Eldsvådan i Piteå 1926

STORBRANDEN I PITEÅ -
Vårdslöshet med eld på avträde
vållade skador för halv miljon
 
Den stora branden var givetvis en mycket stor händelse i bygden.
Piteå-Tidningen presenterade nyheten på ovanstående sätt måndagen den 31 maj 1926.
 
En av de allra största bränder som härjat i Piteå under de senaste århundradet utspelades natten mot söndagen den 30 maj 1926, alltså för nästan exakt fyrtio år sedan. En Pitebo som har ett personligt minne av branden är förre konditorn Hugo Ekberg. Vid branden förstördes nämligen hans konditori och dessutom blev familjen husvill.
    - Eftersom det var dagen före mors dag hade vi haft en mycket arbetssam dag i bageriet, berättar herr Ekberg. Vid elva-tiden på kvällen begav jag mig till bageriet för att se efter om allt var i sin ordning och om alla fönster var stängda. Då jag tittade ut genom ett fönster i bageriet upptäckte jag en rökpelare som steg upp bakom uthusen på fastighetens motsatta sida.
 
Jag skyndade mig genast att alarmera brandkåren och varsko min familj. Min hustru berättade senare att hon och hembiträdet funderat över varför det kom så mycket folk som samlade sig utanför vår fastighet. Att elden spred sig oerhört snabbt säger det faktum att under den korta tid det tog att väcka våra barn hade elden hunnit sprida sig till vår fastighet. Utgången var full av rök när vi lämnade bostaden. Det enda vi hann rädda av vårt lösöre var en kostym, några lådor ur en chiffonje och en regnkappa.
 
TÅRTSORG
Vid branden totalförstördes också bageriet och bl a gick en mängd morsdagstårtor till spillo. På den söndagen var det sorg i många familjer i Piteå. Inte bara hos de familjer som blivit hemlösa, utan förmodligen också hos de som blivit utan tårta till morsdagsfirandet, slutar herr Ekberg.
Vi saxar från PT:s reportage från den stora branden:
"En förödande eldsvåda har under natten mot söndagen härjat kvarteret Höken och Linden i Piteå stads centrum. Sju fastigheter jämte uthus har lagts i aska och dessutom har ytterligare tre fastigheter mer eller mindre svårt eldhärjats. Bland de sistnämnda befinner sig telegrafen. Samtliga nedbrunna fastigheter voro belägna i kvarteret Linden som begränsas av Storgatan, Aronsgatan, Hamngatan och Uddmansgatan, plus en fastighet som ligger vid Hamngatan.
 
KLOCKAN KLÄMTAR
Budskapet om att eld utbrutit spred sig med vindens hastighet i staden och redan innan klämtningen i kyrkklockorna underrättat om olyckan hade en mängd människor samlats vid brandstället. Släckningsarbetet som tog sin början strax efter halv tolv, då slangarna började ge vatten, bedrevs i förstone under panikstämning. Åskådarna fingo intrycket av, att arbetet saknade tillräcklig ledning. Så småningom blev emellertid släckningsarbetet mera planmässigt och man inriktadesig då i första hand på att rädda telegrafhuset.
 
Att det inte var så lätt för dåtidens brandkårer att snabbt kunna sätta igång med släckningsarbetet omfattar följande avsnitt:
"Brandsignal utsändes omkring kl 11.10 och tre minuter senare var brandchefen och de närmaste boende av borgarbrandkåren samlade i brandstationen. Sedan utdrogs motorsprutan och lades på sin plats vid södra kajen. Ångsprutan eldades så upp och slangutläggning som tog 11 minuter i anspråk vidtogs. C:a tio minuter efter det att slangutläggningen var undanstökad hade fullt tryck uppnåtts i slangarna. Släckningsarbetet kunde alltså igångsättas cirka en halv timme efter eldens utbrott.
 
Efter en stund då faran för intilliggande fastigheter blev överhängande rekvirerades hjälp från Munksund, Lövholmen och Storfors. Munksundsbolaget avsände omedelbart till hjälp tre flodsprutor och från Lövholmen anlände en motorspruta. Dessa släckningsredskap fingo inriktas på kvarterets södra del som nu antänts. Kl halv tre på natten ansågs värsta faran överstånden ehuru släckningsarbetet fortfarande bedrevs med stort iver. Eftersläckning har pågått hela brandnatten och söndagen. Under släckningsarbetet ha inga olyckshändelser av större betydelse inträffat. Några av brandmanskapet har erhållit en del brännskador, dock endast av lindrig beskaffenhet.
 
Den bild som togs dagen efter branden, visar resterna av fastigheten som inrymde
Ekbergs konditori. Fastigheten som synd bredvid är det gamla telegrafhuset som
klarade sig undan branden, tack vare en berömvärd insats av brandmännen.
 
"DASS" eldhärd
I nästa nummer berättar tidningen bl a:
"Polisundersökningen rörande den stora branden har under måndagen och tisdagen ägt rum under ledning av stadsfiskal John Sandström.
Rörande brandens uppkomst synes den allmänna uppfattningen bland de därom hörda personerna vara den, at branden börjat i ett avträde tillhörande handl. Axelssons fastighet. Av den hållna polisutredning anses fastslaget att elden med all säkerhet utbrutit i Axelssonska fastighetens avträdeshus o. sedan spritt sig till de intilliggande byggnaderna. Huru elden uppkommit torde ingen, åtminstone icke för närvarande, kunna komma till andra resultat än blotta antaganden. Inga som helst skäl tala för att mordbrand skulle föreligga".
Slutligen uttalar stadsfiskalen som sin personliga åsikt att vårdslös tobaksrökning torde få anses vara skulden till den stora elsvådan.
 
GLÖMDA RAKKNIVAR
Att det ibland, helt förklarligt, rådde ganska virriga förhållanden på brandplatsen berättar följande:
"En frisör vars lokaler voro hotade med elden, med sedermera räddades, måste i all hast utrymma dessa och därmed fick han hjälp av olika personer. Bl a fanns i raksalongen ett par dussin rakknivar vilka även plockades ut. Dessa blevo emellrtid så säkert undanstoppade att de icke senare kunde återfinnas. Och då raksalongen på måndagen ånyo öppnades stod man där med två slöa skrapor, som fingo nyttjas efter bästa förmåga".
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Maj 1966
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0