Dödsolycka i Lillpite / 1956
Den omkomne NICKANOR OLOFSSON.
En tragisk olyckshändelse under skogsarbete, varvid 72-årige förre hemmansägaren Nickanor Olofsson, Lillpite, fick sätta livet till, inträffade på tisdagsaftonen på sonens, hemmansägaren Ellik Olofssons, skogsskifte i närheten av Yttersta. Sedan fem veckor tillbaka hade Nickanor Olofsson varit sonen behjälplig med hyggrensning på skogsskiftet c:a 7 km från hemmet. De brukade vara sysselsatta i skogen 3 á 4 dagar i veckan och färden dit företogs med bil på morgnarna. Så skedde även på tisdagsmorgonen. Vid avresan på morgonen hade den förolyckade uttalat sin glädje över att hyggrensningen var avslutat, så att han nu skulle börja hugga timmer och uppliva minnen.
Nickanor Olofsson höll på att fälla sista trädet för dagen när olyckan inträffade. Trädet råkade falla i felaktig riktning så att det hakade upp sig mot ett annat träd. Sonen, som var en bit ifrån, såg hur det hade gått och ropade till fadern att akta sig. I det ögonblicket stod fadern vid det fällda trädets rotända. Nickanor Olofsson - som sedan någon tid tillbaka var fullständigt döv - hörde dock inte sonens rop utan gjorde ansatser som visade att han tänkte gå under det upphakade trädet. Samtidigt föll trädet ned och träffade faderns huvud med våldsam kraft. Döden var ögonblicklig.
Med bil fördes den omkomne till hemmet och en halv timme senare konstaterade den tillkallade läkaren dödsfallet. Den så sorgligt omkomne mannen fyllde 72 år i mars och var änkeman sedan sju år tillbaka. Han bodde hos sonen och sonhustrun. Han var född i Lillpite 1884 men 1905 reste han till Amerika, han återvände dock 1920 till hembygden. Under sin levnad besvärades han aldrig av sjukdom eller krämpor av något slag, och hans största lust var att få arbeta. Han var morgonpiggare än de flesta i hans ålder och ifråga om arbetet i skogarna och på slåtterängarna kunde han trötta ut vem som helst. Han ägde också ett sprudlande glatt humör och i allt sitt görande och låtande var han en man att lita på. Hans hastiga bortgång har väckt sorg och förstämning.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 november 1956
FAKTA-------------------------------------------------------------------------------
I Piteå-Tidningens artikel hade den omkomne fått efternamnet Olsson.
Men efter en del forskande så har jag kommit fram till att det rätta
namnet är Olofsson. / Roger
Kommentarer
Trackback
