Roger Lindqvist

Byske midsommaraftonen 1969. Halva släkten är samlad, kring de medhavda campingborden och stolarna. Damerna propert klädda högtiden till ära. Herrarna likaså. Det är då som min far oannonserat ställer sig upp, för ett improviserat tal till sommarens ära. Medan eftermiddagssolen sänker sig ner över marknadsstånden och den lövade dansbanan, hörs min pappas röst i den ljuva kvällen. Men det är länge sedan nu. Och de flesta av de som fanns med den här aftonen, är i dag borta. Men turligt nog så finns den här bilden bevarad.


Plötsligt ställer han sig upp. Tar ett fast grepp om min stolsrygg, och
de medföljande släktingarna fäster sin blick mot min kostymprydde
far, med de svarta solglasögonen. Den röda kaffepannan är ställd på
marken, bredvid min faster Essy, gift med min pappas bror Erik. Till
höger i den lila dressen, ses min pappas äldsta syster, Emmy. Och
jag minns ganska så klart vad Emmy fällde för spontan kommentar,
när min pappa började tala: - Åj, vo hajna schwammel! (Oj, vad han
svamlar!) Det rådde nästan alltid en slags teaterlik stämning, när
pappas syskon möttes. Farbror Sven stod för clowneriet, pappa likaså.
Det var ett ständigt fartfyllt skojande dem emellan. Emmy och Elsa,
den sistnämnda också en syster till pappa, var inte ett dugg bättre.
Det är härliga minnen att ha i sitt bagage.

------------------------------------------------------------------------------