Roger Lindqvist

En julhelg för några år sedan, blev vi bjudna till Elisabeths syster Ulla-Mai och hennes familj. Någon timme innan avfärden, tyckte min fru att jag såg så långhårig ut. Okej, sa jag då får du hjälpa mig. Det slutade med en frisyr som Povel Ramels. Jag drog ner min vintermössa over mitt kala stackars huvud, satte mig i bilen och drog. Under resans gång gjorde jag mitt bästa för att förtränga den uppkomna situationen. Så gott som det nu bara gick. När vi kom fram, och när min mössa blottade det kala ramelska huvudet, fokuserades allas blickar på stackars hårlösa mig. Nåja, någon tyckte att det passade mig (oj, vad den människan ljög), någon annan tyckte att det inte alls var så farligt. Hur som helst så blev jag i alla fall bjuden på mat. Och det var väl skönt, att inte mitt kala huvud gjorde att jag helt enkelt portades. Avslutligen kan jag även nämna, att när vi på småtimmarna skulle åka hem, visade tempmätaren hela 36 minus grader. Gissa om jag frös om flinten. Sanningen att säga, så var det ett enkelt misstag som gjorde att det blev som det blev. Inställningen på rakapparaten, trilskades därav min hustrus miss.