En gammal relik...
I dag när vi gick på promenad passerade vi Hortlax skola. Eller som den hette tidigare: Hortlax centralskola. Skolan stod klar 1958 och under de 55 år som passerat, har många elever både våndats och försökt stå ut, under de ibland tråkiga lektionerna. Jag var en av dem, likaså min syster Gerd. Vi kom också att ha samma lärare, Gunnar Sundén, Gerd nåt år tidigare och lilla jag från 1968-1971. Skolan ser ut ungefär som den gjorde då, med vissa undantag. Den byggnad som inrymde gymnastiken, är i dag matsal. En utbyggnad gjordes för ett antal år sedan, vilket förändrade skolans utseende en aning. Kvar som en gammal relik, finns det - på vissa håll - ihopskrynlade staketet. Tänk det ser ut precis som det gjorde, den där dagen för snart 40 år sedan, då jag fredagen den 8 juni 1973 cyklade iväg hem, efter examen i Hortlax kyrka. Nu är det inte bara skolstaketet som i dag kan kallas för relik, den benämningen passar kanske också in på undertecknad?
Det staket som omgärdade skolan finns ännu kvar. Men ser inte så värst vackert ut.
Men man kan ju alltid försöka klämma ut lite konstnärliga bilder av
ett till synes uttjänat rostigt staket. Staketet var "på min tid" mörkgrönt.
Sorry, men detta blir sista bilden på Hortlaxskolans staket. Men om ni vill -
kan ni ju åka hit, sätta er ned och i lugn och ro specialstudera reliken på
nära håll, detta innan "rostmaskarna" slukat i sig hela anrättningen.
När jag skulle börja i 4:e klass började jag i "storskolan". Och bakom dessa
fyra fönster fick eleven John Roger Lindqvist, lära sig hur världen därute fungerade.
Det var också här som jag i årskurs 5 började spela trummor på allvar. Det var
även under denna tid som min ena framtand flög iväg som en raket, efter en
kontrovers om en spade på hockeybanan. Motantagonisten Leif, var större än
mig, det var detta som avgjorde striden. John Roger Lindqvist miste därigenom
sin vänstra framtand.
Klockan är fortfarande helt intakt.
På skolans busshållplats stod vi och väntade på bussen. Detta när vi
skulle åka till simhallen i Munksund. Det var den s k "Jävrebussen"
som hämtade upp vår skolklass, med Gunnar Sundén i spetsen. I sim-
hallen väntade badmästaren Holger Forslund, han som i mina ögon var
en kopia av marsianen i "Min vän fråm Mars". När jag berättade detta
för min magister så log han för allra första gången mot mig. Det var nog
det enda leende han kostade på sig under de åren jag hade honom.
Där fönstren i dag sitter fanns förut en dörr in till en toalett.
Betraktelsen är slut, och jag fortsätter min promenad. Skolan finns endast
ett stenkast från där vi bor, så den här "minnesresan" får troligen så
småningom sin fortsättning.
--------------------------------------------------------------------
Foto: Roger "Reliken" Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
