Roger Lindqvist

¤ Hjalmar Bergman, Bergsviken, minns glasklart den dystra augusti-
dagen för 40 år sedan då den nästan färdigbyggda Sandöbron (infälld)
rasade som ett korthus. Han överlevde men 18 av hans kamrater om-
kom.

Hjalmar Bergman, nybliven pensionär i Bergsviken, står på sin tomt, tittar på bilden och minns:
    - Hemska minnen. Fruktansvärda tragedier utspelades. Då, när Sandöbron rasade, var Hjalmar 25 år, 18 av hans kamrater dukade under i katastrofen.
    - Dessutom blev flera invalider. Själv klarade jag mig undan med tre brutna revben.

Torsdagen den 31 augusti 1939 sitter djupt fastetsat i minnet på Hjalmar. Den dagen bröt helvetet lös på Sandöbron. Tre minuter i halv fem small det plötsligt. Bräder och cement flög i luften och efter några minuter hade den nästan färdiga bron förvandlats i spillror.
    - Jobbet med att gjuta bron var i det närmaste klart. Just efter fikarasten kände jag hur allt försvann under fötterna.
Hjalmar stod på ett gynnsamt ställe på bron. Tillsammans med sju andra kamrater klarade han sig från olyckan med livet i behåll.

SKADADES ALLVARLIGT
    - Jag var simkunnig och kunde klamra mig fast och kliva upp på kringdrivande virke i älven. Mina tre kamrater som stod bredvid mig när bron rasade var dock allvarligt skadade. De hade fått byggnadsställningar över sig vid fallet. Hjalmar drabbades aldrig av panik. Han kunde själv gå till ambulansen för vidare transport till lasarettet i Härnösand.
    - Och där konstaterades att det inte var någon större fara med mig. I ett par månader blev jag sjukskriven. Sedan när ryggen var bra igen var det dags för inkallelse till militärtjänstgöring.

Hjalmar och hans kamrater som jobbade på bron var som ett rallargäng. De kom från hela landet och de flesta var unga män i 30-årsåldern. Jobbet var hårt och riskfyllt då arbetet skedde på höga höjder.
    - Första gångerna jag skulle upp på bron var jag rädd. Vi var tre skiftgäng som bytte av varandra, berättar Hjalmar.

ORSAKEN OKÄND
Än i dag är orsaken till broraset okänd. Det var Skånska cementgjuteriet som hade entreprenaden, men bolaget ville inte ta på sig något ansvar. Experter utredde olyckan i flera år, men vad som orsakat raset blev aldrig klarlagt. Ett år senare, på våren 1940 började Sandöbron byggas om. En del av de som jobbat vid bygget då bron rasat återvände när brobygget kom i gång igen.
    - Men inte jag, säger Hjalmar.
I stället blev det alltså militärtjänstgöring. Bara några timmar efter det att katastrofen inträffat bröt andra världskriget ut. Broolyckan var en katastrof som normalt skulle ha upptagit alla landets tidningars förstasidor. Men olyckan förvandlades i stället till en notis då den stora nyheten var att Hitlers arméer var på marsch.
    - Men för oss som var med vid Sandöbron var förstås raset där den stora händelsen.

SÅG KAMRATERNA DÖDAS
Broolyckan var oerhört hemsk. Men katastrofen kunde blivit ännu värre. Hjalmar berättar:
    - Bara någon minut innan raset passerade en båt med 40 människor under bron. Alla de 40 var arbetare som såg sina kamrater dödas.

När Hjalmar står på tomten i Bergsviken och berättar minns han klart torsdagen den 31 augusti 1939. Nu njuter Hjalmar av tillvaron i trädgården som nybliven pensionär. Han har inga men från broolyckan.
    - Men än i dag kan jag glasklart se scenerna utspelas framför mig. Det var en oerhört dyster dag.

-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 6 september 1979