Roger Lindqvist

Klockan i Rådhuset visar några minuter över fyra. Höstmörkret ruvar tungt över bygden i novembernatten. En råkall dimma sveper stan i ett skyddande hölje. Efter Storgatan möter vi en sen nattvandrare. Annars allt tyst. Öde. Stilla. Staden sover. Man skulle för att tala med Rydberg kunna säga: att alla sova, tyst det är i husen, endast tomten är vaken...

Men det visar sig vara lite överdrivet. För även om den övervägande delen av stans befolkning den här tiden på dygnet vänder sej så att säga på "den andra sidan", så finns det folk som har börjat sin dag. Trots denna tidiga timme. Vi ska titta lite närmare på dem och vad dom sysslar med.


Yttre nattvakt Östen Löfgren kontrollerar precis på slaget 2 att allt är
som det skall vara.

Har ni haft svårt för att komma ur sängen på morgnarna? Har ni svårt att komma överens med väckarklockans skrällande ljud när den frampå morronkröken gör sej påmind? Tycker ni om att ligga och "dra er" ytterligare en stund? Ja, har ni de egenskaperna då passar ni inte till distributionschef för en tidning. För att nu ta ett exempel. När klockan visar mitt i natten, närmare bestämt halv 2 då börjar Folke Erikssons arbetsdag. Det är några hektiska timmar innan tidningarna är räknade, buntade och fraktade till respektive bussar f.v.b. till hela Pite älvdal. Men inte bara med bil och buss försvinner tidningarna. Mellan fyra och halv fem kommer tidningsbuden. Packar sina tidningsväskor och så ut i natten. De rör sej visserligen inom stans domäner, men det gäller att sno på. Nere på Hamngatan springer fru Edith Isaksson trappa upp och trappa ner med Piteå-Tidningen. Och när folk sen vaknar till klockors spröda ljud, är det bara att sträcka ut handen, och man har rykande färska nyheter till morronkaffet.


"Alla sova, tyst det är i husen, endast tomten är vaken..."

På tal om morronkaffe, medge att det smakar med ett par härliga nybakade wienerbröd till detta. Men för att vi skall få njuta av den läckerheten måsta bagarna upp i ottan. Johan Degerman i Rönnbergs hörna är i full fläng då vi tittar in och ser hur han har det. Det är ingen svårighet komma sej upp, säger han, det är man van med sen tidiga pojkår. Men om ni skall träffa Johan Degerman sen på kvällen, så skall den visiten vara gjord före klockan 20. Vid den tidpunkten har en viss herre, John Blund, stämt träff med denne glade bagare.

Om vi kommer till speceributiken sådär vid niodraget på förmiddagen, och får höra att mjölken inte har kommit, vad säger vi då? Ja, handen på hjärtat, men inte är det långt till ett missljud i en eller annan form. Vi har vant oss vid att den ska vara distribuerad till affären då vi kommer. Det vet Erik Sundkvist vid mejeriet här i stan, och därför börjar hans skift klockan fem. Två lastbilar står beredda att utgå med denna produkt som till livets nödtorft hörer.


Fru Edith Isaksson har sitt tidningsdistrikt kring Hamngatan.

Hugo Jonsson är en känd Pite-profil. Under vår promenad denna morgon stöter vi också samman med honom. Han är uppe långt före tuppen. Utan någon konstgjord väckning. En kvart över tre skall hästen ha mat, och då kan man ju inte ligga och slöa. Och så skall man ju läsa tidningen innan man går på jobbet. Så det så. Klart besked. Hugo Jonsson fortsätter gatan fram. Vi tar en annan väg.

Vi åker förbi Strömsborg. De många lamporna ute vid Lövholmen slår ett trolskt sken i den disiga morgonen. Vi rundar Furunäsets sjukhusområde. Från det nyrenoverade centralköket strålar belysningen. Och då vi tittar in ett slag finner vi att här råder liv och rörelse. Innan skymten av morgonrodnad syns i österled har dessa arbetets kvinnor att inta sin plats vid de elektriska jättegrytorna. Det är många munnar som ska ha frukost på bestämd tid. Det råder ett uppskruvat tempo i ett storkök den här tiden, och vi ska inte störa dem som här arbetar med frågan om om de upptäckt att morgonstund har guld i mun...


Mycket tidigt på morgonen är tempot högt uppskruvat i Furunäsets
sjukhus´storkök. Lisen Hjelm sysslar vid en av de stora ugnarna.

Åter på väg mot centrum. Trafiken är nu livligare. Personbilar och cyklister. En lastbil med tung last dånar fram genom Klubbgärdet. En arbetarbuss, vars passagerare snart skall vara uppe i sin produktiva verksamhet kommer med fart som om hastighetsbegränsningen vore upphävd...

Nu håller staden som bäst på att gnugga sömnen ur ögonen. Och börjat sträcka på sej. En fastighetsägare har bekymmer för trottoaren och halkan, tycker att Kung Bore kunde ha väntat med sitt intåg ännu någon vecka. Vi delar till fullo hans uppfattning. En bilist från ett annat län ger en uppvisning i hur man inte skall passera Rådhustorget, även om det är folktomt och gardinen bakom vars fönster stadens polismakt residerar är nerdragen...


Redan klockan halv 2 börjar Folke Eriksson sitt jobb i PT:s distri-
butionsavdelning.

På bussparkeringen står den gula bussen klar för en ny dags rotation mellan två kuststäder. På Källbo håller ännu ett byggnadskomplex att ta form. Hissen med tung last av byggnadsmaretial rasslar och hammarslagen ekar i den tidiga timmen. Mörkret viker. Gryningen håller på att övergå till dag. Ljusen i vår lilla stads många affärer börjar tändas. Man talar i dag mycket om brist på elkraft. Stora neonskyltar brinner här och var i stan natten lång. Detta bara en liten reflexion. I elsparandets tecken. I en stor affärs många skyltfönster kan vi se stans grand old man på handels område styra och ställa innaför disken. Gråsprängd men med en ynglings spänst och hållning. Det är en hel del som måste klaffa då den nya dagens rusch sätter in. Staden har vaknat.

Gomorron!


Erik Sundkvist vid piteåmejeriet ser till att mjölken finns i butikerna
när de öppnar på morgonen.

-----------------------------------------------------------------------------------
Text: Joel Berglund foto: Kjell Svärdsudd

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 24 december 1955