Brand i Pitholm / 1966




Som synes brann det friskt över hela ladugården. Elden spred sig
mycket snabbt under taknocken.

Tolv djur innebrändes vid 14-tiden på lördagen hos hemmansägaren Erland Persson i Norra Pitholm. Branden upptäcktes av en ninneboende hod Persson, som vid eldstillfället var borta på besök. Elden var mycket häftig och någon möjlighet att rädda kreaturen fanns inte. Ett tröskverk lyckades man få ut ur den brinnande ladugården, men det var redan förstört av elden. En traktor kunde emellertid räddas. Det var en granne, Kjell Lindberg, som kunde köra traktorn i säkerhet.

Tre kor en nästan fullvuxen tjur två getter, tre kalvar två grisar och ett får innebrändes. De enda djur som kom undan med liviet i behåll var tre kalkoner som vid tillfället befann sig ute på gården. Ladugården som var drygt 30-talet meter lång förstördes helt och en mängd redskap blev lågornas rov. Bl. a. hade Persson nyligen inköpt 700 kg fodersäd.

Hur elden uppkommit är ännu outrett. Den inneboende märkte att det kom rök från ladugården och när han öppnade dörren slog lågorna mot honom. Det var i höet som lågorna slog upp som värst och någon möjlighet at tränga in i ladugården och dess ekonomibyggnad fanns inte. Vederbörande sprang följaktligen omedelbart och larmade brandkåren, som snart var på platsen, men kunde ingenting göra för att förhindra at ladugården ödelades.

Ladugården är centralt belägen och inköpt av Piteå landskommun för fortsatt tätbebyggelse. Ägaren Erland Persson - som driver jordbruket tillsammans med systern Birgit - hade för avsikt att avveckla djurbesättningen efter något år. Han var emellertid mycket fäst vid djuren och tog deras tragiska död mycket hårt. Både Persson och hans syster var tillfälligt borta från gården när elden uppkom. När brodern kom tillbaka var nästan hela den stora byggnaden nedbrunnen. Systern kom först senare. Rök från brandplatsen syntes ända till centrala Piteå och ett stort folkuppbåd tittade på förödelsen. Vid den kraftiga hettan exploderade eternitplattorna med rätt skarpa knallar och splitter ströddes runt byggnaden. Själva ladugården, utrymmet för djuren, var av tegel och stod alltså kvar även efter branden. Djuren torde dock rökförgiftats på ett tidigt stadium och kanske trots allt gått en skonsam död tillmötes.

--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1966

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0