En legendarisk polisprofil i Piteå har gått ur tiden
Holger Sundström har avlidit.
En dynamisk och legendarisk polisprofil i Piteå, Holger Sundström, 82, finns inte längre. Han gick ur tiden på torsdagen. Efter 42 års polistjänst drog han sig tillbaka som pensionär år 1991 men såg dock till att, tillsammans med några kollegor och i egenskap av gruppens sammanhållande kraft, dokumentera polisens verksamhet i Piteå. Det resulterade 1998 i "Polishistoria i Pitebygd".
Det fanns en tid när Holger ibland kom inklivande till tidningsredaktionen eller - innan han gick hem för dagen - ringde för att påminna tidningsmedarbetarna att de glömt den dagliga polisringningen. Han lämnade då fylliga rapporter om vad som hänt i jobbet. Det hände även att tidningens fotografer anlitades för fotografering i "utbyte" att de fick tillgång till nyheten. Han klagade sällan på polisbevakningen. Hellre berömde han reportrarna och såg i varje liten publicerad notis om brott en möjlighet att få ytterligare tips för att kunna lösa ärendet.
Holger satte under sina polisår i bygden sina spår i samhället, och det positiva överväger. Han kände många av sna klienter, deras vanor och egenheter. Inför varje brottsutredning var det med lika stor förvåning man möttes av kommentaren från honom, att det här löser vi snabbt. Genom åren hade nämligen Holger lärt sig hur en del av återfallsförbrytarna betedde sig och kunde snabbt åka och hämta dem.
Det fanns mycket av livserfarenhet i den generation av poliser han företrädde och en nära kontakt med människorna, i vardag som fritid. Utan att vara nitisk såg Holger det viktigt att rätta även de små felen. Annars växer de och blir till stora fel, kommenterade han. Reglerna i samhället är till för att underlätta umgänget människor emellan. Därför är det viktigt att de efterföljs även om de "bara" handlar om sådant som upplevs som småsaker, konstaterade han vid flera tillfällen. Men den efterföljande reflektionen, att han släppte igenom småsakerna kunde han få se samma person igen bara några år senare i större sammanhang.
Det handlade för Holger att bry sig tillräckligt mycket om människor för att vilja hjälpa dem tillrätta. Det är viktigt att se till att man som polis har en relation till dem, att man vet vad de heter och vad deras syskon och föräldrar heter. Då ser de att man bryr sig om dem och så småningom kanske de också ser att det var för deras bästa man reagerade, framhöll Holger allt som oftast. Han brann för sin yrkesroll och var oerhört engagerad i allt han företog sig. I sin offentliga uppgift var han en stark personlighet, vilket i sina utläggningar inte lämnade någon oberörd. Det var "underifrånperspektivet" som var Holgers stora styrka, att se den lilla människan.
Holger, som hade sina rötter i Jävrebodarna och var ett av fyra barn i familjen, var som ung en tid i flottläggningarbete vid Sandholmen. På väg att söka arbete vid järnvägen stötte han vid ett tillfälle ihop med en anna legendarisk polisman, Göran Pettersson, fjärdingsman i Hortlax. Han rekommenderade Holger att istället söka arbete som tillförordnad fjärdingsman. Han fick ett vikariat i Långträsk och lärde sig jobbet på egen hand, inte minst genom att läsa gamla rapporter. Därefter förflyttades Sundström till Hortlax och sedan till Munksund och blev ordinarie fjärdingsman 1953. När polisväsendet organiserades om blev han poliskonstapel och befordrades med tiden till kriminalassistent 1974, sedan rotelchef till 1978 och sedan som kommissarie fram till pensioneringen.
Det är med saknad man minns Holger. Han sörjs närmast av hustrun Linnéa, född Nygren, döttrarna Ulla-Britt och Ing-Marie med familjer samt syskon.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 30 september 2008.
Kommentarer
Trackback