Roger Lindqvist

Karl Öhman, Älvsbyn.

Inte kan man tro att han är 90 år. Rak i ryggen, rapp i tungan och med ett minne som de flesta kan avundas honom. Och ett sprudlande humör. Det är Karl Öhman, numera Älvsbyn, men tidigare Långträsk-bo, Arjeplogsbo och en vildmarksmänniska som vi talar om. Han bor numera på Nyberga ålderdomshem i Älvsbyn och fyller fredag den 24 maj den aktningsvärda åldern av 90.

Öhmans vagga stod i Vackerliden, 9 km söder om byn Långträsk i Piteå. Växte upp bland nio syskon i en liten "femväggig" stuga. En hård ungdom under fattiga förhållanden. Det blev arbete, och åter arbete. Högg timmer, jobbade åt SJ som banarbetare, på stambanan, skaffade sig ett kolonat med 2-3 kor och gifte sig.
    - Jag köpte mig en stuga för 90 kr. La ner den och flyttade den till byn Långträsk. Året var 1921. Vi hade elva barn, men det blev mycken sorg. Sju av barnen dog i unga år, jag har bara fyra kvar.
    - 1919 dog tre av barnen inom tre månader. Oj, oj vilken tid! Jag minns, jag blev skyldig läkaren 400 kr när barnen dog. Jag måste arbeta och betala detta. Brände kolmilor, i skogarna, brände tjära, låg borta i månader ensam i vildmarken. Jag har varit kolare sammanlagt under 17-årstid, så det yrket tror jag att jag kan. Under blott fyra år hade jag sällskap i skogen. Var mest ensam. Arbeta, vaka, vakta, dag och natt! Jag kolade inte bara i Pite-bygden, Älvsbyn och Arvidsjaur. Ända till Porjus hade jag kolmilor.

8 MAN I SKOGEN
1953 dog frun och Karl lämnades ensam.
    - Då flyttade jag till Lillberget i Arvidsjaur, det blev för långsamt vara kvar i Långträsk. Då var jag totalt ensammen i hela åtta månader och kola i skogen. Efter det bodde jag fem år i Fälloheden, efter vägen mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Sen jag så blev pensionerad bodde jag hela 16 år i Arjeplog.

TRIVDES BRA
    - Här bodde jag på pensionärshem. Jag trivdes fantastiskt bra i Arjeplog. Där var fina människor, bra partifolk men kunde lita på. Men så ville man ha mig på Vaukagården. Och det var inte jag med på.
    - Så då blev det Älvsbyn, och här är jag nu. Och nu går det också bra. Men det är synd man börjar bli så gammal. Men Flamman läser jag varje dag, det är den bästa tidning jag vet. Den har jag läst hela mitt liv.

Ja, Flamman den låg framme på bordet vid vårt besök. Och inte kunde man tro att veteranen är så mycket som 90. Om man inte visste det. Karl Öhman är verkligen "still going strong". Flamman, och hans många vänner överallt gratulerar!

-------------------------------------------------------------------------------
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Onsdagen den 22 maj 1974