Promenadbilder m.m.
I dag har jag återigen "trampat" i naturen. Nästan 10 grader varmt, så det hade varit nära nog oförlåtligt att inte använda sig av Guds fria natur. Vem vet, en dag kanske EU beskattar användandet av våra naturupplevelser, för att på så sätt få in ytterligare pengar till den enorma koloss som EU faktiskt är. Nu var det inte om EU detta inlägg skulle handla om. Det var tänkt att visa bilder och en liten historia invävt i den. Så vad väntar jag på?
Föreställningen kan börja! Har ni satt er tillrätta i edra sköna fåtöljer? Jaså, var dom så pass sköna att jag hörde en tydlig snarkning från 5:ans bänkrad... Seså, vaktmästar´n, skaka liv i den där herren i mörk kostym och halmhatt. Halmhatt förresten, vem bär en sådan tingest i dag? Jaså, var det Maurice Cheavlier. Då är det förlåtligt.
Ridå! Spotlight! Musik, maestero! Nu kan föreställningen ta sin början.
Hortlax - byn där Hollywoodfrun Åsa Westerlund en gång föddes. Nu
hoppas jag inte att hon "gett" byn ett ansikte, det finns så många andra
jordnära och präktiga föredömen som jag i stället skulle vilja lyfta fram.
Hortlax är en gammal jordbruksbyg. Om detta vittnar den här högen
av hästdynga. Men jag har den allra bästa relation till de vackra djuren.
Dom liksom hör till. Konstigt vore annars. Jag gillar deras närvaro.
Eftersom jag vid den här punkten befinner mig vid jordens mitt, så
tycker jag att några skyltar till hade varit på sin plats: New York,
Paris, London, Montreal och Kusmark. OBS! Måste tala med skyltmålar´n.
Svensbyn har fått en alldeles egen skylt.
I den här björken bor bygdens skator. Det är PiteBo som står för ut-
hyrningen. Ganska attraktivt område, med vidunderlig utsikt. Fnv står
cirka 2300 skator i kö för en lägenhet. Måndskostnad: 8.900 kronor.
Så plötsligt befinner jag mig på byns kyrkogård. Jag liksom flög hit på
egna vingar. Hemtillverkade. Vi går lite närmare den gamla likbodan...
Jag vet inte om detta blev så mycket närmare, jag försöker en gång
till...
Okej! Nu är jag nöjd. Det här kallar jag nära... Vi ska kika in genom
ett av fönstren. Bli inte rädda nu, det är inget som är farligt. Tror jag.
Nu kryper vi litegrann närmare, så ska jag visa er en sak... Är ni
rädda, så håll då nån i hand. Min kan ni av naturliga skäl inte hålla i.
Nåja, jag försöker sträcka ut den... nja, det tar stopp vid dataskärmen.
Men nu då... känner ni handen. Såja, ta tag i min hand nu går vi riktigt
nära...
Därinne står den här gamla likvagnen med sorgflor. Jag vet inte dess
ålder, men nog verkar den rätt så gammal. Många av byborna har
förts till sin sista vila med den här svarta draperade vagnen.
En av dem, är med all säkerhet ÅKE Valdemar Lindqvist. Han var en
de sju omkomna då bogserbåten "Lövholmen" sjönk den 29 oktober
1923. Åke var tremänning med min far. Om "Storfors-olyckan" har
det skrivits om då och då i vår lokaltidning. 1973 kunde man läsa en
artikel i PT med anledning av att det året passerat 50 år sedan
den tragiska olyckan. Vi läser:
I Norrbottens Allehanda för den 5 november 1923 fanns detta montage av de omkomna. I övre raden från vänster: Karl Algot Hellgren, Bergsviken, 45 år. Efterlämnade hustru och fem barn, fröken Elma Hortlund, Storfors, 27 år, Johan Svensson, Bergsviken, 34 år, efterlämnade hustru och tre barn. Mittenraden från vänster: Åke Valdemar Lindqvist, Storfors, 23 år, ogift, Axel Eriksson, Storfors, 30 år, efterlämnade hustru och två barn, Lars Nordström, Degeränget, 45 år, efterlämnade hustru och tre barn. Längst ned: Lars Nordströms son David, 15 år.
Tisdagen den 30 oktober utkom Piteå-Tidningen med ett extrablad med anledning av sjöolyckan vid Storfors.
Ett lagfoto av årgång 1920, som visar ett gäng unga fotbollspelare från Storfors.
Stående från vänster: Gunnar Lundberg (bosatt i USA), Knut Andersson, Gunnar Lundkvist, John Holmlund, Åke Lindqvist. Knästående från vänster: Bertil Berg, Nils Wikman och Bertil Lindqvist.
I laget ingick bröderna Åke och Bertil Lindqvist. Den förstnämnde, var den omkomne från sjöolyckan.
Bertil och Åkes föräldrar var Johan Emil Lindqvist (1875-1942) född i Hemmingsmark, hustrun, Alma Magdalena (1876-1962) född i Hortlax. Emil jobbade på "Hospitalet", som stalldräng. Emil var kusin med min farfar Amandus Lindqvist (1886-1965). Deras respektive fäder var; Anton Gustafsson-Lindqvist (1846-1904) och Carl-Gustaf Gustafsson-Lindqvist (1850-1922) båda födda i Blåfors. Båda var barnbarnsbarn till Blåfors förste nybyggare Jon Johansson (1740-1813) född i Medle.
Bertil Lindqvist avled 1962. Samma år avled också modern, Alma
Lindqvist. Emil och Alma hade förutom Bertil och Åke ytterligare tre
barn: Vally Katarina (1906-? gift med Olof Folke Järvdal från Piteå.
Håkan Halvar (1911-1912) samt Håkan Ragnvald Lindqvist (1913-1997)
---------------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist
Föreställningen kan börja! Har ni satt er tillrätta i edra sköna fåtöljer? Jaså, var dom så pass sköna att jag hörde en tydlig snarkning från 5:ans bänkrad... Seså, vaktmästar´n, skaka liv i den där herren i mörk kostym och halmhatt. Halmhatt förresten, vem bär en sådan tingest i dag? Jaså, var det Maurice Cheavlier. Då är det förlåtligt.
Ridå! Spotlight! Musik, maestero! Nu kan föreställningen ta sin början.
Hortlax - byn där Hollywoodfrun Åsa Westerlund en gång föddes. Nu
hoppas jag inte att hon "gett" byn ett ansikte, det finns så många andra
jordnära och präktiga föredömen som jag i stället skulle vilja lyfta fram.
Hortlax är en gammal jordbruksbyg. Om detta vittnar den här högen
av hästdynga. Men jag har den allra bästa relation till de vackra djuren.
Dom liksom hör till. Konstigt vore annars. Jag gillar deras närvaro.
Eftersom jag vid den här punkten befinner mig vid jordens mitt, så
tycker jag att några skyltar till hade varit på sin plats: New York,
Paris, London, Montreal och Kusmark. OBS! Måste tala med skyltmålar´n.
Svensbyn har fått en alldeles egen skylt.
I den här björken bor bygdens skator. Det är PiteBo som står för ut-
hyrningen. Ganska attraktivt område, med vidunderlig utsikt. Fnv står
cirka 2300 skator i kö för en lägenhet. Måndskostnad: 8.900 kronor.
Så plötsligt befinner jag mig på byns kyrkogård. Jag liksom flög hit på
egna vingar. Hemtillverkade. Vi går lite närmare den gamla likbodan...
Jag vet inte om detta blev så mycket närmare, jag försöker en gång
till...
Okej! Nu är jag nöjd. Det här kallar jag nära... Vi ska kika in genom
ett av fönstren. Bli inte rädda nu, det är inget som är farligt. Tror jag.
Nu kryper vi litegrann närmare, så ska jag visa er en sak... Är ni
rädda, så håll då nån i hand. Min kan ni av naturliga skäl inte hålla i.
Nåja, jag försöker sträcka ut den... nja, det tar stopp vid dataskärmen.
Men nu då... känner ni handen. Såja, ta tag i min hand nu går vi riktigt
nära...
Därinne står den här gamla likvagnen med sorgflor. Jag vet inte dess
ålder, men nog verkar den rätt så gammal. Många av byborna har
förts till sin sista vila med den här svarta draperade vagnen.
En av dem, är med all säkerhet ÅKE Valdemar Lindqvist. Han var en
de sju omkomna då bogserbåten "Lövholmen" sjönk den 29 oktober
1923. Åke var tremänning med min far. Om "Storfors-olyckan" har
det skrivits om då och då i vår lokaltidning. 1973 kunde man läsa en
artikel i PT med anledning av att det året passerat 50 år sedan
den tragiska olyckan. Vi läser:
I Norrbottens Allehanda för den 5 november 1923 fanns detta montage av de omkomna. I övre raden från vänster: Karl Algot Hellgren, Bergsviken, 45 år. Efterlämnade hustru och fem barn, fröken Elma Hortlund, Storfors, 27 år, Johan Svensson, Bergsviken, 34 år, efterlämnade hustru och tre barn. Mittenraden från vänster: Åke Valdemar Lindqvist, Storfors, 23 år, ogift, Axel Eriksson, Storfors, 30 år, efterlämnade hustru och två barn, Lars Nordström, Degeränget, 45 år, efterlämnade hustru och tre barn. Längst ned: Lars Nordströms son David, 15 år.
Tisdagen den 30 oktober utkom Piteå-Tidningen med ett extrablad med anledning av sjöolyckan vid Storfors.
Ett lagfoto av årgång 1920, som visar ett gäng unga fotbollspelare från Storfors.
Stående från vänster: Gunnar Lundberg (bosatt i USA), Knut Andersson, Gunnar Lundkvist, John Holmlund, Åke Lindqvist. Knästående från vänster: Bertil Berg, Nils Wikman och Bertil Lindqvist.
I laget ingick bröderna Åke och Bertil Lindqvist. Den förstnämnde, var den omkomne från sjöolyckan.
Bertil och Åkes föräldrar var Johan Emil Lindqvist (1875-1942) född i Hemmingsmark, hustrun, Alma Magdalena (1876-1962) född i Hortlax. Emil jobbade på "Hospitalet", som stalldräng. Emil var kusin med min farfar Amandus Lindqvist (1886-1965). Deras respektive fäder var; Anton Gustafsson-Lindqvist (1846-1904) och Carl-Gustaf Gustafsson-Lindqvist (1850-1922) båda födda i Blåfors. Båda var barnbarnsbarn till Blåfors förste nybyggare Jon Johansson (1740-1813) född i Medle.
Bertil Lindqvist avled 1962. Samma år avled också modern, Alma
Lindqvist. Emil och Alma hade förutom Bertil och Åke ytterligare tre
barn: Vally Katarina (1906-? gift med Olof Folke Järvdal från Piteå.
Håkan Halvar (1911-1912) samt Håkan Ragnvald Lindqvist (1913-1997)
---------------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist
Kommentarer
Postat av: Chatis
Jag tror att det du ser som skatbon är en virus som vi i dagligt tal kallar "häxkvastar". Det yttrar sig som så, att det blir en massa kvistar som växer ut från samma ställe, o därför ser ut som skatbon. Oftast kan det vara rätt många björkar i närheten som oxå är drabbade.
Postat av: Roger Lindqvist
Häxkvastar, det har jag faktiskt aldrig hört tidigare. Men nog ser det ut som skatbon. Måste klättra upp där högst upp för att kolla. Om jag ramlar, är det ditt fel, Chatis.
Postat av: Margareta Eriksson
Jag kallar det också för häxkvastar, det är nog inga skatbon.
Postat av: Roger Lindqvist
Jo, jag är nog benägen att hålla med dig om detta. I mina ögon trodde jag på skatbon, men nu vet jag bättre.
/Roger
Trackback
