningen var att vi gick ut med ett brev till nöjesarrangörerna och föreslog att vi skulle dela lika om det kom fler än 1000 personer. Och vi ville bara dela intäkterna som översteg 1000 personer. Vi tyckte det kunde vara en rimlig uppgörelse, eftersom vi trots allt drar mer publik nu än tidigare, förklarar Casper. Men det framkom inte i tidningen, och nu har de alltså även fått se medaljens baksida. Uppmärksamheten har tagit upp mycket av killarnas tid. Det har knappt blivit någon fritid över. Tidningarna hör av sig med jämna mellanrum och bland annat Svensk Damtidning vill göra ett "hemma hos" hos någon av killarna.
- Det kan väl du ta, Lasseman, du som bor hemma hos morsan., säger Tommy och skrattar.
Lyssnar och dansar
Det är fullsatt, trots att det är torsdag kväll. I publiken finns många yngre, framförallt tjejer. De dansar inte så mycket, utan nöjer sig med att få se och lyssna på sina nya idoler. Kvällen lidet mot sitt slut och sista dansen tonar ut. Instrumenten packas och hemresan börjar. Jag konstaterar att varken vardagen eller Arvingarna ändrats speciellt nämnvärt efter kometsuccén.
Här är de viktigaste stegen i Arvingarnas rekordkarriär
Det finns några viktiga tillfällen som är inprickade med rött i Arvingarnas almanacka. Här är några av deras viktigaste steg, enligt Arvingarna själva, i sin rekordsnabba karriär.
¤ Juli 1989
Började spela tillsammans.
¤ November 1989
Första spelningen i dansbandet Seastars paus.
¤ Augusti 1990
Claes på Tonart "upptäckte" oss.
¤ Juli 1991
Började spela på heltid.
¤ Februari 1992
Fick in "Jeannie" på Svensktoppen.
¤ Maj 1992
Släppte första LP:n, "Coola killar" och det började
komma folk till våra spelningar.
¤ November 1992
Blev uttagna till schlagerfestivalen.
¤ Februari 1993
Fick in "Linda går" på Svensktoppen. Fick en Grammis
som bästa dansband.
¤ Mars 1993
Vann Schlager-SM
¤ April 1993
Andra LP:n kommer ut.
¤ Maj 1993
Eurovision song contest på Irland!
------------------------------------------------------------------------
FÅR JAG LOV ¤ Maj 1993
Kommentarer
Trackback
