"Hoppas att livet kommer att vara gott med dej"
Tusentals gånger har jag besökt vårt Apotek i byn. Man tar sin kölapp, sätter sig och väntar. Precis som brukligt är. I dag gjorde jag detsamma, men det blev lite annorlunda denna gång. En äldre man syns med en käpp till höger om mig när jag går fram mot "kölapssautomaten". Jag tar ingen större notis till honom, förrän jag satt mig ned. Han inleder ett samtal med en ung tjej som sitter till vänster om honom, och det är då som känner igen honom. Min gamle lärare i bl a svenska, Yrjö. Han har blivit till åren kommen, men rösten är fortfarande helt intakt. Efter en stund lutar jag mig fram mot honom och berättar att jag är en f d elev.
- Vem är du då, vad heter du?
- Roger Lindqvist!
- Jamen, det är ju klart att jag även haft Roger Lindqvist som elev, svarar han.
En annan av apotekskunderna ler glatt, och ger sig också tillkänna. Hon berättar att hon haft Yrjö som klassföreståndare. Det blir ett hjärtligt och trevligt samtal. Även Yrjös fru är med, och hon ler glatt åt vårt samtal.
- Jag minns att du läste en egen skriven dikt under en lektion, säger jag till honom.
- Det gjorde jag säkert. Jag kunde ibland avvika från ämnet, som man höll på med, och läsa en dikt istället, säger Yrjö.
- Jo, och jag minns att jag blev imponerad av det du gjorde den gången, svarar jag.
Yrjös hustru fyller i:
- Han har fullt med dikter hemma. Barnen har sagt att dom vill att han skall samla ihop dom, för att det skall finnas kvar.
Utan förvarning, börjar Yrjö läsa en dikt som han en gång skrev. En dikt som handlar om livet. Tyvärr kan jag inte återge den, men jag skulle gärna gjort det om jag bara kommit på texten. Jag kan väl säga som så, att det vanlig apoteksbesöket blev inte som de övriga, tack Yrjö för det. Tack för dikten du läste för oss som satt där. Innan jag skall gå, klappar jag hans axel och sänder en önskan att de båda ska må gott. Som hälsning säger han dessa fina ord:
- Hoppas att livet kommer att vara gott med dej!
Och med de orden tar vi farväl av varandra. Den här vanliga fredagen i mars 2012.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Rörande att läsa detta. men det bevisar att man ska ta varje tillfälle att prata med dem man känner,både han och frun blev glada av att du startade upp samtalet.
Även främmande människor som jag brukar tilltala när man handlar, eller lämmnar kundvagnen uppskattar samtalet och ibland har både de och jag svårt att bryta upp och fara vidare.
Då tiden bara rinner iväg!
Det är som när jag ringt till dig för två snabba frågor på två minuter , och det blir 200 minuter i stället.
Snart måndag undrar om vi skulle starta 9.00 så vi blir klar till 16.00
