Roger Lindqvist

Trots sina åttio år är Viktor Lundman fortfarande idrottsintresserad
och följer med på Storfors AIK:s matcher både hemma och borta.

En av Storfors AIK:s hängivnaste supporters är pensionären Viktor Lundman i Bergsviken som fyller 80 år på söndag. Han var med om att bilda SAIK för över 40 år sedan och blev dess förste materialförvaltare. Sonen Oskar blev sekreterare. Viktor Lundman var på sin tid en god skidlöpare och intresset för den sporten sitter i än i dag. Men mest blir det fotbollen. Han försummar aldrig en hemmamatch och åker ofta till Luleå eller Boden för att se sina favoriter. Även ishockeyn är han intresserad av, och följer varje match i TV.
    - Intresset för idrotten går visst aldrig ut, säger Lundman, och ser upp från tidningen där sportsidan är uppslagen.

Det var under de svåra arbetslöshetsåren i slutet på 20-, och början på 30-talet, då ungdomarna ingenting hade att göra, som man beslöt att bilda en idrottsförening. Och så kom Storfors AIK till, en förening som sen dess många gånger låtit tala om sig. Intresset var stort och både unga och äldre hjälpte till. Det ordnades skidtävlingar för ortens förmågor och bland "oldboysarna" höll sig Lundman gärna långt framme i prislistorna.

Viktor Lundman berättar om den lyckade uppgörelse när idrottsföreningen lyckades skaffa et kontrakt för köp av den mark där idrottsplatsen nu ligger. Efter hårda förhandlingar enades man om 15 öre per kvm, vilket visade sig vara en mycket god affär. Men trots detta hade inte föreningen råd att fullfölja köpet och så småningom kom kommunen in i bilden och övertog köpet på de ursprungliga villkoren.

VANN TÄVLING 1904
Lundman är född och uppväxt i Blåsmark en by där skidåkningen har starka traditioner. Själv började han i unga år och erinrar sig särskilt en tävling i Piteå - det var visst 1904 - där 74 ynglingar under 15 år ställde upp. Viktor vann och fick ett salongsgevär med 200 skott i pris. Efteråt kom järnhandlare Frans Wallstén och ville tala med honom. Det var förmodligen Wallstén som hade skänkt geväret till prissamlingen.

Även "i lumpen" gjorde Lundman bra ifrån sig i skidspåret, och blev en gång uttagen för att med två kamrater åka till Stockholm och representera A 4 i Boden. Men han avböjde, vilket han ångrade efteråt. Det var under kriget och han tyckte det skulle bli besvärligt, bland annat med maten.

ROLIG TID
    - Men oj, vad vi hade roligt ibland, ler Lundman, när han erinrar sig olika episoder under tiden i idrottsföreningen. Och Viktor Lundman är rörlig än i dag. Pensionärsgymnastiken försummar han inte gärna, och han är med i ABF:s pensionärskurser och deltar i de resor som anordnas.
    - Stannar jag av så skulle jag styvna till fort, och allting skulle bli besvärligt, säger han. En slutsats som nog är allt för riktig.

1,50 FÖR 10 TIMMAR
Men Lundman har varit med i andra sammanhang också. Han har ända sedan pojkåren tillhört fackföreningar, och gick med i arbetarkommunen redan från början. Han började arbeta i Munksund vid 13 årsålder för en dagpenning på 1,50. Som "full karl" fick han 1,80 i sågverksarbetet. Dagen var tio timmar och veckan slutade kl 5 på lördagseftermiddagen. Sen skulle han gå till Blåsmark, en och en halv mil.

Under storstrejken 1909 blev Lundman och många andra uppvaktad av stuvarbas, Hollström, som ville värva honom som strejkbrytare till Frånö. Men han visste vad det gällde och nekade trots att det bjöds 5 kr i dagpenning och fri mat. Det fanns inget arbete och många av kamraterna for. Lundman tog en drängplats i stället.

LURAD
Sedan värvades strejkbrytare till Bomhus utanför Gävle och dit for många pitebor, Lundman nekade igen. Men till midsommar kom en del hem som omtalade att nu var strejken avblåst så han kunde åka ner. Trots vissa tvivel for Lundman med, för att upptäcka att han blivit lurad. Några pengar till hemresan hade han inte och blev tvungen att arbeta fyra veckor för att kunna åka hem igen. Lundman berättar om vilket vilt liv det var därnere. Slagsmål och sprit var med i spelet, och ibland blev det regelrätta slag mellan strejkbrytarna och de strejkande.

RÄDD FÖR SOCIALISTER
Men det kunde vara hårt här hemma också. Ett uttryck för detta var kanske en händelse, när den nämnde Hollström en gång fick punktering på sin cykel. Han hoppade av med alla tecken på rädsla. - Jag trodde det var en socialist som sköt på mej, var hans kommentar.

När Lundman varit gift några år flyttade han från Blåsmark till Bergsviken. Att ha jordbruket i Blåsmark när han alltid arbetade på sågen var inte lämpligt. Han har arbetat både på sågen i Storfors och på den i Bergsviken, på massafabriken i Skuthamn, på vägbyggen och ibland i skogen. Någon fast anställning i den meningen att arbetet skulle räcka hela året var det förstås aldrig tal om. Flera månader på året var det arbetslöshet. Under de tiderna fick man handla på kredit för att kunna leva och så betala när nästa arbetsperiod inföll. Många tog sin mats ur skolan och åkte till Amerika.

FRISK OCH KRY
Frisk har Lundman varit mest hela livet. När han var tio år fick han vatten i lungsäcken, men det klarade doktor Collin i Öjebyn genom att tappa ur vattnet och ge torkande medicin. I samband med pensioneringen för 13 år sen, då han arbetat i 43 år åt SCA, uppträdde symptom på kärlkramp, men det har bara blivit bättre med åren, och 80-årsdagen kan han fira lika kry som tidigare. För 14 år sen dog makan Hilma, född Lidman från Svensbyn, de sex barnen har bildat egna hem och kommer och hälsar på i den trivsamma enrummare som Lundman nu har i ett hyreshus i Bergsviken. Där kan han göra vad han vill, och tycker att livet är ganska gott, trots de många åren.

--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 20 mars 1971


FAKTA------------------------------------------------------------

Karl VIKTOR Lundman f. 1891-03-21 d. 1982-07-26

HILMA Amalia f. Lidman 1891-04-01 d. 1957-01-08

Makarna Lundman ligger begravda på kyrkogården i
Hortlax.

--------------------------------------------------------------------